Herman Lindqvist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För LO-ordföranden, se Herman Lindqvist (politiker). För friidrottaren, se Herman Lindqvist (friidrottare). För konstnären, se Herman Lindqvist (konstnär).
Herman Lindqvist
Herman Lindqvist under en kampanj för Barncancerfonden i Kungsträdgården i Stockholm i maj 2013.
Herman Lindqvist under en kampanj för Barncancerfonden i Kungsträdgården i Stockholm i maj 2013.
Född 1 april 1943
1 april 1943 (71 år)
Bromma
Yrke Journalist, författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska, engelska, franska, tyska
Genrer Historia, biografier, trte romaner, samman lagt 58 böcker
Framstående verk Historien om Sverige, 30 program i SVT-serien "Hermans Historia"
Framstående priser Belönad av bl a Svenska Litteratursällskapet i Finland, H.M Konungs medlaj, Kommendör av Finlands Lejons order
Make/maka frånskild
Partner Liliana Komorowska
Barn Johan Lindqvist, Liva Bratthall, Elin Lindqvist

Herman Lindqvist, född 1 april 1943 i Bromma församling i Stockholm, är en svensk journalist, författare och populärhistoriker.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Herman Lindqvist växte upp på Sveriges ambassad i Helsingfors där fadern var pressattaché.[1] Han avlade studentexamen i Helsingfors 1964, bedrev sedan studier vid Stockholms universitet och Göteborgs universitet, samt anställdes därefter på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1966–67. Han var anställd på Aftonbladet 1967–71 (korrespondent i Prag 1968, Paris 1969 och Beirut 1970), frilanskorrespondent i Hongkong för Expressen 1971–73, anställd där från 1973 och deras korrespondent i Bangkok 1973–76 samt i Kairo 1976–78. Lindqvist anställdes på TV 1 1980, var TV:s Asienkorrespondent i Tokyo 1981–84, Sveriges Radios korrespondent i Paris 1984–89 och frilansade därefter för radio och tv i Madrid 1989–91 samt har skrivit kåseriböcker om sin vistelse där.

Vid sekelskiftet 2000 uppmärksammades han genom sin populärhistoriska TV-serie Hermans historia (1991–2002), samt bokserien Historien om Sverige (1992–2006) som har sålt i stora upplagor. Under 2000-talet var Lindqvist därtill kolumnist i Aftonbladet.

Lindqvist är uttalad rojalist och i hans texter står kungligheter och andra personligheter i centrum, medan sociala och ekonomiska förändringar får mindre utrymme.[källa behövs]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Lindqvist har från akademiskt skolade historiker fått kritik för att en del av hans böcker innehåller faktafel och kontroversiella värderingar.[2] 2000 drogs hela förstaupplagan av Lindqvists bok Drömmar och verklighet in av hans dåvarande förlag Norstedts på grund av att han där, utan faktagrund och mot befintlig historisk forskning, pekade ut professor Karl-Gustaf Hildebrand som antisemit.[3][4]

År 2012 stoppade Bonniers utgivningen av Lindqvists memoarer, Mitt i allt, sedan Dagens Nyheter-journalisten Henrik Arnstad anklagat Lindqvist för historieförfalskning då Lindqvist i memoarerna än en gång anklagat Hildebrand för antisemitism.[4] Lindqvist hävdade senare i ett e-brev till Dagens Nyheter att kontroversen berodde på en olycklig formulering och att han inte hade för avsikt att peka ut Hildebrand som nazist. Han meddelade även att formuleringen skulle tas bort.[5]

I samband med att svenska prinsessan Estelles namn kungjordes 2012 gav Lindqvist negativt utlåtande om namnvalet, med kommentaren att namnet "låter som en nattklubbsdrottning", ett uttalande som väckte skarpa reaktioner. Senare bad Lindqvist om ursäkt.[6]

Våren 2012 hamnade Lindqvist även i blåsväder efter att ha medverkat i en intervju för en högerextremistisk webbplats.[7]

Personligt[redigera | redigera wikitext]

Herman Lindqvist är son till generalkonsul Eric Lindqvist och Brita, född Larsson. Han är sedan 1979 gift med Birgitta Lindqvist och är far till Elin Lindqvist. Paret har 2014 beslutat sig för att separera.[8] Han är adopterad sonson (egentligen dottersonson) till politikern Herman Lindqvist och dotterson till författaren Leon Larsson.

Lindqvist är uppvuxen i Helsingfors, men bor numera i Chambourcy i närheten av Paris. Han har bott i Sverige i endast sju år av sitt liv.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Mitt i allt" från Stockholms stadsbibliotek
  2. ^ Peter Englund. ”Herman snubblar”. http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistbok.htm. Läst 16 januari 2008. 
  3. ^ Tobias Brandell/SvD. ”Faktafel stoppar Lindqvists bok”. http://www.svd.se/kultur/faktafel-stoppar-lindqvists-bok_7419702.svd. Läst 14 augusti 2012. 
  4. ^ [a b] Henrik Arnstad/DN. ”Herman Lindqvist fortsätter förfölja antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand”. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/henrik-arnstad-herman-lindqvist-fortsatter-forfolja-antinazisten-karl-gustaf-hil. Läst 14 augusti 2012. 
  5. ^ Karl Dalén/DN. ”Herman Lindqvist: Jag har inte anklagat Hildebrand för att vara nazist”. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herman-lindqvist-jag-har-inte-anklagat-hildebrand-for-att-vara-nazist. Läst 14 augusti 2012. 
  6. ^ Nordén S, "Så reagerade Victoria på Hermans sågning", http://noje.se.msn.com, 20-9-2012.
  7. ^ osignerad artikel/DN. ”Herman Lindqvist medverkade på extremistsajt”. http://www.dn.se/kultur-noje/herman-lindqvist-medverkade-pa-extremistsajt. Läst 14 augusti 2012. 
  8. ^ Aftonbladet: Herman och Birgitta Lindqvist separerar Läst 2014-02-19

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]