Björnbär

Björnbär
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växtriket Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Rosales
Familj	Rosväxter Rosaceae
Underfamilj	Rosoideae
Släkte	Hallonsläktet Rubus
Undersläkte	Björnbär Rubus subg. Rubus
Vetenskapligt namn
§ Rubus (Rubus)
Auktor	L.
Sektioner
Se text
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). Björnbärskomplexet består ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i vår flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. De kallas ibland även "svarthallon" och "björnhallon" (ej att förväxla med boysenbär som också kallas detta) (se även blåhallon, (på Gotland kallade salmbär)). Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.

Beskrivning

Alla arter har taggiga, 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad; andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån skiljas arterna även på bladen, blommorna och frukterna.

Utbredning

Björnbärsarterna växer på torra, varma, helst solöppna lokaler och fordrar ett milt och jämnt klimat. De är därför allmännast i kusttrakterna (maritimt klimat). På Skandinaviska halvön förekommer de ymnigast i Sveriges sydligaste landskap och i kustlandskapen vid Kattegatt och Skagerack, samt därefter spridda längs Norges västkust åtminstone upp till Sogn. Vid Östersjökusten påträffas hithörande arter föga nordligare än vid Stockholm; till de allmännare i Sveriges östra del hör Rubus nemorosus (även på Åland). Även sötbjörnbär har jämförelsevis stor utbredning i Sverige och Norge.

Arter

Undersläktet Rubus av släktet Rubus delas i sin tur in i flera sektioner.

• Rubus subg. Rubus sect. Allegheniensis
• Rubus subg. Rubus sect. Arguti
• Rubus subg. Rubus sect. Caesii
• Rubus subg. Rubus sect. Canadenses
• Krypbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii
• Rubus subg. Rubus sect. Cuneifolii
• Rubus subg. Rubus sect. Flagellares
• Rubus subg. Rubus sect. Hispidi
• Egentliga björnbär Rubus subg. Rubus sect. Rubus
• Rubus subg. Rubus sect. Setosi
• Rubus subg. Rubus sect. Ursini
• Rubus subg. Rubus sect. Verotriviales

Egentliga björnbär

Rubus subg. Rubus sect. Rubus

Björnbär, trädgårdsvariant

• armeniskt björnbär (Rubus armeniacus)
• bergumsbjörnbär (Rubus loehrii) (akut hotad)
• blomsterbjörnbär (Rubus polyanthemus) (starkt hotad)
• flikbjörnbär (Rubus laciniatus)
• glansbjörnbär (Rubus divaricatus) (akut hotad)
• grönbladsbjörnbär (Rubus muenteri) (missgynnad)
• karakåsbjörnbär (Rubus dasyphyllus) (försvunnen)
• klobjörnbär (Rubus lindebergii)
• luddbjörnbär (Rubus insularis) (missgynnad)
• mörkt björnbär (Rubus pseudopallidus) (starkt hotad)
• nordbjörnbär (Rubus septentrionalis) (sårbar)
• norskt björnbär (Rubus nemoralis)
• nålbjörnbär (Rubus scissus) (missgynnad)
• orustbjörnbär (Rubus infestus) (missgynnad)
• pyramidbjörnbär (Rubus pyramidalis) (akut hotad)
• raspbjörnbär (Rubus radula)
• rostbjörnbär (Rubus pedemontanus)
• rundbladsbjörnbär (Rubus vestitus) (starkt hotad)
• sammetsbjörnbär (Rubus allhegiensis)
• skogsbjörnbär (Rubus nessensis)
• skuggbjörnbär (Rubus sciocharis) (akut hotad)
• skånebjörnbär (Rubus axillaris) (missgynnad)
• smalbjörnbär (Rubus chlorothyrsos)
• smålandsbjörnbär (Rubus vigorosus) (akut hotad)
• spirbjörnbär (Rubus grabowskii)
• sprengelsbjörnbär (Rubus sprengelii) (sårbar)
• storbjörnbär (Rubus gratus)
• surbjörnbär (Rubus sulcatus)
• sötbjörnbär (Rubus plicatus)
• taggbjörnbär (Rubus senticosus)
• västerviksbjörnbär (Rubus vestervicensis)
• östgötabjörnbär (Rubus hartmanii) (sårbar)

Krypbjörnbär

Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii

• blekingebjörnbär R.hylanderi
• bohusjörnbär R.dissimulans
• bornholmsbjörnbär R.lidforssii
• borstbjörnbär R.fabrimontanus
• daggbjörnbär R.glauciformis
• filtbjörnbär R.lagerbergii
• fintandat björnbär R.decurrentispinus
• gyllenbjörnbär R.aureolus
• hallandsbjörnbär R.hallandicus
• hallonbjörnbär R.pruinosus
• hasselbjörnbär R.wahlbergii
• hjärtbjörnbär R.cyclomorphus
• hårbjörnbär R.camptostachys
• knippbjörnbär R.fasciculatus
• lindbjörnbär R.tiliaster
• lindblomsbjörnbär R.mortensenii
• naggbjörnbär R.lamprocaulos
• polabiskt björnbär R.walsemannii
• rosenbjörnbär R.rosanthus
• slätbjörnbär R.eluxatus
• spetsbjörnbär R.gothicus
• svenskt björnbär R.suecicus
• västkustbjörnbär R.norvegicus

Användning

Björnbären är som sylt mycket läckra. Deras tillredning försvåras dock därav, att stenfruktsamlingen ej så lätt lossnar från blomaxeln, som hallonet. De mognar ganska sent (september).

Dialektala namn

• Brombär i Uppland

Kuriosum

En svensk forskare som ägnade släktet Rubus mycket energi var Bengt Lidforss (1868-1913), på vars grav det i dag växer en björnbärsbuske.

Källor

• Virtuella floran - Björnbär
• Virtuella floran - Krypbjörnbär
• Björnbär i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Artdatabanken (för infon om de hotade björnbären)

• Wikimedia Commons har media som rör Björnbär
  Bilder & media

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.