Hjärtinfarkt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Myokardiell infarkt (hjärtinfarkt)
Klassifikation och externa resurser
Diagram över en hjärtinfarkt (2) av toppen av främre hjärtväggen efter en ocklusion (1) av en gren av hjärtats koronarkärl (LCA = vänster koronarartär).
ICD-10 I21 -I22
ICD-9 410
DiseasesDB 8664
MedlinePlus 000195
eMedicine med/1567  emerg/327 ped/2520
Internetmedicin 1085

Hjärtinfarkt innebär förlust av hjärtmuskelceller orsakad av långvarig akut syrebrist (hypoxi),[1] till följd av att en blodpropp bildas i kranskärlen i hjärtat. Detta upplevs ofta som bröstsmärta, men kan också ge diffusa symtom.[2] Akut hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige.[3]

Hjärtinfarkt ingår i begreppet akut kranskärlssjukdom tillsammans med instabil angina pectoris (kärlkramp) och plötslig död utlöst av hjärtarytmi, till följd av plötslig syrebrist i myokardiet.

Hjärtinfarkt kan beskrivas antingen i termer av vilken anatomisk del av hjärtat som drabbas (till exempel en bakväggs- eller framväggsinfarkt), i termer av hur stor del av hjärtmuskelväggen som dör (transmural eller subendokardiell infarkt), eller i termer av vad EKG visar (ST-höjningsinfarkt, icke ST-höjningsinfarkt och Q-vågsinfarkt).

Den dominerande orsaken till hjärtinfarkt är att ett aterosklerotiskt plack, en inlagring av fett i kärlväggen, går sönder. När blodet kommer i kontakt med dess innehåll, levrar det sig inne i kärlet och förhindrar blodflödet. Risken för hjärtinfarkt ökar av livsstilsfaktorer, såsom fetma, metabolt syndrom, rökning och stress.[4]

Markör[redigera | redigera wikitext]

Troponin är en biokemisk markör som frisätts vid hjärtmuskelskada. På sjukhus används denna markör tillsammans med EKG för att diagnostisera hjärtinfarkten. Datortomografi kan användas för att leta efter riskpatienter och även för diagnos.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Det vanligaste symtomet på hjärtinfarkt, särskilt hos män, är stark och ihållande smärta i bröstkorgen.

Smärtan kan variera mycket ifråga om plats och varaktighet. Den kan stråla ut i en arm eller båda armarna, magen, ryggen (ryggsmärta), halsen, nacken eller käkarna. Smärtan är olika stark, men den är ihållande en längre period.

Om smärtan sitter i under minst femton minuter och kombineras med illamående, kallsvett, andnöd, yrsel eller svimning ökar sannolikheten för att det är en hjärtinfarkt. Dock kan smärta vara det enda fysiska symtomet. Det är vanligt att den drabbade känner sig mycket rädd och har ångest.

Ibland har man haft kärlkramp dagarna eller veckorna före en hjärtinfarkt. Dessa symtom liknar dem för hjärtinfarkt, men är lindrigare och kommer i korta attacker, ofta vid eller efter fysisk ansträngning. Det typiska är att smärtan försvinner i vila. Det är en varningssignal som betyder att man genast ska ta sig till sjukhus.

Kvinnor kan ha mycket mer diffusa symtom[redigera | redigera wikitext]

Vanliga lokaliseringar av smärta vid hjärtinfarkt markerat med rött.
Autentisk bild av en man som får en hjärtinfarkt i Malmö 1988.

Behandlingar[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen syftar till att återupprätta blodflödet i de kranskärl som stängts av. Man vill dessutom avlägsna smärta och ångest, eftersom detta ytterligare förvärrar den drabbades tillstånd. Akut ges därför ofta morfin mot smärta och ångest samt syrgas för att öka blodets syremättnadsgrad. Nitroglycerin ges för att vidga hjärtats kranskärl och på så sätt minska den ischemi som uppstått i hjärtats myokardium, detta är alltså både anti-ischemiskt och smärtlindrande. Ytterligare ges betablockerare som minskar hjärtats rytm och på så sätt minskar hjärtats behov av syre, detta minskar ischemin och således även smärtan. Acetylsalicylsyra som finns i bland annat Magnecyl och Trombyl motverkar trombocyternas koagulation och ges till alla patienter med misstänkt eller säkerställd akut infarkt. Klopidogrel, exempelvis Plavix, ges till alla patienter med objektiva tecken på akut infarkt, detta förstärker effekten av acetylsalicylsyra.

