Berberapa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Berberapa
Status i världen: Sårbar[1]
Macaca sylvanus 05 (Piotr Kuczynski).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Makaker
Macaca
Art Berberapa
M. sylvanus
Vetenskapligt namn
§ Macaca sylvanus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde (röd=inhemsk, lila=troligen introducerad
Utbredningsområde (röd=inhemsk, lila=troligen introducerad
Hitta fler artiklar om djur med

Berberapan eller magoten, Macaca sylvanus, hör till släktet makaker i ordningen primater.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Apan är tämligen kraftigt byggd med en tjock, långhårig päls som är anpassad för de nordafrikanska bergens kyliga vinterklimat. Pälsen är gulgrå till brungrå i färgen, ljusare och glesare på buken. Arten saknar yttre svans. Ansiktet, öronen och händerna är mörkt köttfärgade, sittvalkarna blekröda. Kroppslängden är mellan 55 och 75 centimeter, vikten 6 till 13 kilogram. Hanen är större än honan.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den finns numera endast i Atlasbergen och angränsande bergsområden i Algeriet, i Marockos bergstrakter samt vid Gibraltar. Magoten är den enda apa, som ännu finns vild norr om Sahara.[2]

Den var känd redan av de gamla grekerna, och dess anatomi beskrevs av Galenos.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Berberapan lever i stora sällskap som består av både honor och hanar. Hanarna håller sams inbördes, och hjälper även till med skötseln av ungarna. Apan vistas huvudsakligen i bergstrakter, där den föredrar skogar av ceder och ek. Den kan gå upp till 3 500 meters höjd. Den lever främst på frukt, blad, skott och hela örter samt rötter. Den kan även sparsamt ta animalisk föda. Under vintern på högre höjder tjänar cedern som en viktig födokälla.[2]

Berberaporna på Gibraltar[redigera | redigera wikitext]

Populationen vid Gibraltar är dock inte hotad, mycket tack vare stödutfodring och veterinärkontroll. Det finns idag omkring 230 individer fördelade på 6 flockar på klippan.[3]

Man vet ännu inte om den en gång har varit ursprunglig i Sydeuropa eller om den inplanterats på Gibraltar, i så fall troligen av morerna mellan 711 och 1462.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ IUCN - Macaca sylvanus Läst 20060923.
  2. ^ [a b c] Stuart, Chris; Stuart, Tilde (1997) (på en). Field Guide to the Larger Mammals of Africa. Kapstaden: Struik Publishers. sid. 30. ISBN 1-86825-757-6 
  3. ^ ”Barbary Macaques” (på en). The Gibraltar Ornithological & Natural History Society. http://www.gonhs.org/macaques.htm. Läst 2009-01-19. 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1984) [1983]. Afrikas däggdjur. Uppsala: Almqvist & Wiksell. sid. 269. ISBN 91-1-834122-5