Björn Hedvall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För observatorieföreståndaren i Göteborg, se Slottsskogsobservatoriet.
Björn Hedvall på 1940-talet.

Björn Hedvall, född 10 augusti 1889 i Gävle, död 31 januari 1982 i Västerleds församling, Stockholm var en svensk arkitekt. Hedvall växte upp i Gävle och utbildade sig vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) 1913–1916 och vid Konstakademien 1918–1920. Parallellt med studierna arbetade han på Gustav Lindéns arkitektkontor.

Björn Hedvall hade anställningar hos Osvald Almqvist och Aron Johansson. Han hade egen arkitektverksamhet från 1921, och var arkitekt på Byggnadsstyrelsen 1925 och chefsarkitekt på Marinförvaltningen 1939-1943. Han var en skicklig tjugotalsklassicist, tidig funktionalist, framstående bostadsarkitekt med mera, med stor verksamhet, främst i Stockholm, men även i Linköping, Eskilstuna, Karlstad med flera städer. Han ritade mer än 30 hus på Stockholms malmar. Han umgicks med många konstnärer och var styrelseledamot i Konstnärsklubben.[1]

År 1920 gifte sig Hedvall med Elna Kulle, som han träffat vid akademien. 1922 fick han stipendium och gjorde en studieresa till Italien och Frankrike. Han startade ett eget arkitektkontor 1921, i vilket han var verksam upp i hög ålder.

Arkitekturen[redigera | redigera wikitext]

Linnégatan 96, Stockholm, uppfört i brytningstiden mellan tjugotalsklassicismen och den nya funktionalismen.

Hedvall var en mycket produktiv arkitekt och ritade i Stockholm över 270 byggnader; därtill kom ett stort antal hus i andra delar av Sverige. Redan på 1920-talet ritade han omkring 70 hus i Stockholms innerstad som präglades av 1920-talsklassicismens enkla putsade fasader, ofta med sexdelade fönster, lisener och arkadbågar i bottenvåningarna.[2] Exempel härför finns bland annat på Rörstrandsområdet, där Hedvall ibland bara gestaltade fasaderna som på fastigheten Fajansen 8, Drejargatan 1. Här finns ett tandsnitt längs långfasden, en hörnbalkong med en snäckformad konsol och en gaveltrekant med ett stort blommönster i relief.

1926 ritade Björn Hedvall sin in egen villa på Hallingsbacken 5 i Ålsten i Bromma, villan gav han endast fönsteromfattningar och portal som dekor. Den kunde ha förenklats ytterligare, kommenterar han själv ett år efter uppförandet. Han strävade efter en enkel plan som gjorde bostaden lättskött och hembiträden överflödiga.[3] På granntomten vid Hallingsbacken 3 byggde konstnären Einar Forseth sin villa 1925 och Hedvall förverkligade hans konstnärliga idéer.

I slutet av 1920-talet tog Hedvall intryck av den nya arkitektoniska stilen, funktionalismen. Hedvall vann 1928 en arkitekturtävling om ett nytt kontors- och läkarhus i korsningen Sturegatan/Humlegårdsgatan i centrala Stockholm.[2] Hedvall gav kontorshuset i korsningen en mycket modern form med sammanhängande fönsterband och flexibla planlösningar. Läkarhuset, som har hela sin fasad mot Sturegatan, gav Hedvall samtidigt en klassicistisk form.[4]

Den blandningen av stilar finns också i Hedvalls två hus på Norr Mälarstrand; nummer 20 uppfördes 1929 i funktionalistisk stil och grannhuset nummer 18 med klassiska former 1930. Under 1930-talet återanvände Hedvall ofta stildrag från 1920-talsarkitekturen i sin verk, troligen på grund av både uppdragsgivarnas önskemål och anpassning till omgivande hus.[2]

Ett exempel är bostadshuset vid Norr Mälarstrand 56, som sträcker sin höga funktionalistiska gavel mot Riddarfjärden. Kännetecknande för huset är bland annat de stora fönstren mot vattnet som ger ljusa lägenheter och en vid panoramablick. I entréportalens gestaltning återvände Hedvall till klassicismens formspråk. Smidesgrinden är lekfull dekorerad med "Sankt Göran och draken", flankerad av två prinsessor.[5]

Under 1930- och 40-talet deltog Hedvall i utformandet av de nya förorterna, bland annat med smalhus i Traneberg och Hammarbyhöjden, punkthus i Johanneshov och Hägerstensåsen, samt tjockhus i Hägersten. I Ekhagen ritade han både stadsplanen och bebyggelsen.[2] Bland hans övriga verk från 30-talet finns villor i Södra Ängby, bland annat den 485[6] kvadratmeter stora villan Ängbyhöjden 32 som ställdes ut på Nordisk byggdag i Oslo 1938[7].

Under 1950- och 60-talet ritade Hedvall bland annat industribyggnader i Ulvsunda, skolor och Ängbykyrkan.[2]

Biografarkitekten[redigera | redigera wikitext]

Hedvall ritade många biografer, både på landsorten och i Stockholm. Han kallade sig själv "biografspecialist" och gestaltade ett 20-tal biografer i Stockholm under 1930- och 1940-talen. Bland andra ritade han Metropol-Palais (1927), Plaza (1931), Paraden (1932), Grand (1933), Royal (1935) och Park-teatern (1941).[8]

Bilder, biografer i urval[redigera | redigera wikitext]

Bilder, byggnader i urval[redigera | redigera wikitext]

Verk i urval (samtliga exempel från Stockholmsområdet)[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jurgander, Catrine; Juvander Katarina (2012). Renhårigt och enkelt: om arkitekt Björn Hedvall och hans arbete. Stockholm: Signum. Libris 13362490. ISBN 978-91-86221-17-1 
  • Berglund, Ann-Mari (1998). Arkitekt SAR Björn Hedvall: modernism inom en klassisk ram. Stockholm: Konstvetenskapliga inst. vid Stockholms univ. Libris 10453281 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stadsbyggnad och trafik, Solnas bebyggelse 1930-, 40- och 50-tal, sidan 579.
  2. ^ [a b c d e] ”Björn Hedvall”. Stockholms stadsmuseum. http://www.bastugatan25.se/pdf/hedvall.pdf. Läst 25 november 2009. 
  3. ^ Stockholmsarkitekter, Björn Hedvall, Tidig funkis och sen klassicism
  4. ^ Hultin, Olof; Österling, Ola; Perlmutter, Michael (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur (2:a upplagan). Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 72. Libris 8465772. ISBN 91 86050-58-3 
  5. ^ Informationstavla på byggnaden
  6. ^ booli.se
  7. ^ Hultin, Olof; Österling, Ola; Perlmutter, Michael (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur (2:a upplagan). Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 207. Libris 8465772. ISBN 91 86050-58-3 
  8. ^ Furberg, Kjell. ”Med funktionalismen föddes den moderna bion”. Ur Byggnadskultur nr 4/1992. Svenska byggnadsvårdsföreningen. http://byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=145:med-funktionalismen-foeddes-den-moderna-bion&catid=1:arkitekturhistoria&Itemid=61. Läst 24 november 2009. 
  9. ^ Bostadsrättsföreningen Kronobergsgården

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]