Ludvika
- För andra betydelser, se Ludvika (olika betydelser).
| Ludvika | |
| Tätort Centralort |
|
 Ludvika herrgård
|
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Dalarna |
| Län | Dalarnas län |
| Kommun | Ludvika och Smedjebacken |
| Församling | Ludvika och Norrbärke |
| Höjdläge | 160 m ö.h. |
| Koordinater | 60°8′54″N 15°11′13″Ö / 60.14833°N 15.18694°V |
| Area | 1 099,63 hektar (2010) |
| - varav i Ludvika kommun | 1 039 hektar () |
| - varav i Smedjebackens kommun | 60 hektar () |
| Folkmängd | 14 498 (2010)[1] |
| - varav i Ludvika kommun | 14 159 () |
| - varav i Smedjebackens kommun | 339 () |
| Befolkningstäthet | 13,18 inv./hektar |
| - varav i Ludvika kommun | 13,63 inv./hektar |
| - varav i Smedjebackens kommun | 5,65 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Tätortskod | 6624 |
  Ludvikas läge i Dalarnas län
|
|
Ludvika är en tätort i Västerbergslagen och södra Dalarna. Orten är huvudsakligen belägen i Ludvika kommun. Den östligaste delen ligger dock i Smedjebackens kommun. Ludvika är centralort i Ludvika kommun. Ludvika har 14 498 invånare (2010) och är den 83:e största tätorten i Sverige.
Innehåll |
Historik[redigera]
Vid Ludvika ström lät Gustav Vasa anlägga Ludvika kronobruk omkring 1550. Detta var Sveriges första bruk för stångjärnssmide i kronans regi. 1726 såldes bruket till familjen Cedercreutz. Familjen Roth, som var brukets sista ägare, utökade bruket med ett sågverk och ett vattenkraftverk. Ludvika bruk lade ner produktionen 1920.
Ortnamnet[redigera]
Tolkningen av namnet Ludvika är långt ifrån säker. Namnet är tidigast belagt 1539 och bars ursprungligen av en by i den nuvarande tätortens västra del. Byn har sannolikt fått sitt namn av den intilliggande Lyviken i sjön Väsman. Vikens namn kan möjligtvis i sin tur kopplas till det i källorna obelagda namnet Lydhia på det vattendrag som mynnar där. Detta namn är i så fall bildat till ett ord som är besläktat med ludd och luden och som syftar på förekomsten av bladvass.[2] Enligt en annan tolkning skulle förleden i vikens namn istället komma av det fornsvenska ordet ly som betyder lä, alltså läviken.[3]
Den nuvarande formen Ludvika är från 1700-talet och påverkad av mansnamnet Ludvig.[3] Kyrkans och församlingens namn Ludvika Ulrika instiftades år 1752 för att hedra den nytillträdda svenska drottningen Lovisa Ulrika.[4]
Järnvägen[redigera]
Orten var länge också en viktig järnvägsknut. 1859 knöts Ludvika samman med Smedjebacken och Strömsholms kanal, som var förbindelselänk för gods och resande, genom Väsman-Barkens Järnväg, nedlagd 1903. 1873 anslöt Frövi-Ludvika Järnväg (FLJ), 1876 Bergslagernas Järnvägar (BJ) och 1900 Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg (SWB).[5] Nu fanns järnvägslinjer i fem olika riktningar.
Under sextio- och sjuttiotalet minskade trafiken och Borlänge tog alltmer över som järnvägsknut. SWB-linjen mot Björbo är i dag uppriven, liksom f d FLJ mot Blötberget. Banvallarna på dessa sträckor har delvis asfalterats och används som gång- och cykelvägar.
Den 18 augusti 2003 upphörde Ludvika station att bemannas av tågklarerare.
