Mara (nordisk mytologi)
Mara kallades förut en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som uppkommer i sömnen. Den medför ofta ett häftigt uppvaknande med ängslan och oro. Orsakerna kan vara många, ibland allvarliga, såsom hjärtsjukdomar, matsmältningsrubbningar, men ibland kan symptomet vara rent stressrelaterat och sågs t ex förr som ett uttryck för det man kallade neurasteni.
Av "maran" skapade folktron tidigt ett trolldomsväsen, som omtalas redan i de fornisländska sagorna och som kallades Nattmaran. I Norden tänkte man sig maran i form av en kvinna som smyger sig in i sovrummet på natten, genom nyckelhålet eller minsta lilla springa, och sedan sätter sig grensle över den sovandes bröst (att "ridas av maran"). Ordet har också givit upphov till uttrycket mardröm för hemska drömmar.
Maran sade ibland vara en människas ande, men behövde inte ha en människas gestalt när den hemsökte folk om natten, utan kunde se ut som till exempel en katt, hund, apa, mus, fjäder eller garnnystan. Det finns olika uppgifter om vad som gjorde människor till en mara, ibland på grund av avund eller för att en katt hoppat över ett odöpt barn. I de gammaldanska landskapen berättades det att havande kvinnor som försökte få en lätt förlossning genom att krypa igenom fosterhinnan från ett föl straffades genom att barnet, om det var en flicka, blev en mara. Om barnet var en pojke blev det istället en varulv.
Ibland avsågs med maran Lilit, skogsråets mor, och ibland ansågs det vara vissa kvinnor, som under natten - ofta ovetande eller mot sin egen vilja - blev maror. Eftersom maran inte kunde komma upp i sängen till den sovande utan att först stiga i hans fotbeklädnad, bjöd försiktigheten att man helst skulle ställa sina skor under sängen med tåspetsarna utåt. Maran troddes "rida" inte bara människor utan också hästar, vars manar hon gärna sammantrasslade till martovor.
Även människor bar marlockar; under 1600-talet blev det till och med mode att bära sådana flätade "kärlekslockar", som ansågs lyckobringande och skulle skydda mot sjukdom. Kung Kristian IV av Danmark bar till exempel en sådan på vänstra sidan av huvudet. Tron på dessa marlockars betydelse, som antyddes i en svensk bok redan på 1300-talet ("Själinna thröst"), fortlevde hos allmogen ännu vid mitten av 1700-talet. Slutligen var det maran, som ansågs orsaka de så kallade markvastarna; ett slags knutar på gran (tall) och björk, som uppkommer genom att en gren växer ihop till en tät risklump. Maran sades ha ett särskilt nöje av att rida på en sådan "kvast", och hon skulle för sin ritt hellre använt denna än hästen. Därför kunde man förr på vissa gårdar få se en markvast uppspikad i stallet, för att hästen skulle få gå fri från den besvärliga ryttarinnan.
Markyss kallas blåsor som plötsligt uppstår på läpparna.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Stigsdotter, Margareta, (1993), "Maran och fölhamnen", i Stattin, J. (red), Det farliga livet. Om avund, rädsla, rykten och fördomar, Natur och kultur.
[redigera] Externa länkar
- D. L. Ashliman: Night-Mares: Demons that Cause Nightmares
- Mara i Nordisk familjebok (1:a upplagan, 1886)
- Mara i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1912)
- Mara i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1:a upplagan, 1922)
- Etymologi:SAOB, American Heritage Dictionary, Online Etymology Dictionary
|
|||||||||||||
