Bivråk
| Bivråk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Rovfåglar Falconiformes |
| Familj | Hökartade rovfåglar Accipitridae |
| Underfamilj | Bivråkar Perninae |
| Släkte | Pernis |
| Art | Bivråk P. apivorus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pernis apivorus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
Bivråkens utbredning
Orange - Häckningsområde Blå - Övervintringsområde |
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bivråk (Pernis apivorus) är en rovfågel som tillhör gruppen bivråkar, vilken består av fem arter uppdelade i två släkten. Trots sitt namn är de inte nära besläktade med vråkarna.
Innehåll |
[redigera] Utbredning och flyttning
Bivråken är en långflyttare som häckar i stora delar av Europa och delar av Asien och som övervintrar i tropiska Afrika. Under flytten kan den uppträda i stora flockar. Under sin långa flytt navigerar bivråken med hjälp av jordens magnetfält och visuella markörer som berg, floder och kustlinjer. Den följer mycket precisa flyttrutter och undviker större vatten där den inte kan termikflyga. Därför ses den i stora antal när den passerar Medelhavet vid Gibraltar sund, Bosporen och Israel, där avståndet mellan land är som minst.
[redigera] Utseende, fältkännetecken och läte
Bivråken mäter 46-58 centimeter på längden och har ett vingspann på 113-135 centimeter.[2] Den är större och mer långvingad är den liknande ormvråken (Buteo buteo). I förhållande till denna är bivråken mer långhalsad och har ett mindre huvud, och den glidflyger på mjukt nedåtkupade vingar.[2] Bivråkens stjärt är också längre, ungefär lika lång som vingbredden, och har fler stjärtband än ormvråken, både på ovan och undersidan, ofta med en till tre tunnare mörka tvärband vid basen, ett obandad mittparti och en bred mörk vingbakkant. Denna bandning går också igen på vingarna. Bivråken har variabel fjäderdräkt, både som juvenil och adult, och förekommer i mörk, mellan, ljus och rödbrun morf.[2] Könen går att skilja åt genom fjäderdräkten vilket är mycket ovanligt för så här stora rovfåglar. Hanen har blågrått huvud medan honans är brunt. Honan är också något större och mörkare än hanen. Den adulta bivråkens iris är lysande gul medan juvenilens är mörk.
Dess läte är ett klagande visslande piii-lu som ibland jämförs med kustpiparens lockläte.
[redigera] Ekologi
Bivråken häckar i skogsområden, både barr- och lövskog, och den lever ett mycket undanskymt liv. Paret håller förmodlingen samman hela livet.[3] Den utnyttjar ofta ett fjolårsbo eller ett bo byggt av en annan rovfågel.[3] Vanligtvis läggs ett till två ägg, men tre förekommer. Föräldrarna ruvar äggen tillsammans i ungefär en månad. Ungarna stannar sedan i boet i ungefär 40 dagar och blir sedan matade i ytterligare två veckor utanför boet tills de är flygga. Häckande hanar är mycket territoriella.
Den är en födospecialist och lever främst av vaxkakor, larver, puppor, och fullbildade getingar men den äter även små däggdjur, grodor, reptiler, fåglar, frukt och bär. I Afrika lever den bland annat av flygande termiter.[3]
[redigera] Hot och status
Arten har ett stort utbredningsområde som uppskattas till 10 000 000 km². Den globala populationen uppskattas bestå av 100 000-1 000 000 individer. Globalt är bivråken inte hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Dock är många lokala populationer starkt hotade.
I Sverige var bivråken upptagen som starkt hotad (EN) i rödlistan[4] fram till 2010 års rödlista, då den kategoriseras som sårbar (VU).[5]
[redigera] Namn
Dess vetenskapliga namn apivorus betyder "biätare" och refererar precis som det svenska trivialnamnet på dess diet. Bin är dock inte speciellt viktiga ur födohänseende i förhållande till getingar.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2009 Pernis apivorus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 28 november 2010.
- ^ [a b c] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (utgåva första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9
- ^ [a b c] Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (utgåva tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386–387. ISBN 91-518-3825-7
- ^ ArtDatabanken (pdf) Läst 20061024.
- ^ Artdatabankens rödlista 2010
[redigera] Externa länkar
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Wikimedia Commons har media som rör Bivråk
- Wiktionary har ett uppslag om bivråk.
