Ludvika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ludvika (olika betydelser).
Koordinater: 60°8′54″N 15°11′13″Ö / 60.14833°N 15.18694°Ö / 60.14833; 15.18694
Ludvika
Tätort
Centralort
Storgatans gågata, vy mot syd
Storgatans gågata, vy mot syd
Land  Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika och Smedjebacken
Församling Ludvika och Norrbärke
Höjdläge 160 m ö.h.
Koordinater 60°8′54″N 15°11′13″Ö / 60.14833°N 15.18694°Ö / 60.14833; 15.18694
Area 1 099,63 hektar (2010)
 - varav i Ludvika kommun 1 039 hektar
 - varav i Smedjebackens kommun 60 hektar
Folkmängd 14 498 (2010)[1]
 - varav i Ludvika kommun 14 159
 - varav i Smedjebackens kommun 339
Befolkningstäthet 13,18 inv./hektar
 - varav i Ludvika kommun 13,63 inv./hektar
 - varav i Smedjebackens kommun 5,65 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 6624
Ludvikas läge i Dalarnas län
Red pog.svg
Ludvikas läge i Dalarnas län

Ludvika är en tätort belägen vid sjön Väsman i Västerbergslagen i södra Dalarna. Orten ligger huvudsakligen i Ludvika kommun medan den östligaste delen hör till Smedjebackens kommun. Ludvika är centralort i Ludvika kommun. Ludvika har 14 498 invånare (2010) och är den 83:e största tätorten i Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vid Ludvika ström lät Gustav Vasa anlägga Ludvika kronobruk omkring 1550. Detta var Sveriges första kronobruk för stångjärnssmide. År 1726 såldes bruket till familjen Cedercreutz. Mot slutet av 1800-talet blev bruket allt mindre lönande, och nedlades därför efter hand. Innan dess hann dock Ludvika få nya näringar, vilka kom att ersätta bruket. Familjen Roth, som var brukets ägare från och med 1836, utökade bruket med ett sågverk och ett vattenkraftverk. Ludvika bruk lade ner produktionen 1920.

Ludvika kapell (Lodwija capell) byggdes år 1652 på bruksområdet Hammarbacken och ersattes 1752 av Ludvika Ulrika kyrka som uppfördes längre söderut. Platsen för Ludvika kapell kallas än idag Kapellhagen.

År 1860 fick Ludvika genom den smalspåriga Väsman–Barkens Järnväg förbindelse med Strömsholms kanal. 1873 öppnades järnvägen Ludvika-Frövi, 1875 bandelen Ludvika-Falun, 1877 bandelen Ludvika-Kil, 1903 Ludvika-Ängelsberg och 1907 Ludvika-Vansbro. 1900 bildades Elektriska AB Magnet för tillverkning av elektriska maskiner och elektrisk materiel och samma år företagets verkstadsdel, Ludvikaverken. 1931 fanns 15 industriföretag i Ludvika, med 964 arbetare, av vilka 775 var anställda vid Ludvikaverken. 1900-01 byggdes Ludvika kraftverk vid det 17,7 meter höga vattenfallet i Ludvika ström där bruket tidigare varit beläget. 1900 anlades även Ludvika ångsåg.[2]

Ludvika blev 1902 municipalsamhälle med omkring 600-700 innevånare, 1915 köping med 3.083 innevånare och 1919 stad med 3.729 innevånare.[2]

Ortnamnet[redigera | redigera wikitext]

Tolkningen av namnet Ludvika är långt ifrån säker. Namnet är tidigast belagt 1539 och bars ursprungligen av en bergsmansgård[3] i den nuvarande tätortens västra del. Byn har sannolikt fått sitt namn av den intilliggande Lyviken i sjön Väsman. Vikens namn kan möjligtvis i sin tur kopplas till det i källorna obelagda namnet Lydhia på det vattendrag som mynnar där. Detta namn är i så fall bildat till ett ord som är besläktat med ludd och luden och som syftar på förekomsten av bladvass.[4] Enligt en annan tolkning skulle förleden i vikens namn istället komma av det fornsvenska ordet ly som betyder lä, alltså läviken.[5]

År 1661 förkommer namnformen Lodwijka i samband med Ludvika kapell och 1681 nämns Lodwika Crono Bruuk (Ludvika kronobruk). Den nuvarande formen Ludvika är från 1700-talet och påverkad av mansnamnet Ludvig.[5] Kyrkans och församlingens namn Ludvika Ulrika instiftades år 1752 för att hedra den nytillträdda svenska drottningen Lovisa Ulrika.[6]

Historiska kartor[redigera | redigera wikitext]

Järnvägen[redigera | redigera wikitext]

Orten var länge också en viktig järnvägsknut. 1859 knöts Ludvika samman med Smedjebacken och Strömsholms kanal, som var förbindelselänk för gods och resande, genom Väsman-Barkens Järnväg, nedlagd 1903. 1873 anslöt Frövi-Ludvika Järnväg (FLJ), 1876 Bergslagernas Järnvägar (BJ) och 1900 Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg (SWB).[7] Nu fanns järnvägslinjer i fem olika riktningar.

Under 1960- och 1970-talen minskade trafiken och Borlänge tog alltmer över som järnvägsknut. SWB-linjen mot Björbo är i dag uppriven, liksom f d FLJ mot Blötberget. Banvallarna på dessa sträckor har delvis asfalterats och används som gång- och cykelvägar.

