Bagarmossen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°16′37.36″N 18°7′53.83″Ö / 59.2770444°N 18.1316194°V / 59.2770444; -18.1316194

Bagarmossen
Bagarmossen centrum 1.jpg
Kommun Stockholm
Kommunområde Söderort
Stadsdelsområde Skarpnäck
Församling Skarpnäck
Bildad 1963
Antal invånare 10 915[1]
Landareal 198 hektar[2]
Smeknamn Bagis
Stockholm län vapen b ram.svg Portal:Stockholm
Bagarmossen från luften: Riksrådsvägen i mitten och Gamla Tyresövägen i bakgrunden.
Foto: Holger Ellgaard (1980)

Bagarmossen är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Stadsdelen gränsar till Kärrtorp och Skarpnäcks gård samt till Nacka kommun.

Bagarmossen har cirka 10 000 invånare. Förutom Byälvsvägen, som byggdes runt 1970, så är i stort sett hela Bagarmossen en välbevarad 1950-talsförort. Bagarmossen fick ett visst internationellt erkännande då stadsdelen byggdes, på grund av en konsekvent realisering av separering av gång- och vägtrafik med många gångvägar och att husen väl följer naturen. De gamla områdena från 1950-talet har välplanerade innergårdar med tallar, granar och gräsmattor. En av de byggarna i området var Stockholms stads småstugebyrå.

Samtliga gator i Bagarmossen bär namn efter svenska vattendrag, t. ex. Byälvsvägen, som har fått sitt namn efter Byälven i Värmland.

Innehåll

Namnets ursprung[redigera]

På Carl-Oscar Funcks topografiska karta från 1846[3] hittar man namnet Bagaremossen som benämning på den då sanka äng som låg väster om nuvarande Bagarmossen. På ängen finns i dag småhus byggda utmed Kanslersvägen, Drotsvägen med flera gator.

Namnet har sitt ursprung i hovbagaren Nils Lychous arrende av mossen under 1790-talet av ägaren till Skarpnäcks Gård, familjen von Schantz. Arrendekontraktet skrevs tillsammans med klädesfabrikanten på Barnängsfabriken vid Hammarby sjö, kommerserådet Carl Gustaf Apiarie. Mossen som vid den här tiden kallades både Pungpina mosse och Pungpinakärret men också Skarpnäcksmossen, blev utdikad och uppodlad. Det är möjligt att också Lychous svåger, bagareåldermannen Johan Röhl, har sin del i ursprunget till namnet. De två bagarna hade tidigare låtit göra markarbeten i trakten vid mossen för att leda ut vattnet från de stora sankmarker som bredde ut sig mot Enskede och Lilla Sickla. Lejda dalkarlar grävde diken och bergsprängning förekom också. Vattnet skulle lättare kunna rinna mot Skarpnäcks åkrar och ängar (det fanns vissa tider en hålldamm åt det hållet också) för att sedan i grävda gravar rinna till Ältasjön. Från Ältasjön flöt vattnet vidare till industrierna i Nacka Ström där bagarna ägde och arrenderade tre mjölkvarnar. Det fanns fler industrier i strömmen. Två av klädesvalkarna drevs av Apiarie.

En uppteckning från 1930-talet hos Språk- och folkminnesinstitutet berättar om en inte namngiven bagare som odlade upp mossen. Senare forskning har givit en fylligare bild av bakgrunden till namnet Bagarmossen. Det bör samtidigt nämnas att bagaren inte var ägare till Skarpnäck, vilket också är en uppgift som uppteckningen innehåller.

Bagarmossen kallas folkligt för "Bagis".

Historia[redigera]

I nordöstra delen av nuvarande Bagarmossen anlades 1839 torpet Parken som var bebott till dess stadsdelen bebyggdes. Det användes mest som skogvaktartorp.

Ungefär vid nuvarande Emågatan 86 låg en mindre byggnad, Mosstugan. Byggnaden uppfördes under tidigt 1900-tal och fungerade som tillfällig skogsarbetarbostad. Från 1935 till 1951, då stugan revs, arrenderades stugan av orienteringsklubben Goterna och fungerade som raststuga.

Fram till 1922 var området en del av fastigheten Skarpnäcks gård, som då köptes av Stockholms stad. 1934 blev området en del av en nu ej längre existerande stadsdel vid namn Skarpnäck och omkring 1952 stod en stor del av dagens Bagarmossen klar, men man fortsatte bygga under hela 1950-talet. Först 1963 blev Bagarmossen en egen stadsdel,men namnet Bagarmossen fanns innan för själva området och var namn på slutstation för tunnelbanan 1958. 1959 ändrades gränsen i norr mellan Nacka och Stockholm så att området blev större. Tidigare gick gränsen i parken mellan Emågatan och nuvarande Byälvsvägen.

Bebyggelse[redigera]

Bagarmossens centrum på sommaren 2007.
1950-talsbebyggelsen vid Lagavägen.

