Bivråk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bivråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Wespenbussard Pernis apivorus by A. Görtler edit2.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Underfamilj Bivråkar
Perninae
Släkte Pernis
Art Bivråk
P. apivorus
Vetenskapligt namn
§ Pernis apivorus
Auktor (Linné, 1758)
Utbredning
Bivråkens utbredningOrange - HäckningsområdeBlå - Övervintringsområde
Bivråkens utbredning
Orange - Häckningsområde
Blå - Övervintringsområde
Synonymer
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bivråk (Pernis apivorus) är en rovfågel som tillhör gruppen bivråkar, vilken består av fem arter uppdelade i två släkten. Trots sitt namn är de inte nära besläktade med vråkarna. Den är en långflyttare som häckar i Europa och delar av Asien och övervintrar i tropiska Afrika. Den lever främst av larver och puppor av bin och getingar, och av fullt utvecklade getingar och termiter.

Utbredning och flyttning[redigera | redigera wikitext]

Bivråken är en långflyttare som häckar i stora delar av Europa och delar av Asien och som övervintrar i tropiska Afrika. I Afrika har den stora likheter med dvärgörn i sin fjäderskrud. Under flytten kan den uppträda i stora flockar. Under sin långa flytt navigerar bivråken med hjälp av jordens magnetfält och visuella markörer som berg, floder och kustlinjer. Den följer mycket precisa flyttrutter och undviker större vatten där den inte kan termikflyga. Därför ses den i stora antal när den passerar Medelhavet vid Gibraltar sund, Bosporen och Israel, där avståndet mellan två landområden är som minst.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Adult hane

Bivråken mäter 46-58 centimeter på längden och har ett vingspann på 113-135 centimeter.[2] Den är större och mer långvingad är den liknande ormvråken (Buteo buteo). I förhållande till denna är bivråken mer långhalsad och har ett mindre huvud, och den glidflyger på mjukt nedåtkupade vingar.[2] Bivråkens stjärt är också längre, ungefär lika lång som vingbredden, och har fler stjärtband än ormvråken, både på ovan och undersidan, ofta med en till tre tunnare mörka tvärband vid basen, ett obandat mittparti och en bred mörk vingbakkant. Denna bandning går också igen på vingarna. Bivråken har variabel fjäderdräkt, både som juvenil och adult, och förekommer i mörk, mellan, ljus och rödbrun morf.[2] Könen går att skilja åt genom fjäderdräkten vilket är mycket ovanligt för så här stora rovfåglar. Hanen har blågrått huvud medan honans är brunt. Honan är också något större och mörkare än hanen. Den adulta bivråkens iris är lysande gul medan juvenilens är mörk.

Dess läte är ett klagande visslande piii-lu som ibland jämförs med kustpiparens lockläte.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av bivråk.

Bivråken häckar i skogsområden, både barr- och lövskog, och den lever ett mycket undanskymt liv. Paret håller förmodlingen samman hela livet.[3] Den utnyttjar ofta ett fjolårsbo eller ett bo byggt av en annan rovfågel.[3] Vanligtvis läggs ett till två ägg, men tre förekommer. Föräldrarna ruvar äggen tillsammans i ungefär en månad. Ungarna stannar sedan i boet i ungefär 40 dagar och blir sedan matade i ytterligare två veckor utanför boet tills de är flygga. Häckande hanar är mycket territoriella.

Den lever främst av larver och puppor av solitärbin och getingar, men även fullt utvecklade getingar.[3] Födan består även av andra insekter som humlelarver och av puppor, små däggdjur, grodor, reptiler, fåglar, frukt och bär. I Afrika lever den bland annat av flygande termiter.[3]

Bivråken och människan[redigera | redigera wikitext]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde som uppskattas till 10 000 000 km². Den globala populationen uppskattas bestå av 100 000-1 000 000 individer. Globalt är bivråken inte hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Dock är många lokala populationer starkt hotade.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige var bivråken upptagen som starkt hotad (EN) i rödlistan[4] fram till 2010 års rödlista, då den kategoriseras som sårbar (VU).[5]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dess vetenskapliga namn apivorus betyder "biätare" och refererar precis som det svenska trivialnamnet på dess diet. Bin är dock inte speciellt viktiga ur födohänseende i förhållande till getingar. Bivråken har tidigare även kallats vesphök[6] och slaghök[7].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Pernis apivorus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. Sid. 90-91. ISBN 91-34-51038-9 
  3. ^ [a b c d] Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. Sid. 386–387. ISBN 91-518-3825-7 
  4. ^ ArtDatabanken (pdf) Läst 2006-10-24.
  5. ^ Artdatabankens rödlista 2010
  6. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:263
  7. ^ Reinhold Ericson (1922) Fågelkåserier, sid:97

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]