Gilel Storch
| Gilel Storch | |
| Född | 24 maj 1902 Daugavpils |
|---|---|
| Död | 25 april 1983[1] (80 år) Stockholm |
| Medborgare i | Lettland |
| Sysselsättning | Entreprenör |
| Utmärkelser | |
| Kungliga Vasaorden | |
| Redigera Wikidata | |
Gilel Storch (Hillel Storch) född 24 maj 1902 i dåvarande Dvinsk i guvernementet Vitebsk i Kejsardömet Ryssland (nu Daugavpils i Lettland), död 25 april 1983 i Stockholm, var en lettisk-svensk företagare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gilel Storch flydde till Sverige 1940, där han senare arbetade för att försöka rädda judar ur de nazistiska koncentrationslägren, något som under krigets slutskede ledde till konkreta förhandlingar med SS- och Gestapochefen Heinrich Himmler. Under det sista krigsåret lyckades Storch även organisera hjälpsändningar till judiska fångar i tyska koncentrationsläger. Storch blev senare ordförande för den svenska grenen av Judiska världskongressen. Gilel Storch var far till industrimannen Marcus Storch, och Tobiasregistret är uppkallat efter hans sonson.
Minne[redigera | redigera wikitext]
Filmaren Lena Einhorn har skrivit boken och 1998 filmen Handelsresande i liv om Gilel Storchs gärning. Filmen vann Prix Europa år 1999.
Sedan 2018 delar Storchs stiftelse ut Gilel Storch priset till personer vars verksamhet främjat demokratiska och humanistiska värden.[2]
Pristagare[redigera | redigera wikitext]
- 2018 – Joachim Gauck
- 2019 – Ruth Bader Ginsburg
- 2020 – Göran Persson
- 2021 – Gloria Steinem
- 2022 – Adam Michnik
- 2023 – Lev Sjlosberg, rysk journalist och liberal oppositionspolitiker.[3][4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Einhorn, Lena, Handelsresande i liv. Om vilja och vankelmod i krigets skugga (Sthlm 1999, Prisma)
- Rudberg, Pontus, The Swedish Jews and the Holocaust (Abingdon & New York 2017, Routledge)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
|