Skogsrået

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sydskandinaviskt skogsrå med ihålig rygg.

Skogsrået, Skogsfrun, Skogssnuvan, Skogsnymfen eller Råndan är ett kvinnligt skogsväsen i svensk folktro. Skogsrået är enligt en del folkminnesanteckningar barn till Lilit, jämför lilim. Hon är ett eller en rådare.

Liknande väsen förekommer i övriga Skandinavien. I de norra delarna av fäbodkulturen motsvaras hon av vittra[1], i Norge av huldra, i Danmark av Elverpigen (älvaflickan) eller Mosekonen (myrkvinnan), jfr. mosse.

Skogsrået är skogens oftast kvinnliga härskarinna, rådare över de vilda djuren, som hon ibland skänker till dem hon behagar. Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för. Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd. Längre norrut, i Dalarna och andra fäbodsområden, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

En annan regional variation är att hon i Svealand och södra Norrland uppgetts haft kreatur, som hon vallade på skogen och som hon lockade på. I samma området hade hon även hund. I Skåne förekom även ett manligt skogsrå kallat "skogman" och denna föreställning var vanligast i sydöstra Skåne.

Skogsrået hade även positiva egenskaper. Genom att blåsa ner i bösspipan kunde hon göra så att vapnet aldrig missade, dock såg hon till att bössan alltid missade hennes egna "ridälgar"... Hon sades ha väckt kolaren när milan brann, en föreställning som var vanligast i Bergslagen. Hon sades också ibland ha hjälpt fäbodflickor med boskapen.

Enligt en tradition hyste den gamle asaguden Oden agg emot Skogsrået, och jagade henne som ett villebråd, se Odens jakt.

Trots att skogsrået är ett solitärväsen hörde hon kanske ursprungligen till en grupp kollektivväsen lika de sydsvenska trollen. I somliga uppteckningar kallas hon för övrigt också för Trollet, Trollkäringen eller dylikt.

Den norska kommunen Lardal har en huldra i sitt kommunvapen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Daga Nyberg, Vittran i fäbodland (1990) sid. 20-21.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Gunnar Granberg, Skogsrået i yngre nordisk folktradition, Uppsala 1935.
  • Åke Hultkrantz (red), The Supernatural Owners of Nature, Stockholm 1961.
  • Mikael Häll, Skogsrået, näcken och djävulen, Stockholm 2013.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]