Frihetspartiet (Österrike)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frihetspartiet
Freiheitliche Partei Österreichs
Förkortning FPÖ
Land  Österrike
Partiordförande Heinz-Christian Strache
Grundat 3 november 1955
Politisk ideologi Högerpopulism
Nationalism
Nationalkonservatism
Euroskepticism
Internationellt samarbetsorgan Inget
Europeiskt samarbetsorgan Inget
Politisk grupp i Europaparlamentet Grupplösa (NI)
Färg(er) Blå
Nationalrådet
Mandattilldelning
40 av 183
Förbundsrådet
Mandattilldelning
9 av 61
Europaparlamentet
Mandattilldelning
2 av 19
Webbplats
www.fpoe.at
Österrikisk politik
Politiska partier
Val
Heinz-Christian Strache har varit partiledare för FPÖ sedan 2005.

Frihetspartiet (tyska: Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ) är ett nationalkonservativt, högerpopulistiskt politiskt parti i Österrike som bildades 1956. Partiet ser sina rötter i nationalliberalismen under revolutionen 1848.[1] FPÖ har samregerat med socialdemokratiska SPÖ 1983-1986 samt med konservativa ÖVP 2000-2006.[2] Partiet som leds av Heinz-Christian Strache fick 17,5 procent av rösterna i parlamentsvalet 2008 som motsvarade 34 mandat i nationalrådet.

Partiet grundades 1956 och har historiskt sina rötter i det tredje skiktet som består av liberaler och tysknationella. De andra två skikten är det socialistiska skiktet som representeras av SPÖ och det katolsk-konservativa som representeras av ÖVP.[1] Friedrich Peter, före detta medlem i NSDAP och frivillig i Waffen-SS, var partiets ordförande mellan 1958 och 1978. Peter har, trots sin bakgrund, setts som en pragmatiker som bestämde sig för att vidareutveckla liberalismen och ta fram en ny politisk profil eftersom tysk nationalism kommit att förknippas med nazism.[1] Från 1979 till 1993 ingick partiet i Liberala internationalen. När FPÖ lämnade organisationen övertogs platsen av Liberales Forum som bildats samma år av liberaler inom FPÖ.

Jörg Haider blev 1970 ledare för partiets ungdomsrörelse och 1986 utsågs han partiledare. 1989 blev han guvernör i den österrikiska delstaten Kärnten, men tvingades att avgå 1991 efter ett uttalande i parlamentet. En socialdemokrat kritiserade Haiders planer på att reducera arbetslöshetsersättningen för att "tvinga fram arbete på ett sätt som påminde om nazistpolicys". Haider replikerade att "man hade en ordentlig sysselsättningspolitik i Tredje Riket, något som inte en gång er regering i Wien lyckats åstadkomma. Det måste en gång för alla sägas. Uppenbarligen var människorna då så välutbildade att ungdomar i Hitlerjugend med goda betyg har styrt ert parti i snart 40 år. Det är ju också ett faktum". 1999 återtog han guvernörsrollen.

I Österrikes parlamentsval 1999 drev FPÖ en kampanj mot ökande kriminalitet och missbruk av socialbidrag som man menade att illegala invandrare låg bakom. En rapport som visade på rekordhög arbetslöshet bland utländska medborgare använde FPÖ i sin kampanj för sänkta offentliga utgifter. Haider uttalade bland annat att utlänningar som varit arbetslösa i mer än tre månader borde utvisas. FPÖ erhöll 27 % av rösterna i valet och ingick i början på år 2000 i en koalitionsregering med Österreichische Volkspartei (ÖVP), vilket mötte skarpa protester och hot om bojkotter mot landet från Israel och EU-länder som kritiserade Haider och hans parti för högerextremism. I februari 2000 avgick Haider som partiledare. EU tillsatte en utredningsgrupp som i september konstaterade att den österrikiska regeringen inte hade kränkt några minoriteters rättigheter samt att regeringen var "besluten att fortsätta kämpa mot rasism, antisemitism, diskriminering och främlingsrädsla i Österrike". Man beskrev FPÖ som ett populistiskt parti med extrema uttryckssätt men att detta inte gällde FPÖ:s regeringsrepresentanter.[1]

Den 4 april 2005 lämnade många ledande partimedlemmar partiet, bland annat Jörg Haider och de flesta av de arton representanterna i parlamentet, och grundade ett nytt parti, Bündnis Zukunft Österreich (BZÖ), Alliansen för Österrikes Framtid.

FPÖ har särskilt starkt väljarstöd hos yngre väljare.[3] I nationalrådsvalet 2008 röstade 25 % av alla som var 30 år eller yngre på FPÖ som blev största parti inom denna åldersgrupp.[4] 44 procent av 16-19-åringarna röstade på FPÖ.[5]

I Europaparlamentsvalet 2009 fick FPÖ 2 mandat med 361 145 röster vilket motsvarade 12,8%, en ökning med 203 423 röster.


Partiledare[redigera | redigera wikitext]

Heinz-Christian Strache Hilmar Kabas Ursula Haubner Herbert Haupt Mathias Reichhold Susanne Riess-Passer Jörg Haider Norbert Steger Alexander Götz (Politiker) Friedrich Peter Anton Reinthaller

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Från Le Pen till Pim Fortuyn, Jens Rydgren och Anders Widfeldt. Liber. ISBN 91-47-07376-4
  2. ^ Fotnot: Formellt avslutades regeringssamarbetet den 21 januari 1987 respektive den 11 januari 2007.
  3. ^ SR -16-åringar röstar högerextremt
  4. ^ Vienna Review - Youth Votes Right
  5. ^ Shortnews - SPÖ bereut Herabsetzung des Wahlalters