Falsk späckhuggare
| Falsk späckhuggare Status i världen: Kunskapsbrist[1] |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Tandvalar Odontoceti |
| Familj | Delfiner Delphinidae |
| Släkte | Pseudorca Reinhardt, 1862 |
| Art | Falsk späckhuggare P. crassidens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudorca crassidens | |
| Auktor | Owen, 1846 |
Storleksjämförelse mellan Falsk späckhuggare och människa.
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Falsk späckhuggare (Pseudorca crassidens) är en av de större delfinarterna och den lever i tempererade och tropiska vatten runt jorden. Det är den enda medlemmen i släktet Pseudorca men den delar många av späckhuggarens karaktärsdrag, till exempel att den jagar och dödar andra delfinarter.
Den falska späckhuggaren har inte blivit studerad i det vilda utan det mesta som forskarna vet om den har kommit från strandade individer.
Den här delfinen har en slank kroppsbyggnad med en stor stjärtfena. Den har en simfena med en så kallad ”armbåge” – en böj som sitter ungefär på fenans mitt. Kroppen är svart eller mörkgrått färgad och kan bli upp till 6 meter lång, väga 1 500 kilogram och leva i 60 år.
Den falska späckhuggaren är ett socialt djur som lever i familjegrupper på 10 till 50 djur. De är snabba och aktiva simmare som tycker om att hoppa och landa på sidan med ett stort plask. De kan också komma upp ur vattnet med huvudet upprätt och visa några av sina 44 tänder.
Den har blivit siktad på platser som Röda havet, Medelhavet, Indiska oceanen och andra tropiska hav.
Det är okänt hur många falska späckhuggare det finns men det uppskattas att det finns ungefär 40 000 individer i östra Stilla havet.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- Artikeln var vid skapandet 22 april 2007 fritt översatt från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter [redigera]
- ^ Pseudorca crassidens på IUCN:s rödlista, auktor: Taylor, B.L. et. al. (2008), besökt 12 januari 2009.