Blendasägnen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blenda uppmanande Värendskvinnorna att hämnas danskarnas härjningar av August Malmström, 1860. Tillhör Smålands museum , Växjö.

Blendasägnen berättar om kvinnan Blenda i Värend som tillsammans med bygdens kvinnor skall ha besegrat en dansk fiendehär. Enligt sägnen skall männen i Värend varit på krigståg i Västergötland med kung Alle när danskarna anföll. Värends kvinnor bjöd in danskarna på gästabud på Bråvalla hed och när dessa var berusade blev de nedstuckna och dödade. Som erkännande för detta skall Värends kvinnor bland annat ha fått lika arvsrätt som männen samt rätt att resa till kyrkan på sin bröllopsdag klädda i full stridsutrusting, ledsagade av pukor och trummor.[1]

Sägnen hittades på i slutet av 1600-talet av regementskvartersmästare Petter Rudebeck, och förekom länge i seriös svensk historieforskning. Uppenbarligen hade han till förebild den antika historien om Philotis, en slavflicka som på liknande sätt lyckades stoppa en armé från staden Fidenae som omringat Rom när staden var försvagad efter den galliska invasionen år 387 f.Kr.[2]. Delar av berättelserna är dock äldre, och vissa av berättelserna återfinns även i Joannes Baazius d.ä.s Inventarium Ecclesiæ Sueogothorum.[3]

Enligt Rudebeck ska dessa händelser ha ägt rum år 2493 efter världens skapelse.[4]

Flera försök har gjorts att bevisa denna sägens historiska sannolikhet. Johan Stiernhöök ville datera händelserna till 700-talet.[3] Olof von Dalin gissade att striden inträffat på 1270-talet under ett anfall av Erik Klipping mot Småland. Sven Lagerbring förlade, med reservationer, händelsen till kung Sven Grates infall i Sverige på 1150-talet; några senare författare har antagit att den inträffade vid tiden för Sigurd Jorsalafarares anfall mot Kalmar 1123 eller under striderna kort före trekungamötet i Konungahälla 1101. Sägnens sannolika ursprung har utretts av Carl Johan Schlyter och denne anser att berättelsen har uppfunnits för att förklara tillkomsten av den lika arvsrätten i Värend. I tryck möter man sägnens samband med denna sedvanerätt först hos Johan Stiernhöök, där det heter att värendskvinnorna fått denna rätt "af Hakon Ring" till lön för i Bråvallaslaget mot Harald Hildetand visad tapperhet.[5] I sin utförliga och utsmyckade form där Blendas namn nämns för första gången i skrift, förekommer sagan i de inlagor, i vilka man på 1680- och 1690-talen sökte hos lagkommissionen dels skydda den lika arvsrätten, dels som argument mot den nya kyrkolagens förbud mot trummors användning vid brudfärd.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Blenda i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
  2. ^ Henrikson, Alf (1958). Antikens historier: Rom. Albert Bonniers förlag. Sid. 50. ISBN 91-0-057394-9 
  3. ^ [a b] Läsning för folket årgång 6 - Sägner om Wärends Härand och Anledningarne till dess Qwinnors särskilta Arfs-Rätt, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
  4. ^ Nationalencyklopedin. Uppslagsord Bländasägnen. Läst den 1 oktober 2009
  5. ^ De iure sueonum et gothorum vetusto, 1672, sida 186
  6. ^ Blända i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]