Nationalliberalism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nationalliberalism är en politisk ideologi som förenar nationalism och liberalism. Nationalliberalismens stora epok var under 1800-talet och en bit in på 1900-talet, då den spelade en stor roll i många europeiska länder, bland annat Danmark, Tyskland och Rumänien. Japan, Sydkorea och Taiwan är goda exempel på nationalliberala samhällen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Nationalliberalismen har sin historiska bakgrund i de konservativa strömningar inom liberalismen som uppstod i det kontinentala Europa i början av 1800-talet, samtidigt som nationalismens idéer spred sig. Nationalliberala politiker var framstående främst i de tyskspråkiga länderna.[1][2][3] De nationalliberala förespråkade ofta ett mer auktoritärt nationalistiskt Tyskland, präglat av visst liberalt tankegods, till skillnad från liberala nationalister såsom Max Weber som ville se en demokratisk tysk nationalstat med liberala idéer i centrum.[4] Revolutionsåret 1848 skakade de gamla dynastiska grundvalarna i de tyska monarkierna med folkliga krav på både nationell enighet och medborgerliga fri- och rättigheter. I det folkvalda Frankfurtparlamentet splittrades liberalerna i två partigrupper: De vänsterradikala "demokratiska liberalerna" som krävde allmän och lika rösträtt och republik,[5] och de "moderata liberalerna" som endast krävde begränsad rösträtt och konstitutionell monarki.[6][7][8] Den senare gruppen, det så kallade Kasinopartiet, blev den ideologiska grundvalen till den tyska nationalliberalismen.

I Tyska riket och Österrike-Ungern företrädde de nationalliberala ofta storgodsägarnas och industrimagnaternas ekonomiska intressen. Ideologiska stridigheter fanns dock mellan de som ville prioritera de liberala frihetsidealen och de som ansåg att nationens kollektiva intressen var överordnade. Dessa skiljelinjer blev åter tydliga i 1950-talets Västtyskland där det inom det liberala Fria demokratiska partiet fanns tydliga nationalliberala, nästan konservativa, krafter som motsatte sig alltifrån avnazifieringen till fängslandet av nazistiska krigsförbrytare.[9]

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Grunden i nationalliberal ideologi bygger på liberala idéer inom ramen för den suveräna nationalstaten.[10] Detta innebär acceptans för protektionism och andra statliga ingripanden i ekonomin, men endast i begränsad utsträckning och till stöd för den nationella privata sektorn. Sådana idéer står i skarp kontrast till de varianter av liberalism som förespråkar en nattväktarstat där alla former av statligt ingripande i ekonomin är oacceptabelt. Nationalliberaler avvisar tanken på en världsregering av något slag och ser värdet i att ha fria, oberoende, liberala stater. Huruvida olika folkslag kan bli medborgare i andra nationer råder det delade meningar om. Dock värderas individens rörelsefrihet högt. Människan ska vara fri att resa, och röra sig mellan olika nationer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Verlag C.H. Beck, Germany from Napoléon to Bismarck, 1800-1866, Princeton University Press
  2. ^ Alfred Wahl, Les forces politiques en Allemagne, Armand Colin
  3. ^ Lucien Calvié, Unité nationale et liberté politique chez quelques libéraux allemands au début des années 30 and Naissance et évolution du libéralisme allemand, in Françoise Knopper et Gilbert Merlio (edited by), Notices politiques et littéraires sur l'Allemagne, Presses Universitaires du Mirail, Paris, 1835
  4. ^ af Malmborg, Mikael; Stråth, Bo (2002). The meaning of Europe: variety and contention within and among nations. Berg Publishers. Sid. 297. ISBN 1-85973-581-9. http://books.google.com/books?hl=en&lr=&id=ysBS-PYquKMC&oi=fnd&pg=PA285&dq=%22National+liberalism%22+vs.+%22liberal+nationalism%22&ots=hVtMVfNblX&sig=xuzVIECflp4Nts4fkQf0b_tqlBg#v=onepage&q=national%20liberalism&f=false. Läst 31 October 2009 
  5. ^ Martin Kitchen, A History of Modern Germany: 1800 to the Present, 2nd ed. Chichester, West Sussex/Malden, Massachusetts: Wiley-Blackwell, 2012, ISBN 978-0-470-65581-8.
  6. ^ Die Deutschen und die Revolution: 17 Vorträge, ed. Michael Salewski, Ranke-Gesellschaft, Göttingen: Muster-Schmidt, 1984, ISBN 978-3-7881-1738-2, p. 216 (tyska)
  7. ^ Frank Eyck, The Frankfurt Parliament 1848–1849, London: Macmillan/New York: St. Martin's, 1968, OCLC 438285, pp. 223, 296.
  8. ^ Frank Engehausen, Die Revolution von 1848/49, Seminarbuch Geschichte, Paderborn: Schöningh, 2007, ISBN 978-3-8252-2893-4, p. 129 (tyska)
  9. ^ Gert-Joachim Glaeßner: Politik in Deutschland, VS Verlag für Sozialwissenschaften 2006, s. 457 online på Google Books
  10. ^ Lothar Gall, Dieter Langewiesche - Liberalismus und Region, s. 4 - 10, München 1995