Herman Lindqvist
- För LO-ordföranden, se Herman Lindqvist (politiker). För friidrottaren, se Herman Lindqvist (friidrottare). För konstnären, se Herman Lindqvist (konstnär).
Herman Lindqvist, född 1 april 1943 i Bromma församling i Stockholm, är en svensk författare, journalist och populärhistoriker.
Innehåll |
Karriär [redigera]
Herman Lindqvist tog studentexamen i Helsingfors 1964, bedrev universitetsstudier i Stockholm och Göteborg och anställdes därefter på Göteborgs Handels- och Sjöfarts tidning 1966-67. Han var anställd på Aftonbladet 1967-71 (korrespondent i Prag 1968, Paris 1969 och Beirut 1970), frilanskorrespondent i Hongkong för Expressen 1971-73, anställd där från 1973 och deras korrespondent i Bangkok 1973-76 samt i Kairo 1976-78. Lindqvist anställdes på TV 1 1980, var TV:s Asienkorrespondent i Tokyo 1981-84, Sveriges Radios korrespondent i Paris 1984-89 och frilansade därefter för radio och tv i Madrid 1989-91 samt skrivit kåseriböcker om sin tillvaro där.
Vid sekelskiftet 2000 uppmärksammades han genom sin populärhistoriska TV-serie Hermans historia (1991–2002) samt bokserien Historien om Sverige (1992–2006), som har sålt i stora upplagor. Under 2000-talet var Lindqvist därtill kolumnist för Aftonbladet.
Lindqvist är uttalad rojalist och i hans texter står kungligheter och andra personligheter i centrum, medan sociala och ekonomiska förändringar får mindre utrymme.[källa behövs]
Kontroverser [redigera]
Lindqvist har från akademiskt skolade historiker fått kritik för att en del av hans böcker innehåller faktafel och kontroversiella värderingar.[1] 2012 drogs hela förstaupplagan av Lindqvists bok Drömmar och verklighet in av hans dåvarande förlag Norstedts på grund av att han där, utan faktagrund och mot befintlig historisk forskning, pekade ut professor Karl-Gustaf Hildebrand som antisemit.[2][3]
År 2012 stoppade Bonniers utgivningen av Lindqvists memoarer, Mitt i allt, sedan Dagens Nyheter-journalisten Henrik Arnstad anklagat Lindqvist för historieförfalskning då Lindqvist i memoarerna än en gång anklagat Hildebrand för antisemitism.[4] Lindqvist hävdade senare i ett e-brev till Dagens Nyheter att kontroversen berodde på en olycklig formulering och att han inte hade för avsikt att peka ut Hildebrand som nazist. Han meddelade även att formuleringen ska tas bort.[5]
I samband med att svenska prinsessan Estelles namn kungjordes 2012 gav Lindqvist negativt utlåtande om namnvalet, med kommentaren att namnet "låter som en nattklubbsdrottning", ett uttalande som väckte skarpa reaktioner. Senare bad Lindqvist om ursäkt.[6]
Våren 2012 hamnade Lindqvist även i blåsväder efter att ha medverkat i en intervju för en högerextremistisk nätsajt.[7] [8] [9]
Personliga förhållanden [redigera]
Herman Lindqvist är son till generalkonsul Eric Lindqvist och Brita, född Larsson. Han är sedan 1979 gift med Birgitta Lindqvist och är far till Elin Lindqvist. Han är adopterad sonson (egentligen dottersonson) till politikern Herman Lindqvist och dotterson till författaren Leon Larsson.
Lindqvist är uppvuxen i Helsingfors, men bor numera i Chambourcy i närheten av Paris. Han har bott i Sverige i endast sju år av sitt liv.
Bibliografi [redigera]
- 1969 – Tjeckoslovakien 1968 – den vackra drömmen
- 1980 – Strax före deadline
- 1983 – 102 krogar i Fjärran Östern
- 1984 – Japaner, japaner, japaner
- 1988 – Gallfeber
- 1989 – Rapporter från Mittens rike
- 1989 – Revolution! Om Frankrikes blodiga år
- 1989 – Om sakernas tillstånd i Paris 200 år efteråt (medförfattare)
- 1989 – Vita drömmar
- 1990 – ¡Caramba! Säger dom aldrig
- 1991 – Historien om Spanien
- 1991 – Europa är vi allihopa
- 1991 – Axel von Fersen – kvinnotjusare och herreman
- 1992 – På landet i Paris eller Tillbaka till plöjorna
- 1992 – Från islossning till kungarike
- 1993 – Christopher Columbus – var han riktigt klok?
