Abba

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Abba (olika betydelser).
Abba
ABBA - TopPop 1974 5.png
Andersson, Lyngstad, Fältskog och Ulvaeus i nederländsk TV 1974.
Bakgrund Sverige Stockholm, Sverige
Genre(r) Europop, disco, pop, rock, schlager
År som aktiva 1972–1982
Skivbolag Polar, Columbia
Relaterade artister Hep Stars, Hootenanny Singers
Webbplats Officiell webbplats
Tidigare medlemmar
Björn Ulvaeus
Agnetha Fältskog
Benny Andersson
Anni-Frid Lyngstad
Logotyp
ABBA logo.png

Abba (ofta, och officiellt, skrivet ABBA) var en svensk popgrupp, som bildades 1972 och upplöstes i januari 1983. Namnet Abba kommer från medlemmarnas initialer.

Abba bestod av två gifta par; Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog samt Benny Andersson och Anni-Frid "Frida" Lyngstad. Under hela gruppens karriär skrevs musik och text av Andersson och Ulvaeus, fram till 1977 stundom tillsammans med gruppens manager, Stikkan Anderson.

Gruppens första album var Ring ring 1973, medan deras sista album var The Visitors, som kom ut 1981. Det stora internationella genombrottet kom i Eurovision Song Contest 1974, där gruppen framförde det vinnande bidraget Waterloo.

När medlemmarnas äktenskap brast 1979 respektive 1981 upphörde allt turnerande, och gruppen upplöstes slutligen i början av 1983 då Fältskog tillkännagav att gruppen hade splittrats. Medlemmarna arbetade då med andra projekt; Andersson och Ulvaeus med musikalen Chess medan Fältskog och Lyngstad fortsatte som soloartister.

Då gruppen upplöstes 1983 hade de sålt omkring 180 miljoner skivor.[1] Idag har gruppen sålt över 400 miljoner skivor i hela världen och är därmed Sveriges mest framgångsrika musikexport genom tiderna. Deras musik fortsätter att sälja ca 2–4 miljoner exemplar varje år. Abba blev den första popgruppen från Kontinentaleuropa/Norden att under en längre tid nå större framgångar i den engelskspråkiga världen.

Abba är invalda i Rock and Roll Hall of Fame[2] och Swedish Music Hall of Fame.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Gruppen formas[redigera | redigera wikitext]

Gruppmedlemmarna hade redan under 1960-talet haft musikaliska framgångar: Benny Andersson med Hep Stars, Björn Ulvaeus med Hootenanny Singers och Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad som soloartister. Andersson och Ulvaeus arbetade tillsammans som musikproducenter och låtskrivare vid Stikkan Andersons skivbolag Polar Music före Abbatiden, bland annat med Ted Gärdestad och Hootenanny Singers.

1969 gav Andersson och Ulvaeus ut singeln She's My Kind of Girl, men detta var inte den första låt som de skrev tillsammans. Redan under 1960-talet skrev de sånger som It Isn't Easy To Say och A Flower in My Garden, vilka båda spelades in av Hep Stars. En av låtskrivarduons stora framgångar 1971 var Language of Love, som bland annat spelades in av den franska artisten Françoise Hardy.

De två paren uppträdde första gången tillsammans den 1 november 1970Restaurang Trädgårn i Göteborg under namnet Fästfolket (alternativt Festfolket och Två gånger fästfolk).[3][4] Den 13 december 1970 syntes kvartetten även i TV-programmet Five Minutes Saloon, där de framförde California, Here I Come.[5] Samma år hade Andersson och Ulvaeus en mindre hit med Hej gamle man, där Fältskog och Lyngstad medverkade som körsångerskor vid inspelningen och vid liveframträdanden.

1972 kom de första singelskivorna där alla samtliga fyra Abbamedlemmarna medverkade på skivomslaget, under gruppnamnet "Björn och Benny, Agnetha och Anni-Frid". Musiken kunde då beskrivas som pop-schlager med lättare inslag av folkrock. Medlemmarna frågade företaget Abba Seafood om det var okej att kalla gruppen för Abba, vilket godkändes. I USA lanserades dock tre singlar av Playboy Records, under namnet "Björn & Benny (with Svenska flicka)".

Genombrottet[redigera | redigera wikitext]

Gruppen deltog under namnet Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid i Melodifestivalen 1973 med tävlingsbidraget Ring ring (bara du slog en signal). Låten slutade på en tredjeplats, men detta hindrade inte gruppen från att få sin första större försäljningsframgång. Eftersom Agnetha Fältskog födde barn strax därefter ersattes hon under en tid tillfälligt av Inger Brundin - bland annat under en promotionsturné i Västtyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien. Singeln blev etta i Sverige och Belgien och låg dessutom inom topp fem i Österrike, Nederländerna, Norge och Sydafrika.

En ännu större framgång skulle komma året därpå, då med det kortare gruppnamnet Abba, då gruppens framförande av Waterloo som första svenska bidrag vann Eurovision Song Contest i finalen i Brighton den 6 april 1974. Detta banade vägen för den framgångsrika internationella karriären. Waterloo blev, förutom i Sverige, listetta i flera europeiska länder. Låten blev även en hit i USA där den hamnade på som bäst på en sjätteplats på Billboardlistan.[6]

Med koreografi av Graham Tainton och scenkläder av Owe Sandström[7] lyckades gruppen skaffa sig uppmärksamhet inte bara för musiken.

Abba och proggen[redigera | redigera wikitext]

Abbas tidiga storhetstid inföll under svenska proggens och musikrörelsens 1970-tal och många musikkritiker i Sverige anklagade därför ofta gruppen för att vara alltför kommersiell. Abbas glammiga image stod i djup kontrast till den musikvåg som var tongivande i Sverige i början och mitten av 1970-talet. I Ulf Dagebys låt Doin' the omoralisk schlagerfestival från 1975 hånas Abba för sina plastkläder.

Framgången följs upp[redigera | redigera wikitext]

Agnetha Fältskog under världsturnén 1977.

Efter Waterloo dröjde det ett och ett halvt år till nästa framgång, då gruppen fick en hit med SOS. Låten låg som bäst på sjätte plats på den brittiska listan, och på femtonde plats i USA. En version med svensk text gjordes året därpå till Agnetha Fältskogs soloskiva Elva kvinnor i ett hus. Nästa singel, Mamma Mia, lyckades klättra till förstaplatsen i Storbritannien, vilket stärkte gruppens status där. Mellan 19741980 kom gruppen att ha nio singelettor på Englandslistan och en i USA.

1976 var Abba en av världens mest populära popgrupper, med låtar som Money, Money, Money, Fernando, Knowing Me, Knowing You och Dancing Queen, som blev USA-etta våren 1977. Vid lanseringen av Dancing Queen fick Abba en synnerligen exklusiv draghjälp, då gruppen den 18 juni 1976 framförde låten i en TV-sänd gala tillägnad kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, som dagen efter skulle bli Sveriges drottning.

Abba var en supergrupp på toppen av sin karriär vid en tid då europeisk popmusik skattades högt i USA. Intresset för Abba kulminerade i USA, samtidigt som punk och new wave började öka sin popularitet i Europa. En turné i Europa och främst Australien 1977, där gruppen var oerhört populära, dokumenterades i filmen ABBA – The Movie, med premiär i december samma år. Gruppen var också populär i östra Europa trots den kommunistiska diktaturen. Abba gästade tv-shower i såväl Polen som Östtyskland.

Under första halvan av 1978 gjorde gruppen en promotionsturné i USA, där singeln Take a Chance on Me klättrade till tredje plats.

Eftersom medlemmarna hade svårt att förena popliv med privatliv, upplevde gruppen en hel del slitningar. Fältskog och Ulvaeus begärde om skilsmässa i början av 1979.

Polar Studios låg i det så kallade Sportpalatset på Kungsholmen i Stockholm. Där fanns den kvar fram till 2004.

Abba-soundet[redigera | redigera wikitext]

Ända från början uppmärksammades Abba för musikens speciella ljudbild. Arkitekten bakom detta sound var ljudtekniker Michael B Tretow, som hade hämtat sin inspiration från Phil Spectors inspelningsteknik. Soundet utvecklades under långa studiosessioner. Enligt Tretow bestod en del av processen att lägga två likadana spår, till exempel Fältskogs och Lyngstads sång, bredvid varandra i mixen med någon hundradels sekunds förskjutning, så att det blev en fylligare upplevelse.

Ytterligare en viktig aspekt var de musiker som arbetade med gruppen. Anderson och Ulvaeus handplockade de personer som de trodde skulle vara lämpliga, däribland gitarristerna Lasse Wellander och Janne Schaffer, basisten Rutger Gunnarsson samt trummisen Ola Brunkert.

På grund av de komplicerade ljudbilder Andersson, Ulvaeus och Tretow ville skapa blev studiosessionerna slitsamma för musikerna. Alla ovan nämnda medföljde gruppen på flertalet turnéer där de återskapade mycket av det studiosound som gjorde gruppen känd världen över.

1978 byggdes Polar StudiosKungsholmen i Stockholm, där gruppen kom att göra alla sina resterande inspelningar, med undantaget för Voulez-Vous som delvis spelades in i Miami, USA 1979. Innan dess hade gruppen bokat in sig i olika studior över hela Stockholm och undantagsvis utanför huvudstadsregionen.

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Gruppen i Rotterdam under sin världsturné 1979, som i förlängningen 1980 kom att bli deras sista.

Hösten 1979 turnerade gruppen i Europa, USA och Kanada. Våren 1980 fortsatte turnén till Japan, vilket skulle bli deras sista konsertturné. Under 1980 släpptes två singlar som båda blev ettor på brittiska singellistan; The Winner Takes It All och Super Trouper. Dessa blev deras sista singelettor i Storbritannien.

Gruppens sista album blev The Visitors, som utkom i slutet av 1981. Det var världens första album som trycktes på CD, men Billy Joels 52nd Street fick förtur ut till skivhandeln.[8]

Anledningen till albumets mörka texter och dystra sound förklarar Anni-Frid Lyngstad i Carl-Magnus Palms bok ABBA - människorna och musiken: "När man har gått igenom en separation, som vi ju allihop hade gjort då, så påverkar det förstås atmosfären i studion. [...] Den glädje som alltid fanns i våra sånger, även om sången i sig själv var sorgsen, var borta. Vi hade glidit ifrån varandra som människor, och den samhörighet som alltid hade varit en del av våra inspelningar fanns inte kvar längre."[9]

Skivomslaget är mörkt och dystert. Fotografiet togs i Julius Kronbergs ateljéSkansen i Stockholm efter att albumdesignern Rune Söderqvist fått idén om att skivtitelns besökare kunde vara änglar samt att låten Like an Angel Passing Through My Room skulle finnas med på albumet. Han kom att tänka på Kronbergs många änglamotiv och bestämde att fotot skulle tas i Kronbergs ateljé. Fotografiet domineras av Kronbergs tavla föreställande Eros. Fotografiet togs sent på hösten 1981 och ateljén var ouppvärmd.[10]

Under första halvan av 1982 var gruppens inriktning att spela in ytterligare ett album och tre låtar spelades in; I am the City (utgiven först 1993, på samlingsalbumet More ABBA Gold – More ABBA Hits), You Owe Me One (B-sida på sista singeln) och Just Like That (än idag outgiven i sin helhet). Arbetet med albumet stoppades för att istället inriktas på att släppa ett samlingsalbum; The Singles: The First Ten Years, med de mest säljande singlarna de senaste tio åren, plus två nya låtar som släpptes som singlar; The Day Before You Came och Under Attack. Den förstnämnda var gruppens sista inspelning medan den sistnämnda blev gruppens sista singel.

Sista gången Abba uppträdde tillsammans under sin faktiska karriär var den 11 december 1982, då de medverkade i brittiska TV-programmet Late, Late Breakfast Show via satellit från Stockholm.[11][12] I början av 1983 beslöt gruppen att ta en paus. Gruppen upplöstes inte formellt, istället blev pausen längre än vad något trott.

Gruppen gjorde en tillfällig återförening i januari 1986 för att inför TV-kameror sjunga Tivedshambo i SVT:s program Här är ditt liv.[13][14] Dock har de fyra aldrig spelat in musik tillsammans efter 1982.

Soloprojekt efter uppbrottet[redigera | redigera wikitext]

Efter att gruppen slutade spela in sånger tillsammans har Benny Andersson och Björn Ulvaeus skapat musikalerna Chess (tillsammans med Tim Rice) och Kristina från Duvemåla. De var också delaktiga i arbetet med musikalen Mamma Mia!, baserad på gruppens musik. Andersson har även arbetat som låtskrivare och musikproducent för bland annat Gemini, Orsa spelmän, Ainbusk Singers och Josefin Nilsson. Sedan år 2000 har han haft stora framgångar i Sverige med Benny Anderssons orkester.

Anni-Frid Lyngstad 1982.

Anni-Frid Lyngstad har släppt tre soloalbum; Something's Going On 1982, Shine 1984, och Djupa andetag 1996. Hon har även sjungit duett med exempelvis Phil Collins, Ratata, Marie Fredriksson och Filippa Giordani.

Agnetha Fältskog har givit ut fem egna soloalbum, 1983, 1985, 1988, 2004 och 2013. Hon har även varit skådespelare i långfilmen Raskenstam från 1982. Hon har sjungit duett med bland annat Peter Cetera, Tomas Ledin, Ola Håkansson och Gary Barlow.

Revival[redigera | redigera wikitext]

Intresset för Abba återuppväcktes i början av 1990-talet. År 1992 gav synthpopgruppen Erasure ut en EP med covers på fyra Abbalåtar; ABBA-esque, och i London startades en discorevivalklubb som spelade en av gruppens låtar varje timme. Samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits gavs ut strax därefter, och den kom att bli det mest sålda albumet i Storbritannien under 1990-talet. Skivan, och dess uppföljare More ABBA Gold – More ABBA Hits, sålde i stora upplagor i hela världen. I slutet av 1990-talet kom samtliga gruppens album åter ut i CD-format med ljudet restaurerat under ledning av Michael B. Tretow. Han satte även ihop medleyt ABBA Undeleted till utgivningen av CD-boxen Thank You For The Music 1994.

Önskemål om tillfälliga comebacker har avvisats av samtliga medlemmar. År 2000 tackade gruppmedlemmarna nej till ett erbjudande om en miljard dollar för en återföreningsturné.

År 2005 släppte Madonna sin låt Hung Up där hon har samplat gruppens låt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) från 1979. Det är den enda låten jämte hiphopgruppen The Fugees Rumble in the Jungle som fått tillstånd att sampla Abba.

Mamma Mia! är en filmatisering av musikalen med samma namn, båda med manus av Catherine Johnson. Vid den svenska galapremiären 4 juli 2008 på biografen Rival (numera ägd av Benny Andersson) var flera av filmens skådespelare, samt även alla de fyra Abbamedlemmarna, samlade. Detta var det första publika gemensamma framträdandet av alla fyra gruppmedlemmar sedan 1986.[15]

I maj 2013 öppnades ABBA - The MuseumDjurgården i Stockholm. Sexton månader senare hade museet besökts av en halv miljon besökare.[16]

Musikvideor[redigera | redigera wikitext]

Abba var en av pionjärerna när det gäller musikvideor. De gjorde sina första videor långt före MTVs tid (MTV startade 1981 i USA).

Waterloo var den första musikvideon gruppen gjorde. Detta skedde i samarbete med regissör Lasse Hallström. Videon filmades i juli 1974 och samtidigt filmade man även en video till Ring ring.[17] Hallström var ett naturligt val för gruppen då han redan på 1960-talet hade filmat musikarrangemang för SVT. Samarbetet med Hallström fortsatte och han regisserade alla utom de två sista av Abbas musikvideor (The Day Before You Came och Under Attack, vilka regisserades av Kjell Sundvall och Kjell-Åke Andersson).

Lasse Hallströms sätt att göra musikvideor kom att bli stilbildande; hans filmning av närbilder av medlemmarna i profil och en face användes i flertalet av gruppens musikvideor.

Gruppen använde sällan skådespelare i sina musikvideor, men två undantag är When I Kissed the Teacher där Magnus Härenstam figurerar som lärare och The Day Before You Came där Jonas Bergström spelar Agnetha Fältskogs förälskelse.

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Lasse Hallströms ABBA – The Movie från 1977 var en semi-dokumentär som gav inblick i den stora turné gruppen genomförde i Australien tidigare samma år. I filmatiseringen av musikalen Mamma Mia! från 2008 syns Andersson och Ulvaeus som statister. Likaså i den 2004 producerade kortfilmen The Last Video Ever medverkar alla fyra gruppmedlemmar som statister, medan gruppens musik framförs av dockor. Bland skådespelarna märks Loa Falkman, Rik Mayall, Sissela Kyle och Robert Gustafsson.

Gruppens musik har även förekommit i flera svenska och utländska långfilmer; Tillsammans (2000) av Lukas Moodysson och australiska Muriels bröllop är två exempel. I Spike Lees film Summer of Sam från 1999 spelas låtarna Fernando och Dancing Queen. Flera av gruppens låtar förekommer i den australiska Priscilla – öknens drottning.

Abbas låtar förekommer också i viss omfattning även i en del andra filmer. I filmen Änglagård av Colin Nutley hörs låten Mamma Mia i en bilstereo, Does Your Mother Know spelas i Johnny English där Rowan Atkinson mimar till sången. Även i filmen Morgan Pålsson - världsreporter används gruppens musik och Abba nämns ofta i filmen. I Göta kanal från 1981 spelas Money, Money, Money.

Benny Andersson Pierce Brosnan Björn Ulvaeus Agnetha Fältskog Anni-Frid Lyngstad
Abba poserar tillsammans på Rivals balkong, 2008.

Abbamuseet[redigera | redigera wikitext]

Museets foajé.
Huvudartikel: Abbamuseet

Abbamuseet (formellt engelska: ABBA the Museum) är ett museum över musikgruppen Abba beläget vid Djurgårdsvägen 68 på Djurgården i Stockholm. Museet är huvudattraktionen i Swedish Music Hall of Fame som finns på samma adress. Huset som skulle bli platsen för ett nytt hotell (Melody Hotel) med cirka 50 rum och "möjlighet att inrymma lokaler för kulturändamål" började uppföras på våren 2012 efter ritningar av Johan Celsing Arkitektkontor.

Melody Hotel öppnade i april 2013 och museet den 7 maj 2013.[18] Anläggningen har en L-formad grundplan och står intill (söder om) Liljevalchs konsthall. Närheten till konsthallen från 1916 (ritad av arkitekt Carl Bergsten) ställde extra höga krav på utformningen.[19] Museet disponerar inre delen av bottenvåningen och källarvåningen medan hotellet nyttjar de övriga våningsplanen.

På museet kan man besöka en rekonstruktion av Polarstudion, där Abba spelade in sina låtar. Det finns ett piano som är sammankopplat med ett piano i Benny Anderssons studio. När Andersson spelar i sin studio så börjar museets piano att självspela. På museet finns även en samling originalföremål från segern i Eurovision Song Contest 1974 och vidare genom gruppens hela karriär. Vid urval, sammanställningen och presentation av utställningsföremålen engagerade sig Björn Ulvaeus aktivt. I anslutning till museet finns en museishop och en restaurang som hör till Melody Hotel.[20]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Se även: ABBA:s diskografi

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

"Super Trouper" utgavs 1980.

Samlingsalbum (urval)[redigera | redigera wikitext]

"The Best of ABBA", vinyl, Polydor, 1975.

