Buteo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buteo
Ormvråk (Buteo buteo)
Ormvråk (Buteo buteo)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Underklass Neornithes
Infraklass Neognathae
Överordning Neoaves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Släkte Buteo
Vetenskapligt namn
§ Buteo
Auktor Lacépède, 1799
Arter
30-tal, se text
Synonymer
Asturina
Hitta fler artiklar om fåglar med

Buteo är ett släkte med kraftigt byggda medelstora rovfåglar med breda vingar. De har ett stort utbredningsområde och släktets arter kallas alla för vråkar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Buteo-vråkar är medelstora till ganska stora rovfåglar, där de två största är kungsvråk och mongolvråk, som båda väger runt 1,350 gram och är 60 cm långa. Arterna har kraftiga kroppar och breda vingar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Buteo-vråkar syns ofta cirkla över öppna plaster på termikvindar. På bilden en rödstjärtad vråk.

Flera arter inom släktet Buteo tillhör de mest spridda och mest välkända rovfåglarna i världen, som rödstjärtda vråk i Nordamerika, ormvråk i Eurasien, och vägvråk i tropiska Central- och Sydamerika. Merparten av arterna som förekommer på norra halvklotet är ivarjefall delvis flyttfåglar. Under höstflytten samlas stora antal vid vissa viktiga flyttpassager och kan då ses i tusentals.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Buteo-vråkar födosöker ofta glidflygande mitt på dagen på termikvindar över gläntor och fält. De förekommer i många olika typer av habitat men tenderar att föredra platser med tillgång till gläntor och träd. De är alla till viss utsträckning opportunistiska vad gäller föda och jagar nästan alla typer av mindre djur som finns tillgängliga. För flertalet utgör dock små däggdjur, främst gnagare, basfödan. Arter från nästan alla gnagarfamiljer i världen jagas någonstans av någon art inom släktet Buteo. De tar även fåglar, men de flesta friska småfåglar, kan oftast undvika dem. Medelstora fåglar, som sjöfågel, kråkfåglar, duvor och hönsfåglar, är vanligare som byte, men även dessa tas oftast genom överrumpling. De tar även ormar, ödlor, groddjur, fisk, men även ryggradslösa djur, speciellt skalbaggar. De äter även kadaver men bara i brist på levande föda. Byten observeras ofta först från hög höjd under glidflygning och vråken sänker sig cirklande ned innan den slår bytet. Andra arter föredrar överrumplingsjakt från en strategisk sittplats och slår bytet direkt.

Arter i taxonomisk ordning[redigera | redigera wikitext]

Följande lista följer Clements et al., 2012:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Buteo, läst 2013-06-20
  • "Raptors of the World" by Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), ISBN 0-618-12762-3.
  • Alcover, Josep Antoni (1989): Les Aus fòssils de la Cova de Ca Na Reia. Endins 14-15: 95-100. [In Catalan with English abstract]
  • Ballmann, Peter (1969): Les Oiseaux miocènes de la Grive-Saint-Alban (Isère) [The Miocene birds of Grive-Saint-Alban (Isère)]. Geobios 2: 157-204. [French with English abstract] doi:10.1016/S0016-6995(69)80005-7 (HTML abstract)
  • Brodkorb, Pierce (1964): Catalogue of Fossil Birds: Part 2 (Anseriformes through Galliformes). Bulletin of the Florida State Museum 8(3): 195-335. PDF or JPEG fulltext
  • Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2012) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.7 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2013-06-30
  • Cracraft, Joel (1969): Notes on fossil hawks (Accipitridae). Auk 86(2): 353-354. PDF fulltext
  • Wetmore, Alexander (1933): Status of the Genus Geranoaëtus. Auk 50(2): 212. DjVu fulltext PDF fulltext