Gregorianska kalendern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras.
Motivering: Från vilken/vilka källor är datainsamlingen gjord? (2010-05)
Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan.

Gregorianska kalendern eller Nya stilen är den kalender som används i de flesta av jordens länder. Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av påven Gregorius XIII den 24 februari 1582 genom bullan Inter gravissimas, som en mindre ändring av den julianska kalendern.[1]

I det protestantiska Sverige var det i början starkt motstånd att införa ett bruk angivet av påven, katolicismens högste företrädare. Som en religionsneutral kompromiss föreslog Anders Spole, professor i astronomi vid Uppsala universitet, att man från och med år 1700 skulle införa samma ändring som påven fastställt, men i stället utgå från midvintersolståndet, 10 dagar före nyår. Den gregorianska kalendern infördes i Danmark och Norge, men i Sverige föll Spoles förslag. Det dröjde ända till 1753 innan den gregorianska kalendern infördes i Sverige.[1]

I den västliga världen förekom alltså parallellt under åtskilliga år två olika kalendrar, den gamla stilen och den nya stilen. Över hela Europa rådde stor oreda i tideräkningen.

Genomsnittsåret i den julianska kalendern var 365,25 dygn långt men eftersom det genomsnittliga solåret är cirka 365,2422 dygn kommer kalendern så småningom i otakt med årstiderna. I den julianska kalendern var ett år skottår om årtalet var jämnt delbart med fyra. I den gregorianska kalendern gäller samma sak, med undantag för årtal som är jämna århundraden, dessa är inte skottår såvida årtalet ej är jämnt delbara med 400. Detta innebär att exempelvis åren 1800 och 1900 ej var skottår, medan 2000 var skottår. Den gregorianska kalendern får i genomsnitt 365,2425 dygn på ett år, vilket idag ger ett fel på bara ett dygn per cirka 3000 år (med fortsatt inbromsning av jordrotationen kan dock kalendern komma ur fas snabbare än så).

Innehåll

[redigera] År

Åren i den gregorianska kalendern räknas efter Kristi presumtiva födelse, där kalenderns epok, det första året, är år 1. Förkortningarna "e Kr" eller "f Kr" används parallellt med vt (vår tideräkning) eller fvt för att förtydliga att årtalet avser efter respektive före epoken; utan förkortning är det normalt underförstått att åren efter epoken avses. Kristi födelse tros ha uppskattats fel med några år, då Jesus enligt senare uträkningar skall vara född år 7 till 4 f Kr, men systemet är så inarbetat att det fortfarande används. Den felaktiga beräkningen av Kristi födelse gjordes av abboten Dionysius Exiguus som år 525 fick uppdraget av Påven att ytterligare precisera tiden för kristen påsk, denna gång utan att relatera årtalet till en specifik regents trontillträde så som det gjorts sedan urminnes tider. Ett tidigare försök att bestämma tid för påsk gjordes vid kyrkomötet i Nicaea år 325, då enligt principen "första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen". Denna regel fungerar för det mesta, men det finns specialfall, där det inte kan bestämmas entydigt. I dessa, sällan förekommande fall, bestämmer Påven vad som skall gälla.

Första århundradet efter Kristus omfattar åren 1 till 100, andra århundradet 101 till 200, tredje århundradet 201 till 300 och så vidare. Första århundradet före Kristus omfattar 1 f Kr till 100 f Kr, andra århundradet före Kristus 101 f Kr till 200 f Kr och så vidare. Man räknar alltså bakåt i tiden utifrån epoken på detta sätt. Observera att vi numera, av praktiska skäl, brukar räkna de 100 år som börjar på samma siffror för ett århundrade, vilket, om man interpolerar bakåt, skulle medföra att det första århundradet före Kristus, och det första efter Kristus, bara innehåller 99 år.

Hur man betecknar seklen varierar på olika språk. I Storbritannien räknar man antal århundraden. T ex är år 1-100 "the first century". Därför är det som man kallar 1800-talet exempelvis detsamma som "the 19th century" på engelska. Liknande beteckningar används i många länder, såsom 19. Jahrhundert på tyska och Siglo XIX på spanska.

