Elisa Bonaparte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Elise Bonaparte, Marie Guilhelmine Benoist, c. 1800

Maria Anna (Marie Anne) Elisa Bonaparte Baciocchi Levoy, prinsessan Française, hertiginna av Lucca och prinsessa av Piombino, storhertiginna av Toscana, grevinna av Compignano, född i Ajaccio den 13 januari 1777, död nära Villa Vicentina den 7 augusti 1820, var en fransk regent över de italienska staterna Lucca, Piombino, Massa, Carrara och Toscana från 1805 till 1814. Hon var dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre syster till Napoleon Bonaparte. Hennes dopnamn var Maria-Anna, men hon kallades Elisa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elisa gifte sig den 1 maj 1797 med Felice Pasquale Bacciochi. 1798 for Elisa till Paris, där hon umgicks i stadens intellektuella kretsar. Efter det att hennes bror antagit kejsartiteln år 1804 fick Elisa titeln kejserlig höghet, och påföljande år erhöll hon och hennes make furstendömena Piombino och Lucca. 1809 blev hon också storhertiginna av Toscana.

Elisa styrde sina länder med klokhet och kraft. Hon grundade en bank och en akademi för skulptörer, reformerade lagstiftningen enligt franskt mönster, beskattade kyrkan och stängde alla kloster utom de som fungerade som andra verksamheter, införde fri sjukvård för fattiga, en skola och kommitté för jordbrukets förbättrande (1807) grundade allmänna skolor och införde obligatorisk skolgång för flickor. Hon var även sysselsatt med stora byggprojekt, som en akvedukt hon började bygga 1811. Hon ogillades dock för sin fransk-vänlighet, sin fientlighet mot kyrkan och rivandet av gamla byggnader och kallades ironiskt för "La Madame". Ryktena säger, att hon under åren som storhertiginna av Toscana hade ett kärleksförhållande med sin hovmusiker, violinvirtuosen Paganini. Relationen med Napoleon blev ansträngd under de sista åren: hon välkomnade påven som brodern var i konflikt med, och han ställde flera krav på pengar på henne som hon vägrade att betala.

Efter de hundra dagarna 1815 utvisades Elisa ur Italien och bodde därefter för det mesta av tiden i trakterna av Trieste (som då var österrikiskt), där hon finansierade arkeologiska utgrävningar.

Barn:

  1. Napoléon, född och död 1798
  2. Napoléone Elisa (1806 - 1869)
  3. Jérome-Charles (1810 - 1811)
  4. Frédéric-Napoleon (1813 - 1833; han kastades av från hästen under en ridtur i Rom och skadades till döds; när hans mormor, Laetitia Ramolino, fick veta detta var hon tyst i flera timmar, innan hon yttrade "Det ligger ett olycksbringande öde över tredje generationen Bonaparte; de dör alla en våldsam död")
  5. ytterligare ett barn

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia