Buteo
| Buteo | |
.jpg) Ormvråk (Buteo buteo) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Underklass | Neornithes |
| Infraklass | Neognathae |
| Överordning | Neoaves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Buteo |
| Vetenskapligt namn | |
| § Buteo | |
| Auktor | Lacépède, 1799 |
| Arter | |
| 30-tal, se text | |
| Synonymer | |
| Asturina | |
Buteo är ett släkte med kraftigt byggda medelstora rovfåglar med breda vingar. De har ett stort utbredningsområde och släktets arter kallas alla för vråkar.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Buteo-vråkar är medelstora till ganska stora rovfåglar. De två största är kungsvråk och mongolvråk, som båda väger runt 1,350 gram och är 60 cm långa. Arterna har kraftiga kroppar och breda vingar.
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Flera arter inom släktet Buteo tillhör de mest spridda och mest välkända rovfåglarna i världen, som rödstjärtad vråk i Nordamerika och ormvråk i Eurasien. Merparten av arterna som förekommer på norra halvklotet är ivarjefall delvis flyttfåglar. Under höstflytten samlas stora antal vid vissa viktiga flyttpassager och kan då ses i tusentals.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Buteo-vråkar födosöker ofta glidflygande mitt på dagen på termikvindar över gläntor och fält. De förekommer i många olika typer av habitat men tenderar att föredra platser med tillgång till gläntor och träd. De är alla till viss utsträckning opportunistiska vad gäller föda och jagar nästan alla typer av mindre djur som finns tillgängliga. För flertalet utgör dock små däggdjur, främst gnagare, basfödan. Arter från nästan alla gnagarfamiljer i världen jagas någonstans av någon art inom släktet Buteo. De tar även fåglar, men de flesta friska småfåglar, kan oftast undvika dem. Medelstora fåglar, som sjöfågel, kråkfåglar, duvor och hönsfåglar, är vanligare som byte, men även dessa tas oftast genom överrumpling. De tar även ormar, ödlor, groddjur, fisk, men även ryggradslösa djur, speciellt skalbaggar. De äter även kadaver men bara i brist på levande föda. Byten observeras ofta först från hög höjd under glidflygning och vråken sänker sig cirklande ned innan den slår bytet. Andra arter föredrar överrumplingsjakt från en strategisk sittplats och slår bytet direkt.
Arter i taxonomisk ordning[redigera | redigera wikitext]
Följande lista med 27 arter följer Clements et al., 2022:[1]
- Gråvråk (Buteo plagiatus)
- Gråstrimmig vråk (Buteo nitidus)
- Bandvingad vråk (Buteo lineatus)
- Hispaniolavråk (Buteo ridgwayi)
- Bredvingad vråk (Buteo platypterus)
- Hawaiivråk (Buteo solitarius)
- Kortstjärtad vråk (Buteo brachyurus)
- Vitstrupig vråk (Buteo albigula)
- Prärievråk (Buteo swainsoni)
- Galápagosvråk (Buteo galapagoensis)
- Bandstjärtad vråk (Buteo albonotatus)
- Magellanvråk (Buteo ventralis)
- Rödstjärtad vråk (Buteo jamaicensis)
- Fjällvråk (Buteo lagopus)
- Kungsvråk (Buteo regalis)
- Ormvråk (Buteo buteo)
- Kapverdevråk (Buteo [b.] bannermanni) – urskiljs ofta som egen art, bland annat av BirdLife Sverige
- Himalayavråk (Buteo refectus) – syn. burmanicus, behandlas som underart till ormvråk av BirdLife Sverige
- Orientvråk (Buteo japonicus) – behandlas som underart till ormvråk av BirdLife Sverige
- Bergvråk (Buteo oreophilus)
- Skogsvråk (Buteo trizonatus)
- Madagaskarvråk (Buteo brachypterus)
- Sokotravråk (Buteo socotraensis)
- Örnvråk (Buteo rufinus)
- Mongolvråk (Buteo hemilasius)
- Rödnackad vråk (Buteo auguralis)
- Augurvråk (Buteo augur)
- Schakalvråk (Buteo rufofuscus)
Tidigare fördes även de central- och sydamerikanska arterna vägvråk, vitstjärtad vråk, rödryggig vråk och vitgumpsvråk till Buteo, men genetiska studier visar att de är mer avlägset släkt och placeras numera i släktena Rupornis, Geranoaetus och Parabuteo.[2][3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Texten bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Buteo, läst 2013-06-20 som citerar följande källor:
- "Raptors of the World" av Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), ISBN 0-618-12762-3.
- Alcover, Josep Antoni (1989): Les Aus fòssils de la Cova de Ca Na Reia. Endins 14-15: 95-100. [på katalanska med engelsk abstract]
- Ballmann, Peter (1969): Les Oiseaux miocènes de la Grive-Saint-Alban (Isère) [The Miocene birds of Grive-Saint-Alban (Isère)]. Geobios 2: 157-204. [på franska med engelsk abstract] doi:10.1016/S0016-6995(69)80005-7 (HTML abstract)
- Brodkorb, Pierce (1964): Catalogue of Fossil Birds: Part 2 (Anseriformes through Galliformes). Bulletin of the Florida State Museum 8(3): 195-335. PDF or JPEG fulltext
- Cracraft, Joel (1969): Notes on fossil hawks (Accipitridae). Auk 86(2): 353-354. PDF fulltext
- Wetmore, Alexander (1933): Status of the Genus Geranoaëtus. Auk 50(2): 212. DjVu fulltext PDF fulltext
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.