Finlandism

Finlandism är samlingsnamnet på särfinlandssvenska språkdrag, det vill säga företrädesvis ord och uttryck, som används av finlandssvenskar men mer sällan i Sverige. Vissa av dessa har sitt ursprung i finlandssvenska dialekter, andra är mer eller mindre påtagliga fennicismer, lån eller översättningar från finska.

Allmänt om finlandismer

Finlandism är ett brett begrepp för allt det som skiljer det svenska språkbruket i Finland från det i Sverige. Man kan på olika grunder skilja mellan accepterade finlandismer och oaccepterade, officiella och talspråkliga, allmänt etablerade och tillfälliga och slutligen mellan lexikaliska, semantiska, grammatiska och fraseologiska finlandismer.

Det gemensamma för alla dessa är att den finlandssvenska språkvården - från professionella språkvårdare som Svenska språkbyrån till svensklärare i skolorna - arbetar för att göra finlandssvenskar medvetna om finlandismer och upplysa om de rikssvenska eller allmänsvenska alternativa uttryckssätten, med målet att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan så lite som möjligt. Alla slags finlandismer förtecknas i Svenska språkbyråns skrift Finlandssvensk ordbok (Schildts 2000). En finlandssvensk svenska utan (annat än obligatoriska) finlandismer kallas allmänt för högsvenska.

Olika slags finlandismer

Det går inte alltid att dra en skarp gräns mellan allmänt accepterade finlandismer, som får anses som uttryck för finlandssvenskarnas rättmätiga särart, och de kanske tillfälliga, talspråkliga företeelser som ibland måste klassificeras som språkfel. Men följande olika slags finlandismer kan urskiljas på en fallande skala, från obligatoriska till olämpliga:

Oegentliga finlandismer

Oegentliga finlandismer är svenska ord på företeelser som är vanligare i Finland än i Sverige (eller endast förekommer i Finland), men där det inte finns något annat ord på svenska än det finlandssvenska. T.ex. memma, talko, frontmannapension och samkommun.

Officiella finlandismer

Officiella finlandismer är ord som används i den finländska lagstiftningen eller i andra officiella föreskrifter. Det annorlunda ordet står ofta för en (liten) skillnad i samhällsordningen. Finska krogar får A-rättigheter i stället för fullständiga rättigheter och man har undervisningsministerium i stället för utbildningsdepartement. Ibland är finlandismen "onödig", som när gatuadress kallas näradress och övergångsställe heter skyddsväg. Orsaken brukar vara att överensstämmelsen med motsvarande finska uttryck (opetusministeriö, lähiosoite, suojatie) är mer praktisk.

Officiella finlandismer uppkommer ofta genom översättning av lagtext från finska.^{[källa behövs]} Språkvården brukar uppmuntra finlandssvenskar att använda allmänsvenska ord, till exempel "övergångsställe", i andra än strikt juridiska sammanhang, medan etablerade namn på offentliga organ, t.ex. "ministerium", givetvis accepteras.

Statistiska finlandismer

Statistiska finlandismer är uttryck som finns i allmänsvenskan men är betydligt vanligare i Finland, ofta för att det är mer likt ett finskt uttryck. Många är fraseologiska: Ta modell av någon i stället för ta efter någon (fi. ottaa mallia), Ytterligare vill jag säga... i stället för Så vill jag tillägga... eller Dessutom... (fi. Lisäksi haluan sanoa)

Allmänt etablerade finlandismer

Allmänt etablerade finlandismer är uttryck som hoppeligen, kiva, råddig, semla och kännspak och en form som int, som är allmänt spridda och används när (de flesta) rikssvenskar skulle säga förhoppningsvis, trevlig, stökig, fralla, karakteristisk och inte.

En del allmänt etablerade finlandismer kan kallas dialektala, till exempel vedlider för vedbod och dyna för kudde; andra är arkaismer, till exempel pulpet för skolbänk och gårdskarl för fastighetsskötare, och ordformer som flere för fler/flera. (Några av dessa kan finnas eller ha funnits i rikssvenska dialekter.) Hit hör också vissa semantiska nyansskillnader, som nog i "jag kommer nog", vilket betyder "Jag kommer, det lovar jag" (detta uttryckssätt är f.ö. också fullt gångbart i västerbottniska), och annorlunda prepositionsbruk ("i misstag", "på första klassen", "van med").

