Getter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I artikeln behandlas vilda arter av get, för tamget som husdjur, se tamget.
Getter
Alpstenbock (Capra ibex)
Alpstenbock (Capra ibex)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Getdjur
Caprinae
Släkte Getter
Capra
Vetenskapligt namn
§ Capra
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningskarta för de olika arterna
Utbredningskarta för de olika arterna
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Getter (Capra) ett släkte idisslare besläktade med får. I släktet finns 6 till 8 arter, beroende på auktoritet. Vilda getter förekommer huvudsakligen i klippiga områden i Eurasien och norra Afrika. Honan kallas get, hanen bock eller (något ålderdomligt) getabock och ungarna för killingar.

Anatomi[redigera | redigera wikitext]

Det fullvuxna djuret når en kroppslängd (huvud och bål) av 100 till 180 cm och en mankhöjd mellan 65 och 110 cm.[1] Vissa honor av vildgeten kan väga så lite som 25 kg och stora hannar i släktet når en vikt upp till 110 kg. Honor blir vanligen inte tyngre än 55 kg.[1] Svansen blir bara 8 till 20 cm lång.[1] De nämnda måtten gäller inte avlade dvärgformer av tamgeten. Honorna är mindre och 40-50% lättare. Båda könen bär horn som hos hannar ofta bildar en stor bakåtlöpande båge. Honornas horn är bara något bakåtböjda. Hornens längd varierar för hannar mellan 500 och 1 600 cm medan honornas horn är 150 till 380 cm långa.[1] Geten har raggig päls som för det mesta skiftar i grå, vita, svarta och bruna nyanser. Hanen, bocken, har hakskägg och luktar starkt från sina analkörtlar.

Getens skelett är mycket likt fårets. Faktiskt så likt att det är svårt att enbart med ledning av ett ben bestämma om benet kommer från ett får eller en get. I arkeologisk facktext används därför ibland benämningen får/get.

Getternas horn är hoptryckta från sidorna och antingen bakåtsvängda eller spiralvridna. Klövkörtlar saknas eller finns bara på de främre extremiteterna. Tårgrop saknas och på kraniet finns en öppning mellan näs-, tår-, pann- och överkäksbenen. Hannen (bocken) är ofta prydd med hakskägg. Getens unge kallas kid eller killing. Honor har två eller fyra spenar.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arterna ursprungliga levnadsområde sträckte sig över stora delar av Central- och Sydeuropa, Sydväst- och Centralasien samt norra Afrika. På grund av jakt och förstöring av naturen är vilda getter utdöd i vissa regioner av det ursprungliga levnadsområdet. Å andra sidan infördes tamgeten och idag finns större populationer av förvildade tamgetter. Habitatet utgörs främst av klippiga bergsområden och i Asien förekommer vissa getter 6 000 meter över havet. Några arter lever även i halvöknar eller stäpper.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Getter är vanligen aktiva tidigt på morgonen eller sent på kvällen. I svala regioner eller under kalla årstider är de ofta aktiva mitt på dagen. Honor och deras ungdjur lever ofta i grupper. Hannar lever ensam eller bildar egna grupper av individer som inte är könsmogen. Under parningstiden träffar hannar och honor tillsammans och hannarna strider för rätten att para sig.

Alla getter är växtätare som främst har gräs och örter som föda.

Getter och människan[redigera | redigera wikitext]

Domesticeringen av tamgeten påbörjades redan för 8 000 till 9 000 år sedan (möjligtvis tidigare). På så sätt tillhör tamgeten de äldsta husdjuren. De flesta vilda arterna blev däremot jagad och hotad i beståndet. Jakt utförs för köttets och hornens skull. De senare betraktas som trofé. Etiopisk stenbock listas av IUCN som akut hotad och flera andra arter har en mindre kritisk hotstatus. Några underarter som Capra pyrenaica pyrenaica är redan utdöda.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Enligt Wilson & Reeder (2005) omfattar släktet åtta arter varav tre delas upp i underarter.[2] Avhandlingen är inte uppdaterad utifrån ICZN:s indelning från 2003, som slår fast att Capra aegagrus är det rätta vetenskapliga namnet för vildget.[3] Dessutom betraktar verket från 2005 den iberiska stenbocken som en monotypisk art medan IUCN (2008) skiljer mellan fyra underarter varav två är utdöda.[4] Följande lista bygger på Wilson & Reeder, 2005 med ICZN:s uppdateringar:

En nyare genetisk studie föreslår att minst två av underarterna av Capra caucasica bör klassificeras som självständiga arter.[5] De länkade artiklarna följer redan denna indelning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, getsläktet, 1904–1926.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 26 oktober 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid. 1220/28
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Capra (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Biodiversity Studies, International Commission on Zoological Nomenclature, läst 5 november 2012.
  4. ^ Herrero, J. & Pérez, J.M. 2008 Capra pyrenaica Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 5 november 2012.
  5. ^ E. Y. Kazanskaya, M. V. Kuznetsova, and A. A. Danilkin: Phylogenetic Reconstructions in the Genus Capra (Bovidae, Artiodactyla) Based on the Mitochondrial DNA Analysis. Russian Journal of Genetics, 2007, Vol. 43, No. 2, pp. 181–189. abstract

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]