Sigurd Jorsalafarare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gerhard Munthe: Kung Sigurd och kung Balduin rider från Jorsalaborg till Jordanfloden.

Sigurd Jorsalafarare, Sigurd Jorsalafar eller Sigurd I Magnusson, cirka 1090-1130, kung av Norge från 1103. Son till Magnus Barfot och gift med Malmfrid av Kiev.

Efter faderns död samregerade Sigurd några år med sina halvbröder Olav och Öystein Magnusson. Efter dessas död (1115 resp. 1123) var han ensam kung. Sitt binamn fick han efter ett kors- och pilgrimståg till Jerusalem 1108-1111. Legenden säger att han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav detta till staden Konghelle (Kungahälla). Kungahälla ska enligt Snorre Sturlasson under Sigurds regenttid ha växt till att bli en av de viktigaste norska städerna. Skrinet med reliken ska ha plundrats när venderna anföll och brände staden 1135.

Enligt traditionen gjorde Sigurd även korståg till Sverige 1123 mot de hedniska smålänningarna där, kallat Kalmare ledung.

Efter Sigurds död delades regerandet mellan sonen Magnus, och hans fars påstådde irländske son Harald.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Magnus Sigurdsson (utomäktenskaplig).
  2. Kristin Sigurdsdotter, mor till Magnus Erlingsson.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Magnus Barfot
Kung av Norge
1103–1130
Samregent med Olav Magnusson till 1115
och Öystein Magnusson till 1123
Efterträdare:
Magnus den blinde
och Harald Gille