Stadsplanen för området var klar 1950. Området började bebyggas i början av 1950-talet, mest med lamellhus. Det var de allmännyttiga bolagen Stockholmshem och Svenska Bostäder som byggde, men även Riksbyggen var med. Svenska Bostäder byggde bland annat husen runt Nissastigen och Ätravägen 1952-1953 (arkitekt var Georg Varhelyi).

I början av 1950-talet var radhus populärt, och sådana byggdes i den södra delen, de flesta i två våningar med eternitfasader. Radhusen vid Riksrådsvägen sågs som en del av Bagarmossen när de byggdes 1955-1956, men kom efter stadsdelsförändringarna 1963 att tillhöra den nya stadsdelen Skarpnäcks Gård.

Bagarmossens skola stod färdig 1954 (arkitekt var Gunnar Forsén). Brotorpsskolan uppfördes 1956 (arkitekt var Einar Lövén) och Bergholmsskolan 1959 (arkitekt var Gustav Kanuitz).Tunnelbanestationen öppnade i november 1958. Den flyttades till nytt läge 1994.

På norra delen av stadsdelen som köptes från Nacka 1959 dröjde det tills 1969 innan man började bygga. Då uppförde man lamellhus och loftgångshus på Byälvsvägen. Arkitekt var Ernst Grönwall på uppdrag av Stockholmshem. Centrumanläggningen ritades av arkitekt Nils Sterner.

Stadsdelens centrum ligger vid Lagaplan och utgjordes ursprungligen av två butiksområden på var sin sida om tunnelbanestationen. Torgets utseende förändrades 1994 när tunnelbanan grävdes ner och den gamla stationen togs bort. I den mer öppna ytan emellan som då bildades finns sedan 2003 konstverket och lekkullen Stortusan eller Marsipanrosen på prinsesstårtan av Dan Wolgers.

Bagarmossens kyrka ligger i en byggnad vid Lagaplan. Kyrkan invigdes 2001. Dessförinnan fanns en "kyrksal" i våningen ovanför.

Postort[redigera]

Stadsdelen hade från början postorten Johanneshov. 1993 genomfördes en uppdelning av Johanneshov och en ny postnummerserie, 128, infördes för Skarpnäck. Det bestämdes då att ge stadsdelen den helt egna postorten Bagarmossen, med postnummer i Skarpnäcks serie 128 XX. Brevbärningen utgår från Skarpnäck.

Övrigt[redigera]

Bagarmossen var på 1950- och 1960-talen en barnrik förort, där parklekarna var en viktig samlingspunkt för barnen och mer levande än nu. Parkleken Tråget ligger i öster mellan Rusthållarvägen och Svartågatan, parkleken Brödkaveln norr om centrumet vid Emågatan och parkleken Skölden i väster vid Riksrådsvägen.

Strax söder om Tråget i kvarteret Gästfriheten fanns ett litet centrum vars sista affär lades ned i början av 2000-talet, varefter butiksytorna gjorts om till bostäder.

Se även[redigera]

Källor[redigera]

  1. ^ Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB den 31 december 2009
  2. ^ Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB den 31 december 2007
  3. ^ Carl-Oscar Funcks topografiska karta från 1846
  • Till texten om Namnets ursprung 2007-09-17:
    • Otryckta källor:
      • Bouppteckning efter Nils Lychou, daterad 3/3 1801, pag. 123, Nedre Borgrätten, FII, Borgrätternas arkiv, Slottsarkivet/ Riksarkivet, Stockholm.
      • Bouppteckning efter Johan Röhl, daterad 9/6 1802, III pag. 772, Förmyndarkammarens (1667-1924) arkiv, EIIa 1:2, Stockholms Rådhusrätt och Magistrat, Stockholms stadsarkiv.
      • Domböcker, 22/5 1787, 25/9 1787, 4/3 1788, 20/2 1797, 19/5 1797, 22/2 1799, 22/2 1805, Svartlösa häradsrätts arkiv, Stockholms stadsarkiv.
      • Arrendekontrakt mellan Petronella Lychou och Bengt Magnus Björkman, 28/5 1817, det Lychouska familjearkivet (i privat ägo).
      • Uppteckning rörande Bagarmossen av C.I. Ståhle 1936, Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI), Uppsala.
    • Tryckta källor:
      • Jansson, E. Alfred: Nacka, kring Nacka ström 1557-1887, utgiven av Nacka kulturnämnd 1960.
      • Rosman, Holger: Textilfabrikerna vid Barnängen. Bilder ur Stockholms Industrihistoria upptecknade på uppdrag av Stockholms bomullsspinneri- och väfveriaktiebolag, Stockholm 1929.
    • Kartor:
      • Karta Stockholm med omnejd av Carl Oscar Funck från 1846, topografiska kartor Sverige, III B 5, Krigsarkivet, Stockholm.

Externa länkar[redigera]