Bolsjevik
.jpg)
Bolsjeviker (av ryskans большевик [bəlʲʂᵻˈvʲik], ’majoritetsman’) kallades medlemmar i den ena av de två fraktioner som bildades efter en splittring av Rysslands socialdemokratiska arbetareparti. År 1903 splittrades detta parti i två fraktioner. Mot bolsjevikerna stod minoriteten, mensjevikerna (меньшевик betyder följaktligen ’minoritetsman’). Mensjevikernas partiprogram liknade det tyska socialdemokratiska partiets revisionism.
Storleksförhållandet mellan bolsjevikerna och mensjevikerna var tidvis det omvända.
Bakgrund
Begreppsparet bolsjevik–mensjevik skapades i samband med socialdemokratiska partiets femte kongress, som hölls i Bryssel och London 1903. Vladimir Lenin som var en av de framträdande i rörelsen, hade sina egna idéer om hur det borde fungera. Lenin hade som ung läst Nikolaj Tjernysjevskijs verk Vad bör göras?. Boken handlar om en sammanslutning av sömmerskor som syr kläder, men i bakgrunden skymtar (framgick det, för uppenbart hade inte tidens censur släppt igenom boken alls) en samling politiska aktivister, vilka genom teoretiska studier och konspiratorisk organisering förbereder revolution. Lenin ansåg, inspirerad av Tjernysjevskij, att för att genomföra en omdaning av samhället som man önskade, måste detta ske genom professionella revolutionärer, yrkesrevolutionärer. Han skrev en pamflett med samma titel som Tjernysjevskijs där han lade fram sina teser.
Lenin ansåg att vanliga arbetare och bönder aldrig skulle kunna genomföra den totala omdaning av samhället som enligt honom behövdes, eftersom de hela tiden skulle försöka nå kortsiktiga förändringar inom det rådande systemet: ”Endast bildade representanter för de besuttna klasserna, de intellektuella, kunde verkligen förstå arbetarnas långsiktiga intressen och leda dem på rätt sätt.”[1]
Alltså skulle en intellektuell elit slåss för arbetarnas skull, och de skulle göra det genom underjordisk aktivitet, genom flygblad och agitation.
Begreppens uppkomst
På den andra kongressen 1903, vidhöll Lenin envist att alla som ville bli medlemmar var tvungna ”att personligt delta i någon av partiets organisationer”. Ett sådant krav skulle drastiskt inskränka antalet medlemmar, just vad Lenin eftersträvade då han inte ville ha med folk som inte begrep politiken. En av hans motståndare, Julyj Martov, ville tvärtom bredda antalet medlemmar så mycket som möjligt. Lenin förlorade den omröstning som hölls då, men eftersom några av hans motståndare lämnade kongressen på grund av missnöje i en annan fråga, hävdade han när kongressen var över att han hade en majoritet bakom sig. Därför kallades hans fraktion för bolsjevikerna, alltså majoritetens män.
Mensjevikerna strävade snarare mot en parlamentarisk republik där de medborgerliga rättigheterna kunde tryggas, och där arbetarklassen kunde arbeta i opposition till dess att de var starka nog att ta över makten.
Marxism och ”populism” blir till bolsjevism
Bolsjevismen förenade också marxismens idéer angående arbetarna, men ville också likt de socialister i Ryssland på 1800-talet som senare kallades ”populister”, få med sig bönderna i sin revolution. Populismen menade också att det var i Ryssland som socialismen skulle bryta ut först, medan marxismen tvärtom talade om en fas av borgerlig kapitalism som föregångare till socialismen och därmed skulle den snarare komma i ett av de utvecklade länderna i väst än det agrara och det alltjämt efterblivna Ryssland, som inte hade sett mycket till industrikapitalism.
Lenin önskade att så småningom slå ihop de båda faserna till en, och därmed hoppa över fasen som gällde borgerlig kapitalism, och gå direkt till socialismen medelst en liten elit av intellektuella i ledningen. Ryska revolutionen 1905 hade visat att också bönderna kunde vara revolutionära; Lenin menade att bönderna skulle hjälpa arbetarna att göra den borgerliga revolutionen till en socialistisk sådan i ett slag.
Så även om bolsjevismens ursprungliga impuls var marxistisk, lånade den idéerna om böndernas betydelse från den socialistiska populismen.
Maktövertagande och namnbyte
I februari 1917 utbröt revolution i Ryssland, tsaren Nikolaj II störtades och en provisorisk regering tillsattes. I oktober samma år (november enligt den gregorianska kalendern – i Ryssland använde man fortfarande den äldre julianska kalendern) utbröt en ny revolution varur Lenin och hans bolsjeviker steg fram och slutligen grep makten i landet. Det var först med oktoberrevolutionen då bolsjevikerna fick stöd i sovjeterna (förmodligen tack vare att de till skillnad från mensjevikerna anammade parollen ”All makt åt sovjeterna!”) som de återigen med rätta kunde kallas för just bolsjeviker.
Bolsjevikernas partiprogram byggde på proletariatets diktatur och övergång till en gemensam planerad ekonomi.
Efter den ryska revolutionen bytte Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (bolsjevikerna) namn till Rysslands kommunistiska partiet (bolsjevikerna). Enligt Lenin gjordes detta för att man inte ville förknippas med socialdemokratin efter deras svek i första världskriget (Andra internationalen).
Nedsättande användning av ordet "Bolsjevik"
Under Kalla Krigets dagar i Storbritannien blev fackföreningsmän och andra vänsteranhängare hånfullt beskrivna som "Bolshies". Användandet är ungefär ekvivalent med användandet av "Commie", "Röding" eller "Pinko" om icke-högerinriktade politiker i USA under samma period. Adolf Hitler, Joseph Goebbels och andra nazistledare använde uttrycket som ett nedsättande sätt att referera till det de ansåg vara en revolutionär global rörelse koordinerad av Sovjetunionen.[2]
Kända bolsjeviker
- Vladimir Iljitj Lenin
- Nikolaj Ivanovitj Bucharin
- Grigorij Jevsejevitj Zinovjev
- Lev Davidovitj Trotskij
- Lev Borisovitj Kamenjev
- Josef Stalin
Referenser
- Huvudsaklig källa: Ryssland : folk och imperium 1552–1917 av Geoffrey Hosking, övers. Per Nilson, Historiska media, Lund 2003.