Sigurd Jorsalafarare
Sigurd Jorsalafarare, Sigurd Jorsalafar eller Sigurd I Magnusson, cirka 1090-1130, kung av Norge från 1103. Son till Magnus Barfot och gift med Malmfrid av Kiev.
Efter faderns död samregerade Sigurd några år med sina halvbröder Olav och Öystein Magnusson. Efter dessas död (1115 resp. 1123) var han ensam kung. Sitt binamn fick han efter ett kors- och pilgrimståg till Jerusalem 1108-1111. Legenden säger att han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav till staden Konghelle (Kungahälla). Kungahälla ska enligt Snorre Sturlasson under Sigurds regenttid ha växt till att bli en av de viktigaste norska städerna. Skrinet med reliken ska ha plundrats när venderna anföll och brände staden 1135.
Enligt traditionen gjorde Sigurd även korståg till Sverige 1123 mot de hedniska smålänningarna där.
Efter Sigurds död delades regerandet mellan sonen Magnus, och hans fars påstådde irländske son Harald.
Barn[redigera]
- Magnus Sigurdsson (utomäktenskaplig).
- Kristin Sigurdsdotter, mor till Magnus Erlingsson.
Externa länkar[redigera]
- Magnus-sönernas historia Del av Emil Olsons översättning av Heimskringla.
| Företrädare: Magnus Barfot |
Kung av Norge 1103–1130 Samregent med Olav Magnusson till 1115 och Öystein Magnusson till 1123 |
Efterträdare: Magnus den blinde och Harald Gille |