Administrativa tillhörigheter[redigera]
Ludvika var och är kyrkby i Ludvika socken och ingick efter kommunreformen 1862 Ludvika landskommun. 18 oktober 1901 inrättades i landskommunen Ludvika municipalsamhälle. 1915 utbröts municipalsamhället med kringområde och bildade Ludvika köping som 1919 ombildades till Ludvika stad. Stadskommunen utökades 1925 med området motsvarande Marnäs municipalsamhälle samtidigt som municipalsamhället upphörde. 1971 uppgick stadskommunen i Ludvika kommun där orten sedan dess är centralort i kommunen.[6] Bebyggelsen har därefter expanderat och en del ligger nu i Norrbärke socken i Smedjebackens kommun
I kyrkligt hänseende har Ludvika alltid hört till Ludvika församling med en del av orten efter expansion som tillhör Norrbärke församling.[7]
Orten ingick till 1907 i Grangärde tingslag och därefter till 1971 i Västerbergslags domsagas tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Ludvika i Ludvika tingsrätts domsaga för att från 2001 ingå i Falu tingsrätts domsaga.[8]
Befolkningsutveckling[redigera]
| Befolkningsutvecklingen i Ludvika 1960–2010[9] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 16 912 | |||
| 1965 | 18 791 | |||
| 1970 | 18 266 | |||
| 1975 | 18 217 | |||
| 1980 | 17 640 | |||
| 1990 | 16 087 | 1 084 | ||
| 1995 | 15 451 | 1 093 | ||
| 2000 | 14 410 | 1 093 | ||
| 2005 | 14 018 | 1 093 | ||
| 2010 | 14 498 | 1 100 | ||
Stadsdelar[redigera]
Ludvika består av 14 stadsdelar vilka är:
- Ludvika Gård
- Notgården
- Hammarbacken
- Marnäs
- Högberget
- Rasfallet
- Lorensberga
- Nissbo
- Östansbo
- Golan (del av Östansbo)
- Jägarnäs
- Knutsbo
- Solsidan
- Magneten (del av Högberget)
Ludvika Gammelgård[redigera]
Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Ludvika. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång. Det stora vattenhjulet (Östanberghjulet) har blivit Gammelgårdens monument och “varumärke”. Gammelgården och dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.
Näringsliv[redigera]
Järnbruket och skogen kom att dominera näringslivet i trakten till 1900 då Elektriska Aktiebolaget Magnet bildades. Verksamheten drogs dock med lönsamhetsproblem och trots omstruktureringar så var lönsamheten klen. Bolaget såldes 1916 till ASEA i Västerås. Därmed började också den verkliga expansionen inom elektroindustrin. 1988 blev ASEA till ABB och är idag den största arbetsgivaren med 2 600 anställda. ABB i Ludvika är ett världscentrum för kraftöverföringsteknik och arbetar främst med tillverkning av anläggningar för kraftöverföring som högspänningsapparatur och transformatorer. [10]
Sport[redigera]
I Ludvika finns flera föreningar som bedriver idrottsverksamhet. [11] Exempelvis IFK Ludvika som sysslar med fotboll men även har en curlingsektion.
Se även[redigera]
- Ludvika socken
- Personer från Ludvika
- Lista över fasta fornminnen i Ludvika (för omfattning av detta område, se Ludvika stad#Sockenkod)
Referenser[redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ Wahlberg, Mats, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet. Sid. 198. ISBN 91-7229-020-X
- ^ [a b] Harry Ståhl (1946). Helge Lindberg. red.. ”Bärke, Gränge och Ludvika. Några ortnamn från Västerbergslagen”. Ortnamnsällskapets i Uppsala årsskrift (Uppsala): sid. 11-14.
- ^ Sege, Carl A:son (1952). Ludvika Kyrka. Falun: Ludvika kyrkoråd. Sid. 14
- ^ Järnvägsdata. Malung: Svenska Järnvägsklubben. 1992. ISBN 91-85098-71-X
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Ludvika tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
- ^ Nationalencyklopedin
- ^ Ludvika.se - Sport
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Ludvika
|
||||||||||||||||
|
||||||||
|
|||||