I andra kalendrar räknas åren utifrån andra händelser. Den judiska kalendern börjar 7 oktober 3761 f Kr (detta är dock inte tiden för Adams skapelse, som tänks ha inträffat nästan ett år senare, 26 september 3760 f Kr, utan ett fixerat ögonblick 349 dagar innan Gud skapade världen enligt traditionell judisk historieskrivning); den romerska kalendern började 21 april 753 f Kr (Roms grundande); den bysantinska kalendern börjar med mars 5508 f Kr (Världens skapelse beräknad enligt Septuaginta) och den muslimska kalendern börjar 16 juli 622 e Kr (Muhammeds flykt till Medina).

[redigera] Månader

En månad var ursprungligen en lunär cykel, det vill säga tiden från en viss månfas (till exempel fullmåne) till nästa förekomst av denna fas, vilket är en period på drygt 27 dygn. Se vidare månen.

Gregorianska kalendern har 12 månader som fått sina namn från romerska gudar, kejsare och räkneord:

[redigera] Veckor

En vecka är en tidsperiod som sträcker sig över sju dagar som räknas oberoende av månadernas och årens växlingar. Det som är särskilt anmärkningsvärt med veckan är att den saknar anknytning till någon naturlig cykel. Den hebreisk-kristna traditionen förklarar den som ett resultat av hur världen skapades av Gud. De ortodoxa folken och judarna har därför för de flesta dagar endast ett nummer. I övriga polyteistiska traditioner föll detta i glömska. Välorganiserade folk såsom babylonierna sökte förklara veckan utifrån de sju himlakropparna (månen, Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter, Saturnus), som de uppfattade som gudar. De nordiska folken namngav dagarna enligt följande:

[redigera] Dagar

Dagarna i varje månad räknas med datum.

Med en dag menas antingen

  • tiden från solens uppgång till nedgång
  • tiden mellan två nedgångar (ursprunglig tradition)
  • tiden mellan två uppgångar
  • tiden från midnatt till nästa midnatt

Den första betydelsen syftar på dygnets ljusa del, som skiftar med årstiderna. De övriga syftar på dygnet, såsom ett mått för tideräkning. Av dessa är den första betydelsen den ursprungliga, bevarad i den hebreisk-kristna traditionen. Den sista är den moderna metoden (se nedan). Dygnet indelas i 24 timmar som i sin tur indelas i 60 minuter indelade i 60 sekunder.

I Sverige, är numera 24-timmarsräkning allmänt vedertaget, exempelvis i tidtabeller, men i dagligt tal använder man ännu konventionellt 12-timmarsräkning. "Klockan 4" kan då avse antingen mycket tidigt på morgonen eller på eftermiddagen. Ofta framgår det av omständigheterna vilket som menas, så i allmänhet medför detta inte några problem. I speciella fall kan det dock misstolkas, och för att undgå missförstånd är det säkrast att hålla sig till 24-timmarsräkning.

I Sverige gör man en distinktion på kl 2400 och kl 0000. Dygnet slutar kl 2400 och nästa dygn börjar kl 0000. Väl att märka är att kl 2400 och kl 0000 inträffar vid exakt samma ögonblick, inte den ringaste mikrosekund skiljer dessa klockslag åt.

I engelsktalande länder har man konservativt hållit fast vid AM (ante meridiem, före middagstiden) och PM (post meridiem, efter middagstiden), vilket ger en del praktiska problem vid verkställighet av något skeende just vid 12-slaget, antingen det nu gäller 12 på dagen eller midnatt. Tvetydigheter har då undvikits genom att man säger att verksamhet A upphör kl 11:59 AM (det vill säga 11:59 enl 24-timmarsklockan) och verksamhet B börjar kl 12:01 PM (det vill säga 12:01 enl 24-timmarsklockan). Eller också bestämmes att verksamhet A slutar 11:59 PM (23:59 enl 24-timmarsklockan), medan verksamhet B börjar kl 12:01 AM (00:01 enl 24-timmarsklockan). Noga räknat uppstår då ett interregnum på en minut, eller en allmän tveksamhet om vad som gäller under hela 2 minuter.