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Inspelningar på flera språk[redigera | redigera wikitext]

Samtliga inspelningar av Abba, där inget annat anges.

engelska spanska svenska tyska franska
Andante Andante Andante Andante
Another Town, Another Train En annan stad, en annan vän8 Wer im Wartesaal der Liebe steht
Chiquitita Chiquitita
Dancing Queen La Reina Del Baile
Fernando Fernando Fernando 1 7
Gimme! Gimme! Gimme! ¡Dame! ¡Dame! ¡Dame!
Happy New Year Felicidad
Hasta Mañana Hasta Mañana Hasta mañana 9
Honey, Honey Honey, Honey
I Have a Dream Estoy Soñando Jag har en dröm 3
Jag har en dröm (musikalversionen) 4
I Do, I Do, I Do, I Do, I Do Om och om och om och om igen5
Ja vill, Ja vill, Ja vill (musikalversionen)6
Knowing Me Knowing You Conociendome Conociendote
Mamma Mia Mamma Mia Mamma Mia 5
Merry-Go-Round En karusell
Move On Al Andar
Ring Ring Ring ring Ring ring (Bara du slog en signal) Ring ring
Slipping Through My Fingers Se Me Esta Escapando
S O S S O S 2
Thank You For the Music Gracias Por La Musica
Waterloo Waterloo Waterloo Waterloo
When All Is Said And Done No Hay A Quien Culpar
Hej gamle man Hey Musikant
Livet går sin gång Was die Liebe sagt
Åh, vilka tider
1 av Frida, album: Frida ensam
2 av Agnetha Fältskog, album: Elva kvinnor i ett hus
3 av Streaplers, album: Du måste skynda dig, text: Ingela "Pling" Forsman
4 i musikalen Mamma Mia!, text: Niklas Strömstedt
5 av Birgitta Wollgård & Salut, album: Jag älskar Björn och Benny
6 av Schytts, album: Hålligång 5
7 av Vikingarna, album: Kramgoa låtar 2
8 av Schytts, album: Hålligång 2
9 av Lena Andersson, utgiven på singel

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Infosajten – Svensk populärmusik erövrar världen
  2. ^ ”ABBA makes Rock and Roll Hall of Fame Los Angeles Times 16 december 2009”. Latimes.com. 16 December 2009. http://www.latimes.com/entertainment/news/la-et-quick16-2009dec16,0,6237547.story. Läst 23 augusti 2010. 
  3. ^ Malin Hendriksen (2000-02-04): "– Vi har kläderna att tacka för mycket". Aftonbladet.se. Läst 8 januari 2014.
  4. ^ Fredrik Blomberg (2005-07-11): "Sveriges främsta musikexport någonsin". Sverigesradio.se. Läst 8 januari 2014.
  5. ^ "Five minutes saloon". Oppetarkiv.se. Läst 12 oktober 2014.
  6. ^ billboard.com
  7. ^ [wwwc.aftonbladet.se/puls/0002/04/abba.html Aftonbladet] 2000-02-04
  8. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/musik/cd-skivan-fyller-30-ar
  9. ^ ABBA - människorna och musiken, Carl Magnus Palm, sid 139.
  10. ^ ABBA - The Making of the Visitors
  11. ^ ABBA annual
  12. ^ ABBA THANKYOU FOR THE MUSIC 2006 DOCUMENTARY
  13. ^ ABBA Annual 1983-2003
  14. ^ ABBA on TV
  15. ^ Wejbro, Sandra (4 juli 2008). ”ABBA återförenades på röda mattan”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/article2836959.ab. Läst 6 juli 2008. 
  16. ^ Pressmeddelande från ABBA - The Museum
  17. ^ ABBA Annual 1974
  18. ^ Johan Celsing Arkitektkontor
  19. ^ ”ABBA The Museum”. http://www.abbathemuseum.com/. 
  20. ^ Abbamuseets officiell webbplats.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Malta
Melodifestivalvinnare
1974
Efterträdare:
Lasse Berghagen
GClef.svg Melodifestivalen-portalen – portalen för Melodifestivalen på svenskspråkiga Wikipedia.