Makaker
| Makaker | |
Macaca cyclopis
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
| Släkte | Makaker Macaca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macaca | |
| Auktor | La Cépède, 1799 |
| Utbredning | |
Makakernas utbredningsområde
|
|
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Makaker (Macaca) är ett släkte av primater och tillhör familjen markattartade apor. Detta släkte som innefattar omkring 20 arter förekommer huvudsakligen i Asien.
Innehåll |
Utbredning [redigera]
Utbredningsområdet sträcker sig från Afghanistan över södra och sydöstra Asien fram till Kina och Japan. Särskilt många arter finns på ön Sulawesi. Den enda art i släktet som inte lever i Asien är berberapan. Den förekommer i norra Afrika samt på Gibraltar.
Utseende [redigera]
Makaker är medelstora primater med starka extremiteter. Deras täta päls har oftast en gråbrun färg men kan även vara helt svart. Ansiktet saknar oftast hår och har en utpräglad nos. Hos några arter finns ett slags skägg. För att skilja dem åt kan man jämföra svansens längd. Berberapan saknar svans och hos några arter som Macaca fuscata eller Macaca arctoides finns svansen bara rudimentärt. Hos andra arter är svansen lika lång som kroppen. Makaker blir upp till 80 centimeter långa och når en vikt av 6 till 15 kilogram. Hannar är oftast tydligt större än honor.
Levnadssätt [redigera]
Makaker är aktiva under dagen. De har bra förmåga att klättra men lever huvudsakligen på marken. De föredrar regioner med träd men det finns även arter som lever i höga bergstrakter. Arten Macaca fuscata förekommer i japanska bergskedjor som är rika på snö och som samtidigt utgör det nordligaste utbredningsområdet för primater (med undantag av människan). Några arter, till exempel rhesusapan, finns i stort antal i större städer.
Makaker lever i grupper med 10 till 100 individer. I en grupp förekommer oftast tre till fyra honor per hanne men det finns även grupper med bara hannar. Såväl bland hannarna och bland honorna finns en utpräglad hierarki. Hannar som blir könsmogna måste flytta från gruppen medan honor får stanna. Strider mellan olika grupper sker sällan. Ibland letar några grupper i samma område efter föda. För att kommunicera har de olika läten och för det sociala beteendet spelar vården av pälsen en stor roll.
Föda [redigera]
Makaker är allätare men de föredrar växtlig föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg och mindre däggdjur äter de bara tillfälligt.
Fortplantning [redigera]
Hos de flesta arter är honorna bara fruktbara under vissa årstider. Under denna tid blir honornas könsorgan och de kringliggande kroppsdelarna röda. Parningen sker oftast mellan flera individer men troligtvis spelar djurets ställning i gruppen en avgörande roll. Efter dräktigheten som tar 160 till 170 dagar föder honan en unge. Ungen får di under ett år och blir efter 3 till 4 år (honor) eller 6 till 7 år könsmogen. Makaker blir i naturen upp till 20 år gamla. I djurparker och som husdjur kan de bli 30 år gamla.
Medvetande [redigera]
Makaker har hittills, tillsammans med alla andra mindre primater, ansetts inte ha något egentlig medvetande om sig själva. De känner normalt inte igen sig själva i spegeln, och klarar till exempel inte "spegeltestet" (man målar en fläck i pannan, som de bara kan se i spegeln, och bedömer sedan om de inser att det är de själva som har fläcken). Detta motsägs dock nu (2010) av observationer på rhesusapor, där flera individer verkar ha använt spegeln för att aktivt studera sig själva.[1]
Makaker och människan [redigera]
Rhesusapor anses som heliga i Indien och lever där i tempel och i städer. Dessutom används denna art ofta som försöksdjur. Bland annat fick rhesusfaktorn sitt namn efter dessa apor. För många arter utgör förstörandet av deras levnadsområde ett stort hot. Det gäller huvudsakligen för de arter som lever på Sulawesi.
Arter [redigera]
Man känner idag 22 arter i släktet Macaca.[2][3]
- M. arctoides
- Assammakak (M. assamensis)
- Formosamakak (M. cyclopis)
- Långsvansad makak eller krabbmakak (M. fascicularis)
- Japansk makak (M. fuscata)
- M. hecki
- M. leonina
- Mormakak (M. maura)
- Rhesusapa (M. mulatta)
- M. munzala
- Svinmakak (M. nemestrina)
- Celebesmakak (M. nigra)
- M. nigrescens
- M. ochreata
- M. pagensis
- Hattapa (M. radiata)
- M. siberu
- Lejonsvansmakak (M. silenus)
- Ceylonmakak (M. sinica)
- Berberapa (M. sylvanus)
- Tibetansk stubbsvansmakak (M. thibetana)
- Tonkinmakak (M. tonkeana)
Referenser [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Makaken, 12 mars 2006.
Noter [redigera]
- ^ ”Rhesus Monkeys (Macaca mulatta) Do Recognize Themselves in the Mirror: Implications for the Evolution of Self-Recognition”. PLoS ONE 5(9): e12865. 2010. doi:. http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0012865. Läst 2010-10-03. ”The results of this study demonstrate that rhesus monkeys do recognize themselves in the mirror and, therefore, have some form of self-awareness. Accordingly, instead of a cognitive divide, they support the notion of an evolutionary continuity of mental functions.”
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Macaca” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Macaca på IUCN:s rödlista, besökt 31 oktober 2012.
Tryckta källor [redigera]
- Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2002, ISBN 3-540-43645-6
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Makaker.