Dessa uttryck får och ska existera, enligt språkvården, men vissa av dem bör man kanske ändå ibland vara försiktig med i skrift eller åtminstone om man vill kommunicera besvärsfritt med rikssvenskar. Rikssvenskar, å andra sidan, kan finna sådana ord och fraser uttrycksfulla och färgstarka (om de är lättbegripliga). Vissa är kända genom finlandssvensk litteratur (Rådd-djuret).

Talspråkliga finlandismer

Talspråkliga finlandismer är uttryck som är allmänt spridda i talspråket men där även finlandssvenskar anses böra följa den standardsvenska normen i mer formella, skriftspråkliga sammanhang. T.ex. kortformerna re'n och sku, ord som remont för reparation/renovering och uttryck som hamna att göra något för bli tvungen/åka på att göra något. Hit hör också fraseologiska företeelser som finlandssvenskans "extra" att i en satsfläta: "Saker som han påstår att ska hända".

Slang

Slang, uttryck som är utpräglat talspråkliga och som ganska självfallet undviks i formellare sammanhang. T.ex. prenika för medalj, fyrk för pengar.

Oaccepterade finlandismer

Oaccepterade finlandismer är uttryck som är spridda i åtminstone delar av Svenskfinland, men som måste anses som brott mot den allmänsvenska språknormen. Hit hör lömska betydelseförskjutningar som "Jag söker dig" (="jag hämtar dig"), "Jag hämtar pengar" (="jag kommer med pengar") och grammatiska nyskapelser, till exempel bruk av fel relativpronomen (det rummet var vi har utrustningen) eller böjningsformer (numror, flera videon).

Till oaccepterade finlandismer har på senare år också förts onödiga ortografiska skillnader såsom den förr normala sammanskrivningen av en del och det här till endel och dethär. (Skrivsättet härmar kanske finskans ettordsuttryck jotkut, tämä. Svenska språkbyrån avråder, trots att det står så i både Tove Janssons och Märta Tikkanens böcker.)

Tillfälliga fel

Med tillfälliga fel menas i detta sammanhang dåliga översättningar från finska, uttryck som låter konstiga också i finlandssvenskars öron, men som emellanåt har en tendens att fastna. T.ex. önskningen om en trevlig valborgsmässoafton: Glada vappen! (efter finskans hyvät vaput, iloista vappua - uttrycket böjs på finska, i plural eller partitiv, vilket väl gjorde att det också blev böjt på svenska, felaktigt, i bestämd form. Glad vapp! hade varit mer normenligt).

Åsikter om finlandismer

Existensen av finlandismer ger upphov till frågor som ibland väcker debatt i Finland: Bör inte finlandssvenskan hellre anses vara ett eget språk (mer självständig än bara en "variant" av svenska)? Har finlandssvenskar ingen rätt att forma sitt eget modersmål? Måste man alltid säga som i Sverige? Språkvårdens svar är att målet alltid måste vara att göra svenskan i Finland så lik svenskan i Sverige som möjligt, för att språket ska överleva, men betonar också att målet gäller den offentliga, skrivna svenskan i Finland, inte talspråket och dialekterna. Att standardsvenskan i princip är identisk i bägge länder gör det också lättare för dem som lär sig svenska: de behöver inte lära sig två språk för att använda svenska i Finland och i Sverige.

I praktiken är finlandismerna såpass få och lätta att förstå att vårdad finlandssvenska borde vara fullt gångbar i Sverige.

Det finländska företaget Lingsoft har utvecklat en programvara med namnet Svefix, som hjälper skribenter att undvika finlandismer i skrift. Programvaran integreras i Microsoft Words användargränssnitt och fungerar som en del av språkgranskningen.

Källor

• Finlandssvensk ordbok (2008)
• Mikael Reuter: Översättning och språkriktighet