Europeiska sydobservatoriet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
ESO:s observatorier i Chile: La Silla, Paranal samt det ännu inte färdigställda ALMA.

Europeiska sydobservatoriet, ESO (engelska: European Southern Observatory), är en europeisk astronomisk organisation med teleskop placerade på södra halvklotet. ESO driver flera observatorier i norra Chile: Paranalobservatoriet och det optiska teleskopet VLT - Very Large Telescope, La Silla-observatoriet samt är med som europeisk partner i ALMA. ESO är även delägare i APEX. Dess största framtidsprojekt är European Extremely Large Telescope. ESO bildades 1962 och är Europas främsta mellanstatliga organisation inom astronomi. Det stöds idag av 15 länder. Observatoriet innebär att europeiska astronomer ges möjlighet att observera den södra stjärnhimlen med hjälp av några av världens mest avancerade teleskop. Organisationen har ca 730 anställda och får bidrag från medlemsstaterna med 143 miljoner euro per år.[1]

ESO har byggt och driver några av världens mest kraftfulla markbaserade teleskop. Bland dessa finns New Technology Telescope (NTT), som grundlade teknik kring aktiv optik, och Very Large Telescope (VLT), som består av fyra 8-metersteleskop och fyra 1.8-metersteleskop. Under utveckling är ytterligare två stora teleskop; Atacama Large Millimeter Array (ALMA) och European Extremely Large Telescope (E-ELT).

ALMA är ett teleskop som, när det är färdigbyggt 2013, består av 66 högprecisionsantenner. Det är det största projektet i världen inom markbaserad astronomi. ALMA undersöker ljuset från universums kallaste himlakroppar och från kalla moln i den interstellära rymden. Detta ljus har våglängder kring en millimeter, mellan infrarött ljus och radiostrålning, och kallas därför för millimeterstrålning och submillimeterstrålning.[2]

European Extremely Large Telescope (E-ELT) är ett teleskop i 40-metersklassen. Det blir världens största teleskop för synligt och kortvågigt infrarött ljus. Teleskopet möjliggör detaljerade studier av bl a planeter kring andra stjärnor, de första objekten i universum, supermassiva svarta hål, den mörka materians beskaffenhet och fördelning samt av den mörka energin som dominerar vårt universum. [3]

ESO:s observatorier har möjliggjort ett flertal viktiga astronomiska upptäckter och resulterat I ett stort antal vetenskapliga artiklar. Med hjälp av VLT och HARPS har ett flertal exoplaneter upptäckts, bl a en planet kring en av våra närmaste stjärngrannar Alfa Centauri. Med hjälp av VLT fick forskarna ett avgörande bevis för existensen av ett supermassivt svart hål i Vintgergatans centrum. VLT har observerat mycket avlägsna stjärnor som skapades bara några hundra miljoner år efter Big bang samt observerat efterglöden av den mest avlägsna gammablixt som vi känner till, 12,8 miljarder ljusår bort. [4]


Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Land Gick med
 Belgien 1962
 Tyskland 1962
 Frankrike 1962
 Nederländerna 1962
 Sverige 1962
 Danmark 1967
 Schweiz 1981
 Italien 1982, 24 maj
 Portugal 2000, 27 juni
 Storbritannien 2002, 8 juli
 Finland 2004, 1 juli
 Spanien 2006, 1 juli
 Tjeckien 2007, 1 januari
 Österrike 2008, 1 juli
 Brasilien 2010, 29 december

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Om ESO”. http://www.eso.org/public/sweden/about-eso.html. Läst 5 november 2012. 
  2. ^ ”ESO:s webbsida”. http://www.eso.org/public/sweden/teles-instr/alma.html. Läst 5 november 2012. 
  3. ^ ”Världens största öga mot himlen”. http://www.eso.org/public/sweden/teles-instr/e-elt.html. Läst 5 november 2012. 
  4. ^ ”Forskning med ESO:s teleskop”. http://www.eso.org/public/sweden/science.html. Läst 5 november 2012.