9K33 Osa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
9M33
Osa raketa.jpg
Typ Luftvärnsrobot
Ursprungsland  Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid 1972 –
Medverkan i krig Inbördeskriget i Angola, Sydafrikanska gränskriget, Kuwaitkriget, Georgienkriget
Produktionshistoria
Designer Mosgorsovnarkhoza
Varianter 9M33, 9M33M, 9M33M2, 9M33M3
Specifikationer
Längd 3158 mm
Vikt 128 kg
Spännvidd 650 mm
Diameter 206 mm
Stridsspets Splitterladdning
Stridsspetsvikt 15 kg
Tändrör Anslagsrör och zonrör
Bränsle Ammoniumperklorat och polyvinylbutadien
Brinntid 2 s (startmotor)
15 s (banmotor)
Målsökare Radar
Styrsystem Radiostyrd
Vapenbärare 9A33 (se nedan)
Prestanda
Räckvidd 2 – 9 km (9M33 och 9M33M)
1,5 – 10 km (9M33M2 och 9M33M3)
Maxhöjd 5000 meter
Maxhastighet 500 m/s
9A33
9A33 Osa.JPG
En 9K33 Osa. Den ursprungliga modellen med oskyddade robotar.
Generella egenskaper
Typ Luftvärnsfordon
Besättning 5 (vagnchef, förare, beräkningschef, radaroperatör, robotoperatör)
Längd 9,1 meter
Bredd 2,78 meter
Höjd 4,2 meter (transportläge)
Markfrigång 430 mm
Tillverkare IZH
Skydd och beväpning
Primär beväpning 4 × 9M33 eller 6 × 9M33M2 (se ovan)
Mobilitet
Motor 5D20B-300 diesel
300 hk
Tankvolym 330 liter
Hastighet på väg 80 km/h
Hastighet i vatten 8 km/h
Räckvidd 400 km
En 9K33M2 Osa-AK med sex robotar i avfyringstuber. Luftspaningsradarn är nedsänkt i transportläge.
Kryssaren Marshal Ustinov har en 9K33M Osa-M på var sin sida om helikopterhangaren. Lavetterna är nedsänkta i cirkulära brunnar för att skydda dem mot väder och vind.

9K33 Osa (ryska: 9К33 Оса (Geting), NATO-rapporteringsnamn: SA-8 Gecko) är ett sovjetiskt luftvärnsrobotsystem och var det första mobila luftvärnsrobotsystem där robotfordonet hade egen radar.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

27 oktober 1960 beslutade Sovjetunionens ministerråd att utvecklingen av ett självgående och autonomt luftvärnssystem med semiaktiv radarmålsökare som komplement till 9K31 Strela-1 som hade infraröd målsökare. Utvecklingen var delvis inspirerad av det senare nedlagda amerikanska luftvärnssystemet MIM-46 Mauler. Från början tänkte man skala ner robotarna från systemet 2K12 Kub till 60–65 kg för att omladdning i nödfall skulle kunna ske med muskelkraft. Det visade sig snart att varken målsökaren eller raketmotorn som krävdes för att uppfylla kraven på räckvidd skulle få plats i en så liten robot. Man frångick också planerna på en ramjet-motor eftersom roboten var för liten för att utnyttja fördelarna med ramjet-drift. Ingen tillgänglig raketmotor kunde dock leverera den önskade specifika impulsen på 250 s utan maximum låg runt 230–240 s.

1962 hade systemet fortfarande inte lämnat ritbordet, mest beroende på de oförenliga kraven på vikt och räckvidd. 7 september 1964 beslutades att man skulle bortse från de ursprungliga specifikationerna och dubblerade robotens maxvikt till 110–115 kg. Den semiaktiva radarmålsökaren slopades också till förmån för ett enklare system där roboten fjärrstyrdes av en operatör i fordonet. Den totala vikten av robotsystemet med robotar, radar, operatörer och elektronik skulle hamna runt 4,5–6 ton vilket var mer än vad till exempel MT-LB eller BTR-60 kunde bära, i synnerhet som systemet även skulle kunna vara amfibiskt. Därför valdes den sexhjulsdrivna amfibielastbilen BAZ-5937 som plattform för systemet.

Under 1970 och 1971 utfördes provskjutningar med en robot kallad 9M33 som uppfyllde de nya specifikationerna och 4 oktober 1971 antogs systemet i tjänst i Röda armén. Samtidigt antogs även den marina versionen 9K33M Osa-M (NATO-rapporteringsnamn SA-N-4 Gecko) av Sovjetiska flottan.

Ungefär samtidigt som den första versionen togs i tjänst påbörjades utvecklingen av en ny version. De största skillnaderna var att robotarna nu skyddades av fyrkantiga avfyringstuber och att lavetten byggdes om för att ta sex robotar i stället för fyra som tidigare. Ett förbättrat styrsystem ökade robotens räckvidd till 10 km och gjorde att den kunde träffa snabbare mål. Snabbare elektronik minskade samtidigt minimiräckvidden till 1,5 km. Den nya versionen fick beteckningen 9K33M2 Osa-AK.

1977 påbörjades utvecklingen av ytterligare en förbättrad version kallad 9K33M3 Osa-AKM. Förändringarna var främst avsedda att öka träffchansen mot helikoptrar och mål nära marken. Roboten försågs därför med ett nytt zonrör och skytten kunde nu även styra roboten med bildförstärkare och inte enbart med radar.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Robot[redigera | redigera wikitext]

Roboten är spinnstabiliserad och fenorna kan rotera fritt runt raketmotorns utblås. Roboten fjärrstyrs automatiskt genom att fordonets eldledningsdator jämför bäring och vinkelförskjutning mellan roboten och målet. Mot mål på låg höjd avfyras roboten i en låg kastbana och anfaller målet uppifrån för att minska målets möjlighet att manövrera sig fri och undvika att zonröret utlöses av markekon.

Radar[redigera | redigera wikitext]

9K33-systemet har två radarantenner; Dels en roterande luftspaningsradar och en fasstyrd eldledningsradar. Luftspaningsradarn roterar med 33 rpm och har en uteffekt på 250 kW. Den kan upptäcka mål på upp till 40 kilometers avstånd. Eldledningsradarn är fast monterad i höjdled, men roterar med tornet i sidled. Den har en uteffekt på 200 kW och kan låsa på mål på upp till 23 kilometers avstånd. NATO:s rapporteringsnamn för radarsystemet är Land Roll. Två mindre antenner på var sin sida om eldledningsradarn är för styrning av robotarna. Systemet kan styra två robotar samtidigt.

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Fordonet 9A33 är baserad på en sexhjulsdriven amfibielastbil med beteckning BAZ-5937. I lastutrymmet finns eldledningsdatorn och konsoler för beräkningschef, radaroperatör och robotoperatör. Ett vridbart torn med radar och robotar är monterat ovanpå. Fordonet har också en gasturbin som APU för att generera elkraft till radarn och övrig elektronik även när fordonet står still.

Batteriets laddnings- och tankningsfordon 9T217 är baserat på samma chassi. Det har plats för tolv robotar och en kran för att lyfta över dem till robotfordonen. I transportläge är kranen dold under ett kapell av presenning och stålrör. Den har också en extra dieseltank för att kunna tanka robotfordonen.

Batteriet har också ett PU-12M stridsledningsfordon baserat på BTR-60 som kan förse batteriet med ytterligare luftbevakningsinformation från andra enheter som P-40 eller P-15. Ett batteri består totalt av:

  • 4 × 9A33 Luftvärnsfordon
  • 2 × 9T217 laddnings- och tankningsfordon
  • 1 × PU-12M stridsledningsfordon
  • 2 × 9V242 test- och reparationslastbilar
  • 1 × 9G22M1 kompressor- och tryckluftslastbil

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • 9K33 Osa – Första systemet med 9M33-robotar. Togs i tjänst 1972.
  • 9K33M Osa-M – Marin version används ombord på kryssarna av Berjut B-, Atlant-, Kretjyet- och Orlan-klass samt fregatter av Burevestnik-klass.
  • 9K33M2 Osa-AK – Nya lavetter för sex robotar i stället för fyra. Robotarna avfyras från avfyringstuber.
  • 9K33M3 OSA-AKM – Förbättringar för att kunna verkat mot mål på låg höjd, bland annat nytt zonrör och förbättrat sikte.

Användning[redigera | redigera wikitext]

9K33 har exporterats till ett flertal länder, bland andra Indien, Irak, Kuba, Polen, Syrien och Östtyskland. På 1980-talet skickade Kuba att antal system till Angola för att bryta Sydafrikas luftherravälde. 3 oktober 1987 erövrade sydafrikanska trupper ett komplett 9K33-system vid slaget om Cuito Cuanavale. Det var första gången västmakterna fick tillgång till ett 9K33-system. Robotsystemet har även använts av Syrien mot Israels flygvapen över Libanon och av både Georgien och Ryssland under Kriget i Georgien 2008.

Källor[redigera | redigera wikitext]