AM/PM-klockan runt 12:00 (middag) och 24:00/00:00 (midnatt) går så här jämfört med 24-timmarsklockan:

11:59 AM = 11:59
12:00 PM = 12:00
12:01 PM = 12:01
12:59 PM = 12:59
 1:00 PM = 13:00

11:59 PM = 23:59
12:00 AM = 00:00
12:01 AM = 00:01
12:59 AM = 00:59
 1:00 AM = 01:00

Detta kan tyckas vara petitesser. "En minut hit eller dit spelar väl ingen roll?" Men det kan i praktiken vara kritiskt, exempelvis vid omkoppling i ett telekommunikationsnät, då manövern måste utföras i exakt samma ögonblick i bägge ändar av förbindelsen, om det ska kunna ske avbrottfritt.

För den enskilde kan det bli problem med inställning av elektroniska väckarklockor, som många gånger har den ålderdomliga AM/PM-funktionen som bas. Om klockan ska ringa vid exakt midnatt eller exakt middag, är det i praktiken lätt hänt att ringningen kommer 12 timmar fel. Antingen för tidigt eller för sent, beroende på hur man tolkat AM rep PM vid inställning av väckningstiden. Att klockan ringer för tidigt kan vara förargligt; ringer den för sent kan det vara förödande, om man har någon tid att passa. Ett gott råd är att aldrig ställa väckningen på exakt kl 12, utan 1 minut före eller 1 minut efter 12 så att man är säker på om det är AM eller PM som gäller, när klockan byter halvdygn och förväntas ringa.

I engelsktalande länder har man ofta kallat 24-timmarsräkning för "militärt klockslag" eftersom militären tidigt anammat 24-timmarsräkning.

[redigera] Gregorianska kalenderns införande

Tyskt frimärke från 1982 utgivet med anledning av 400-årsjubiléet av den gregorianska kalenderns införande i Tyskland. Bilden på frimärket är hämtad från en bok utgiven av Johann Rasch 1586.

Följande år infördes den gregorianska kalendern i några olika länder: [2]

[redigera] Införandet i Sverige

I november 1699 beslöt den svenska regeringen att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår (1700-1740) för att få en anpassning i lagom takt.

År 1700 slopade man därmed skottdagen, men 1704 och 1708 gjorde krig att man glömde bort planerna och då alltså hade skottdagar. Sverige hade nu fått en egen kalender, som inte fanns i något annat land, tio dagar efter den gregorianska och en dag före den julianska. Till slut fann man det opraktiskt, så 1711 beslöt Karl XII att man skulle återgå till den gamla kalendern. Det gjordes på så sätt att man satte in en extra skottdag, fredagen den 30 februari, 1712, den så kallade tillökningsdagen.

1753 togs det stora steget till den nya kalendern. Det gick till så, att man tog bort de 11 sista dagarna i februari. 17 februari följdes därför av 1 mars. Sverige ville undvika hänvisningar till påvar, så den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen. Genomförandet var dock inte populärt hos alla – många[vem?] ansåg att man tog bort 11 dagar från deras liv.

Dessa förändringar i tidräkningen har en liten effekt än idag, nämligen i släktforskningssammanhang. Människor som föddes på ena och dog på andra sidan om 1753 års skifte levde alltså elva dagar mindre, än vad som står på papperet. Om kyrkböckernas datum för födelse, giftermål, begravning eller dylikt inträffade före skiftet är det alltså elva dagar mindre än så många dagar sedan, som det står på papperet.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ [a b] Nils Lithberg: Almanackan. Från astrologisk rådgivare till svensk kalender, Norstedts, Stockholm 1933. Svenska Humanistiska Förbundets publikation nr 40
  2. ^ Adoption of the Gregorian calendar

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gregorianska_kalendern&oldid=15718083"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk