Carl Grimberg
Från Wikipedia
Carl Gustaf Grimberg, född 22 september 1875 i Göteborg, död 11 juni 1941 i Djursholm, var en svensk historiker, lärare och förlagsman.
Grimberg blev filosofie kandidat vid Göteborgs högskola 1896, filosofie licenciat där 1902, filosofie doktor där 1903 och lärare vid Göteborgs realläroverk 1897-1901; vid Göteborgs högre samskola 1901-03; vid Wallinska skolan 1903-04 samt vid Lundsbergs skola i Värmland 1904-08. Han var docent i historia vid Göteborgs högskola 1906-1908, lektor vid Uppsala universitet 1907-08 och chef för P.A. Norstedt & Söners litterära avdelning 1908-1918.
Mest känd är Grimberg för bokverket Svenska folkets underbara öden, som gavs ut 1913–24 i nio band med två supplementband 1932–39 (reviderad upplaga 1959–63).[1] Verket gjorde författaren till sin tids Anders Fryxell eller Herman Lindqvist, men till skillnad från dem var Grimberg dock historiker till yrket.
Grimberg påbörjade 1926 verket Världshistoria i 14 delar, där de sex första delarna är skrivna av honom ensam och band 7-10 har honom som medförfattare tillsammans med Ragnar Svanström. Verket är författat på ett medryckande språk och Grimberg visar speciellt i de senare banden prov på en kritisk historieuppfattning.[2]
[redigera] Familj
Carl Grimberg var son till läraren J Grimberg och Charlotta Grimberg, född Andersson. Gift 1919 med friherrinnan Eva Carlsdotter Sparre (1895-1982), dotter till Carl K:son Sparre och Lily Sparre, född Sjöcrona.
Han ligger begravd på Djursholms begravningsplats.
[redigera] Källor
- Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 251-252
- Svenska Dagbladets årsbok 1941, red. H E Kjellberg, Stockholm 1937 s. 265
- Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
- ^ Nationalencyklopedin på internet (abonnemang)
- ^ Bonniers konversationslexikon Stockholm 1964.
