Nationalliberalism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nationalliberalism är en politisk ideologi som förenar nationalism och liberalism. Nationalliberalismens stora epok var under 1800-talet och en bit in på 1900-talet, då den spelade en stor roll i många europeiska länder, bland annat Danmark, Tyskland och Rumänien. Japan, Sydkorea och Taiwan är goda exempel på nationalliberala samhällen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Nationalliberalismen har sin historiska bakgrund i de konservativa strömningar inom liberalismen som uppstod i kontinentala Europa i början av 1800-talet, samtidigt som nationalismens idéer spred sig. Nationalliberala politiker var framstående främst i de tyskspråkiga länderna.[1][2][3] De nationalliberala förespråkade ofta ett mer auktoritärt nationalistiskt Tyskland, präglat av visst liberalt tankegods, till skillnad från liberala nationalister såsom Max Weber som ville se en demokratisk tysk nationalstat med liberala idéer i centrum.[4] Revolutionsåret 1848 skakade om de gamla dynastiska grundvalarna i de tyska monarkierna med folkliga krav på både nationell enighet och medborgerliga fri- och rättigheter. I det folkvalda Frankfurtparlamentet splittrades liberalerna i två partigrupper: De vänsterradikala "demokratiska liberalerna" som krävde allmän och lika rösträtt och republik,[5] och de "moderata liberalerna" som endast krävde begränsad rösträtt och konstitutionell monarki.[6][7][8] Den senare gruppen, det så kallade Kasinopartiet, blev den ideologiska grundvalen till den tyska nationalliberalismen.

I Tyska riket och Österrike-Ungern företrädde de nationalliberala ofta storgodsägarnas och industrimagnaternas ekonomiska intressen. Ideologiska stridigheter fanns dock mellan de som ville prioritera de liberala frihetsidealen och de som ansåg att nationens kollektiva intressen var överordnade. Dessa blev åter tydliga i 1950-talets Västtyskland där det inom det liberala Fria demokratiska partiet fanns tydliga nationalliberala, nästan konservativa, krafter som motsatte sig alltifrån avnazifieringen till fängslandet av nazistiska krigsförbrytare.[9]

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Grunden i nationalliberal ideologi bygger på liberala idéer men inom ramen för den suveräna nationalstaten.[10] Detta innebär acceptans för protektionism och andra statliga ingripanden i ekonomin, men endast i begränsad utsträckning och till stöd för den nationella privata sektorn. Sådana idéer står i skarp kontrast till de varianter av liberalism som förespråkar en nattväktarstat där alla former av statligt ingripande i ekonomin är oacceptabelt.

Nationalliberaler menar att det i en global nattväktarstat finns stor risk för maktmissbruk, och om det finns många nationalliberala nationer kan de sinsemellan "hålla koll" på varandra så att de förblir liberala och att totalitarismen inte tar över. För att dra paralleller med anarkismen, så kritiseras ofta liberaler av anarkister för att en stat, makt som sådan föder korruption och maktmissbruk, och på såvis ej går att ha i ett fritt samhälle, nationalliberalismen kan därmed anses ha en lösning på detta problem, såvida makterna övervakar varandra.[källa behövs] Samtidigt så menar liberaler att för att kunna upprätthålla ett fritt samhälle behöver man en stat som skyddar friheten och skyddar individens rätt till friheten. Nationalliberalismen är såvida ej kosmopolitisk, utan grundar sig på nationen, och menar att endast staten, det vill säga makten sträcker sig inom nationens gränser, att makten ej har rätt att göra anspråk på någon annan nation. Nationalliberalismen förklarar det som att sådana företeelser är ett hot mot den överhängande friheten. En nationalliberal menar därav att en inte erhåller samma rättigheter och friheter automatiskt i en annan, icke-liberal nation och att en måste acceptera detta, likt en från ett icke-liberalt land måste acceptera de värderingar som förespråkas i den nationalliberala nationen, och förhålla sig efter de. Att samarbeta mellan länder sinsemellan och utbyta varor och naturresurser, det vill säga internationalism behöver för den delen inte vara något negativt, utan det är en global ensam makt, med överhängande kontroll som anses vara en potentiell fara.[källa behövs]

Hur vida olika folkslag kan bli medborgare i andra nationer råder det delade meningar om, i ett scenario där en överhängande procent av världen bestod av nationalliberala nationer, så behöver inte det betyda per automatik att de olika folksslag är, eller överhuvudtaget kan bli medborgare i dessa nationer. Dock så anses individens rörelsefrihet mellan olika delar av världen, även inom nationalliberalismen värderas högt. Därmed menar de som så att en ska vara fri att resa, och röra sig mellan olika nationer, men att det inte nödvändigtvis innebär att en blir en del av folket som nationen i fråga utgör. Att en turist ej måste ha samma rättigheter som en medborgare, även om det i praktiken inte utgör någon större skillnad, då grundläggande saker såsom mänskliga rättigheter, individuell frihet och yttrandefrihet är själva grunden för liberalismen, därav även nationalliberalismen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Verlag C.H. Beck, Germany from Napoléon to Bismarck, 1800-1866, Princeton University Press
  2. ^ Alfred Wahl, Les forces politiques en Allemagne, Armand Colin
  3. ^ Lucien Calvié, Unité nationale et liberté politique chez quelques libéraux allemands au début des années 30 and Naissance et évolution du libéralisme allemand, in Françoise Knopper et Gilbert Merlio (edited by), Notices politiques et littéraires sur l'Allemagne, Presses Universitaires du Mirail, Paris, 1835
  4. ^ af Malmborg, Mikael; Stråth, Bo (2002). The meaning of Europe: variety and contention within and among nations. Berg Publishers. sid. 297. ISBN 1-85973-581-9. http://books.google.com/books?hl=en&lr=&id=ysBS-PYquKMC&oi=fnd&pg=PA285&dq=%22National+liberalism%22+vs.+%22liberal+nationalism%22&ots=hVtMVfNblX&sig=xuzVIECflp4Nts4fkQf0b_tqlBg#v=onepage&q=national%20liberalism&f=false. Läst 31 October 2009 
  5. ^ Martin Kitchen, A History of Modern Germany: 1800 to the Present, 2nd ed. Chichester, West Sussex/Malden, Massachusetts: Wiley-Blackwell, 2012, ISBN 978-0-470-65581-8.
  6. ^ Die Deutschen und die Revolution: 17 Vorträge, ed. Michael Salewski, Ranke-Gesellschaft, Göttingen: Muster-Schmidt, 1984, ISBN 978-3-7881-1738-2, p. 216 (tyska)
  7. ^ Frank Eyck, The Frankfurt Parliament 1848–1849, London: Macmillan/New York: St. Martin's, 1968, OCLC 438285, pp. 223, 296.
  8. ^ Frank Engehausen, Die Revolution von 1848/49, Seminarbuch Geschichte, Paderborn: Schöningh, 2007, ISBN 978-3-8252-2893-4, p. 129 (tyska)
  9. ^ Gert-Joachim Glaeßner: Politik in Deutschland, VS Verlag für Sozialwissenschaften 2006, s. 457 online på Google Books
  10. ^ Lothar Gall, Dieter Langewiesche - Liberalismus und Region, s. 4 - 10, München 1995