- 1993 – Fjärran han drumlar eller Så kan det gå när inte tagelskjortan är på
- 1993 – En vandring genom den svenska historien
- 1993 – Gustav Vasa och hans söner och döttrar
- 1994 – Brödrafolkens fel
- 1994 – När Sverige blev stormakt
- 1995 – Storhet och fall
- 1996 – Med en gnutta fax
- 1996 – Hermans historia – Kungar och drottningar, öden och äventyr i Sveriges förflutna
- 1996 – Nyttan och nöjet
- 1997 – Herman i Frankrike
- 1997 – Gustavs dagar
- 1998 – Axel von Fersen och hans kärlek till Marie Antoinette (medförfattare)
- 1998 – Drottningholms slottsteater
- 1998 – När riket sprängdes och Bernadotte blev kung
- 1999 – Den svenska skogens historia (medförfattare)
- 1999 – Nu är det jul igen och igen och igen
- 1999 – Ånga och dynamit
- 2000 – Drömmar och verklighet
- 2002 – Nya berättelser från TV-serien Hermans historia
- 2002 – Tacka katten för det
- 2002 – Historien om ostindiefararna
- 2002 – Från istid till framtid
- 2003 – Krokodilen
- 2004 – Napoleon
- 2005 – Rubinen
- 2006 – Carl XVI Gustaf – porträtt i tiden
- 2006 – Mordet på Axel von Fersen
- 2006 – Det hände i Storkyrkan
- 2006 – Sveriges drottningar
- 2007 – Blå tummen med prinssessornas hopkok
- 2007 – Vår Dramatiska historia
- 2008 – Madame de Pompadour
- 2009 – Jean Bernadotte – mannen vi valde
- 2009 – Victoria – drottning med tiden
- 2010 – Kungligt och mänskligt
- 2010 – Kungliga frierier
- 2011 – Ludvig XIV: Solkungen
- 2012 – Mitt i allt (memoarer)
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Peter Englund. ”Herman snubblar”. http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistbok.htm. Läst 16 januari 2008.
- ^ Tobias Brandell/SvD. ”Faktafel stoppar Lindqvists bok”. http://www.svd.se/kultur/faktafel-stoppar-lindqvists-bok_7419702.svd. Läst 14 augusti 2012.
- ^ Henrik Arnstad/DN. ”Herman Lindqvist fortsätter förfölja antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand”. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/henrik-arnstad-herman-lindqvist-fortsatter-forfolja-antinazisten-karl-gustaf-hil. Läst 14 augusti 2012.
- ^ Henrik Arnstad/DN. ”Herman Lindqvist fortsätter förfölja antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand”. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/henrik-arnstad-herman-lindqvist-fortsatter-forfolja-antinazisten-karl-gustaf-hil. Läst 14 augusti 2012.
- ^ Karl Dalén/DN. ”Herman Lindqvist: Jag har inte anklagat Hildebrand för att vara nazist”. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herman-lindqvist-jag-har-inte-anklagat-hildebrand-for-att-vara-nazist. Läst 14 augusti 2012.
- ^ Nordén S, "Så reagerade Victoria på Hermans sågning", http://noje.se.msn.com, 20-9-2012.
- ^ osignerad artikel/DN. ”Herman Lindqvist medverkade på extremistsajt”. http://www.dn.se/kultur-noje/herman-lindqvist-medverkade-pa-extremistsajt. Läst 14 augusti 2012.
- ^ Robin (Revolutionären), Andreas (Gere) och Brandr. ”Nationell.nu intervjuar Herman Lindqvist”. http://www.nationell.nu/2012/06/14/nationell-nu-intervjuar-herman-lindqvist-sjalvklart-finns-det-etniska-svenskar. Läst 5 december 2012.
- ^ Herman Lindqvist/AB. ”Dags att sluta kräkas på vår nationaldag”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article14951862.ab. Läst 5 december 2012.
Tryckta källor [redigera]
- Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2 s. 369