Dance of Death

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dance of Death
Studioalbum av Iron Maiden
Utgivning 8 september 2003
Inspelat 2003
Genre Heavy metal
Längd 68:05
Skivbolag Columbia Records, EMI
Producent Steve Harris & Kevin Shirley
Iron Maiden-kronologi
Brave New World
(2000)
Dance of Death
(2003)
A Matter of Life and Death
(2006)

Dance of Death är det trettonde studioalbumet av det brittiska heavy metalgruppen Iron Maiden som släpptes den 8 september 2003.

Albumet håller sig till temat döden, även om det inte är ett konceptalbum. Det är också första gången som trummisen Nicko McBrain har bidragit till låtskrivandet. Han skrev baslinjen och texten till låten New Frontier.

Albumet nådde andra platsen på brittiska topplistan och förstaplatsen på den svenska.

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

  1. Wildest Dreams (Smith/Harris) - 3:52
  2. Rainmaker (Murray/Harris/Dickinson) - 3:48
  3. No More Lies (Steve Harris) - 7:22
  4. Montségur (Gers/Harris/Dickinson) - 5:50
  5. Dance Of Death (Gers/Harris) - 8:36
  6. Gates Of Tomorrow (Gers/Harris/Dickinson) - 5:12
  7. New Frontier (McBrain/Dickinson/Smith) - 5:04
  8. Paschendale (Smith/Harris) - 8:28
  9. Face in the Sand (Smith/Harris/Dickinson) - 6:31
  10. Age of Innocence (Murray/Harris) - 6:10
  11. Journeyman (Smith/Harris/Dickinson) - 7:07

Wildest Dreams[redigera | redigera wikitext]

Se huvudartikeln Wildest Dreams.

Släppt som singel den 1 september 2003, nådde sjätte plats på brittiska topplistan och fjärde på den svenska. Låten är skriven av Steve Harris och Adrian Smith.

Låten handlar om att livet är kort och att man inte ska gå runt och tänka på sina sorger istället när man kan har roligt. Rykten säger att texten handlar om Steve Harris syn på sin skilsmässa från sin fru.

Rainmaker[redigera | redigera wikitext]

Se huvudartikeln Rainmaker.

Släppt som singel den 24 november 2003. Låten är skriven av gitarristen Dave Murray, basisten Steve Harris och sångaren Bruce Dickinson.

No More Lies[redigera | redigera wikitext]

Släppt som EP den 29 mars 2004 som ett tack åt sina fans. Se No More Lies. Låten är skriven av Steve Harris.

Låten handlar om en person som vet att hans tid har kommit, med den mörknande skyn som representerar början av slutet.

Montségur[redigera | redigera wikitext]

Inspirationen till låten kommer från Bruce Dickinsons semester i södra Frankrike där borgen Montségur ligger. Låten handlar om katarerna, en kristen sekt som fanns bland annat just i Montségur. Låten är den "hårdaste" på albumet med hårda riff och trumkomp.

Dance of Death[redigera | redigera wikitext]

Inspirationen till låten kommer från filmen Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman. Början till den episka låten är långsam men efter tre minuter stoppar den till och börjar igen i ett snabbare tempo. Texten är skriven av Steve Harris och musiken till största delen av Janick Gers och alla tre gitarrister spelar ett solo.

Låten handlar om religionen voodoo i södra USA dit den spreds under slavhandeln från Afrika. Jag-personen i låten hamnar mitt i en voodooritual, men lyckas komma undan. Låten slutar med långsam musik och jag-personen funderar över meningen med det som hänt. Meningen med sången är att man skall leva som om varje dag vore ens sista.

Gates of Tomorrow[redigera | redigera wikitext]

Låten är skriven av Janick Gers, Steve Harris och Bruce Dickinson.

New Frontier[redigera | redigera wikitext]

Den första låten som inte är b-sida där trummisen Nicko McBrain har deltagit i låtskrivandet. Han skrev grunderna och baslinjen. Han sade att han var nervös när han skulle spela låten på bas för Steve Harris men Harris frågade till och med om McBrain ville spela elbasen i låten när de spelade in den.

Låten handlar om kloning och uttrycker Nicko McBrains åsikt i frågan, alltså motsätter sig låten det. I låten kallas den klonade för en ny Frankenstein, en best och en man utan själ.

Paschendale[redigera | redigera wikitext]

En låt om slaget om Paschendale, en av de sista striderna i första världskriget där över 300 000 människor dog. Musiken är skriven av Adrian Smith den första mer episka sången av honom, och texten är skrivna av Steve Harris.

Låten börjar med ett att Nicko McBrain spelar på Hi-haten i morsekod, sedan börjar gitarren spela en långsam melodi och Bruce Dickinson börjar sjunga. Efter en stund byter låten tempo och blir snabbare. I sången finns många tempoväxlingar och morsetrumningen återkommer ett antal gånger.

Face in the Sand[redigera | redigera wikitext]

En låt om människors reaktioner på katastrofer som 11 september-attackerna. Texten är skrivna av Bruce Dickinson och musiken av Adrian Smith och Steve Harris. Låten är annorlunda då det är första gången Nicko McBrain använder en dubbelpedal till bastrumman. Det ledde till att man inte spelade den live då Nicko McBrain inte ville.

Låten handlar om hur folk väntar framför tv på nästa katastrof. I låten berättar jag-personen om hur han ser tecknen för världens slut. Han säger att allas mardrömmar kommer att besannas.

Age of Innocence[redigera | redigera wikitext]

En låt om det rättsliga systemet i Storbritannien och Steve Harris misstro till det. Musiken är skriven av Dave Murray och texten av Steve Harris. Låten börjar lugnt men övergår sedan till hårda riff, det är en tung låt men refrängen är i dur, de flesta låtarna från Iron Maiden är helt i moll . Låten finns också som B-sida på No More Lies med Nicko McBrain sjungandes och spexandes.

Låten beskriver hur man inte kan känna sig säker någonstans inte ens hemma. Den berättar också hur politikerna ljuger och hur den vanlige människan får betala för det. Ordena grundar sig på en undersökning i 17 industriländer (inklusive USA), där man kom fram till att England och Wales har den högsta brottsstatistiken.

Journeyman[redigera | redigera wikitext]

Journeyman, på svenska gesäll, är en hantverkares medhjälpare som studerar sitt framtida jobb genom att resa från plats till plats. Låten är speciell eftersom det är den första låten någonsin där Iron Maiden bara använt akustiska gitarrer. Låten kan dessutom räknas som den första låten på över 20 år som är en ballad (senast var Prodigal Son). Då man spelade sången live satt alla gitarrister och Steve Harris på stolar och spelade. Det var ofta en överraskning för publiken. Dessutom spelade Adrian Smith ett solo live, det fanns inte på studioversionen. En elektrisk version spelades också in, den släpptes på No More Lies-singeln.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]