Eduard Chil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Эдуард Хиль
Eduard Chil
Eduard Khil.jpg
Eduard Chil i Moskva 2009
Födelsenamn Эдуард Анатольевич Хиль
Eduard Anatoljevič Chil
Född 4 september 1934
SovjetunionenSmolensk, Sovjetunionen
Död 4 juni 2012 (77 år)
Ryssland Sankt Petersburg, Ryssland
Bakgrund Sovjetunionen Leningrad, Sovjetunionen
Genre(r) Opera, soul
Instrument Sångare
År som aktiv 1964–2012
Artistsamarbeten Prepinaki
Webbplats Eduard Chils webbplats

Eduard Chil (ryska: Эдуард Анатольевич Хиль, Eng: Eduard Anatolevič Khil), född 4 september 1934 i Smolensk, död 4 juni 2012 i Sankt Petersburg,[1] var en rysk (sovjetisk) artist och sångare med sin storhetstid under 1960-, 70- och 80-talen. Hans mest berömda sång internationellt är Ja očen rad, ved ja, nakonets, vozvraščajus domoj (Я очень рад, ведь я, наконец, возвращаюсь домой, "Jag är jätteglad för att jag äntligen kommer hem").

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Eduard Chil föddes den 4 september 1934 i Smolensk. Hans föräldrar var mekanikern Anatolij Vasiljevič Chil och revisorn Jelena Pavlovna Kalugina. Livet som barn var hårt för Chil. Hans familj bröt upp och han uppfostrades av sin mor. Under Stora fosterländska kriget (Östfronten i Andra världskriget), blev hans dagis bombat av Nazityskland. Han blev skild från sin mor och evakuerades till Bekovo, där han hamnade i ett barnhem, som saknade grundläggande faciliteter, såsom mat. Chil såg regelbundet sårade soldater i närliggande sjukhus. Han återförenades med sin mor 1943 när Smolensk befriades från Nazityskland och 1949 flyttade de till Leningrad, där han rekryterades och sedan tog examen från universitetet. År 1955 rekryterades Chil till Leningrads konservatorium, där han studerade under ledning av Jevgenij Olchovkskij och Zoja Lodyj. Han tog examen 1960. Under sina studier började han utföra olika ledande operaroller, däribland Figaro i "Figaros bröllop".

Karriär och framgång[redigera | redigera wikitext]

Efter examen förälskade han sig i popmusik efter att ha besökt en Klavdija Sjulzjenko-konsert, och började att utöva populärmusik. Detta ledde till att han vann flera priser under de kommande två decennierna. Han vann ett sångpris 1962 och var inbjuden att uppträda på "Festivalen av sovjetiska sånger" 1965. Han nådde andra plats i Sopot International Song Festival 1965. År 1967, vann kompositören Andrej Petrov Sovjetunionens statliga pris för en samling låtar som huvudsakligen utförs av Chil, och 1968 vann Khil "Meritorious Artist of RSFSR". "Orden av Röda Flaggan" tilldelades Chil år 1971, och Sovjetunionens mest prestigefyllda artistpris, Folkets artist, tilldelades Chil 1974. Han var så framgångsrik att man offentligt kallade honom "Leningrads symbol".

Mellan åren 1977–1979 undervisade Chil i solosång vid Sankt Petersburgs statliga konstakademi. Chil har turnerat i över 80 länder och vid sin död bodde han i Tolstoj-huset (Толстовский дом) i Sankt Petersburg. Efter Sovjetunionens fall1990-talet falnade hans sångkarriär och Chil fokuserade istället på privatlivet och arbetade på ett café i Paris som kabaréartist. Sedan 1997 har Chil deltagit med sin son i ett gemensamt projekt med rockgruppen Prepinaki. Till hans 75-årsdag 2009 tilldelades Chil "Förtjänstorden för fosterlandet", 4: e klass av Ryssland och under 2010 framträdde han i paraden på segerdagen i Sankt Petersburg.

Chil föll sakta i glömska under sina senare år efter att ha pensionerat sig från sin sångkarriär. Mot slutet av 2009 återvände Chil till rampljuset när han blev huvudpersonen i den virala Trololo-videon på YouTube. Filmen är en video från 1972 med en vokaliserad version av låten "Jag är väldigt glad, för jag kommer äntligen hem igen" (Я очень рад, ведь я, наконец, возвращаюсь домой). Filmen var till en början framför allt populär genom att den blev länkad från sajten "Trololololololololololo.com". Namnet på sajten är en sammansättning av internetslangorden "Troll" och "LOL".

Stroke och koma[redigera | redigera wikitext]

I maj 2012 drabbades Chil av ett slaganfall och hamnade som följd i koma på grund av en svår hjärnskada. Han avled den 4 juni samma år på ett sjukhus i Sankt Petersburg.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 'Mr. Trololo' Dies in St.Petersburg, Aged 77Rianovosti

Källor[redigera | redigera wikitext]