Efter den initiala handläggningen finns det principiellt två behandlingar:

PCI, kallas även ballongvidgning är den vanligaste behandlingen idag. Detta innebär att man med hjälp av seldingerteknik (efter den svenske radiologen Sven Ingvar Seldinger) går in i en artär, vanligen i ljumsken. Läkaren leder sedan katetern genom aorta och vidare till hjärtats kranskärl under samtidig röntgengenomlysning. När det tilltäppta kranskärlet är lokaliserat så öppnas detta upp med hjälp av en ballong, och ibland sätts även ett metallnät, ett stent, in för att hjälpa till att hålla upp kärlet. Trombolys innebär att ett propplösande medel tillförs i blodet, detta är dock en långsammare metod och används framförallt när det finns klara kontraindikationer mot ballongvidgning.

En hjärtinfarkt kan även orsaka störningar i hjärtats elektriska aktivitet vilket kan leda till ventrikelflimmer eller i värsta fall hjärtstillestånd. Vid ett ventrikelflimmer eller hjärtstillestånd är det potentiellt livräddande med hjärt-lungräddning tills man har möjlighet att få igång hjärtat igen genom att defibrillera.

Efter den akuta fasen behandlar man de bakomliggande orsakerna till infarkten, åderförkalkningen är en långsam process även om själva infarkten uppkommer plötsligt. Vanligt är att den sjuke lider av ett metabolt syndrom med övervikt, typ 2-diabetes, obehandlat förhöjt blodtryck och förhöjda blodfettsvärden Även rökning har stor negativ påverkan på risken att utveckla en hjärtinfarkt. Vanligt är att den drabbade fortsätter med en betablockad och blodförtunnande. En god rehabilitering är A och O efter den akuta fasen, vilket bland annat innebär riktig kost, motion och att sluta med rökning. I efterförloppet drabbas många av nedstämdhet som kan behöva medicinsk behandling. Statin sänker kolesterolhalten i blodet vilket hjälper mot återfall.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Den totala incidensen sjönk avsevärt under åren 1987–2000. För män minskade den i alla åldrar under 85 år, med en snabbare nedgång i åldrarna under 70 år. För kvinnor sjönk incidensen i samtliga åldrar mellan 55 och 85år. Som en effekt av de diagnoskriterier som infördes 2001 har dock den nedåtgående trenden av den uppmätta incidensen brutits vid detta år. År 2003 hade incidensen per 100 000 invånare ökat av ovan nämnda skäl med cirka 6 procent för männen och 11 procent för kvinnorna jämfört med år 2000. År 2004 minskade incidensen märkbart igen för både män och kvinnor i samtliga åldrar över 60 år. Mellan 2001, då de nya diagnoskriterierna infördes, och 2008 har den åldersstandardiserade incidensen minskat med 20 procent bland män och 15 procent bland kvinnor. Bara mellan 2007 och 2008 minskade incidensen med sex procent för männen och fem procent för kvinnorna.
Socialstyrelsen, [5]

Riskfaktorer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Illustrerade medicinska sjukdomar, specifik omvårdnad, medicinsk behandling, patofysiologi, Elsy Ericson, Thomas Ericson, 2009, 3:e upplagan

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alpert and Thygesen, et al. (2000). ”Myocardial infarction redefined - a consensus document of The Joint European Society of Cardiology/American College of Cardiology committee for the redefinition of myocardial infarction.”. Journal of the American College of Cardiology (3). 
  2. ^ http://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Hjartsjukdomar/Hjartinfarkt/Symptom-vid-hjartinfarkt/
  3. ^ http://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Hjartsjukdomar/Hjartinfarkt/
  4. ^ http://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Hjartsjukdomar/Hjartinfarkt/Riskfaktorer-hjartinfarkt/
  5. ^ ”Hjärtinfarkter 1987–2008” (PDF). http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18176/2010-11-17.pdf. Läst 6 maj 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]