Stadsplanering och kända byggnader[redigera | redigera wikitext]

Ludvikas stadskvarter (röd), 1929.
Ludvikas nya stadskvarter, 1930-tal.

Till Ludvikas äldre, kända byggnader räknas Ludvika herrgård, Ludvika Ulrica kyrka och bruksbebyggelsen vid Hammarbacken. Vid sekelskiftet 1900 tog Ludvikas järnbrukshistoria slut och istället växte den elektriska industrin fram. Dåtidens Ludvika utgjordes huvudsakligen av bebyggelsen kring bruket och järnvägsstationen. Nu behövde ett nytt, modernt samhälle byggas upp som skulle ersätta den gamla bruksmiljön.

Brukets ledare med Carl Roth i spetsen lät dra upp en ny stadsplan på obebyggd mark söder om Ludvika Ulrica kyrka och öster om järnvägsstationen. Det var en enkel rutnätsplan med rektangulära stadskvarter som genomfördes 1919. Huvudgatorna blev Storgatan i nord-syd riktning och Engelbrektsgatan i ost-väst riktning. För stadens uppbyggnad anlitades lokala byggfirmor och som arkitekter verkade bland annat Erik Lallerstedt och Gustaf Améen.[8] Den senare ritade exempelvis byggnaden för Ludvika tingsrätt (invigd 1907).[9]

År 1931 blev det föreskrivet att byggandet i städerna skulle övervakas av en stadsarkitekt. I Ludvika gavs uppdraget till den renommerade arkitekten Cyrillus Johansson från Stockholm. Han var Ludvikas stadsarkitekt under tio år från 1931 till 1941. Som sådan ritade han även några byggnader i staden, bland dem Ludvika stadshus (klart 1934), affärs- och bostadshus vid Storgatan 18 och Storgatan 30 (klart 1935 respektive 1936), Sagahuset med biografen "Saga" (klart 1939) och Ludvika järnvägsstation (klart 1939). Han framlade även ett förslag till en planfri korsning mellan järnvägen och Grangärdevägen vid Ludvika bruk/Hammarbacken. Förslaget realiserades dock aldrig.[10]

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Ludvika var och är kyrkby i Ludvika socken och ingick efter kommunreformen 1862 Ludvika landskommun. 18 oktober 1901 inrättades i landskommunen Ludvika municipalsamhälle. 1915 utbröts municipalsamhället med kringområde och bildade Ludvika köping som 1919 ombildades till Ludvika stad. Stadskommunen utökades 1925 med området motsvarande Marnäs municipalsamhälle samtidigt som municipalsamhället upphörde. 1971 uppgick stadskommunen i Ludvika kommun där orten sedan dess är centralort i kommunen.[11] Bebyggelsen har därefter expanderat och en del ligger nu i Norrbärke socken i Smedjebackens kommun

I kyrkligt hänseende har Ludvika alltid hört till Ludvika församling med en del av orten efter expansion som tillhör Norrbärke församling.[12]

Orten ingick till 1907 i Grangärde tingslag och därefter till 1971 i Västerbergslags domsagas tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Ludvika i Ludvika tingsrätts domsaga för att från 2001 ingå i Falu tingsrätts domsaga.[13]

Offentlig konst[redigera | redigera wikitext]

"Blixten" skulptur av Richard Brixel 2002.

Till äldre offentlig konst räknas de små tegelreliefer från 1937, som finns på Ludvika stadshusets pelare. Granskar man relieferna, som är skulpterade av Aron Sandberg, syns symboler för metaller och järnstämplar från Ludvika bruk, samt bland annat en Vasaloppsåkare (där finns även konstnärens signatur), en hammarsmed i arbete, en bergsman, en kolmila, ett vattenhjul och en kraftledning. Det finns även en hund avbildat som kallas "Stella" och som var med varje dag under bygget av stadshuset.[14]

Bland nyare offentlig konst i Ludvika märks ”Uttergrupp” på Garvaretorget i hörnet Storgatan/Eriksgatan, skapad av May Lindholm. Fontänskulpturen, som invigdes år 2003, visar tre uttrar utförda i brons, två stående och en badande. May Lindholm formgav även 60 blåa emaljer ”Vi som tittar på” på biografen Bio stars fasader från 2005.[15]

Skulpturen ”Blixten”, skapad av Richard Brixel år 2002, står mitt i rondellen Bergslagsgatan/Gamla Bangatan, inte långt från Ludvika stadshus. Bronsblixten, sju meter hög, är gjuten i Italien och skall symbolisera Ludvikas elektriska arv. Till kompositionen hör även en cirka två meter hög, gräsbevuxen kulle och en vasskantad liten sjö, som anspelar på betydelsen av Ludvika/Lyviken; den vassbevuxna.[16]

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Hammarbacken, sädesmagasin.

Ludvika består av 14 stadsdelar vilka är:

  • Ludvika Gård
  • Notgården
  • Hammarbacken
  • Marnäs
  • Högberget
  • Rasfallet
  • Lorensberga
  • Nissbo
  • Östansbo
  • Golan (del av Östansbo)
  • Jägarnäs
  • Knutsbo
  • Solsidan
  • Magneten (del av Högberget)

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Ludvika 1960–2010[17]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
16 912
1965
  
18 791
1970
  
18 266
1975
  
18 217
1980
  
17 640
1990
  
16 087 1 084
1995
  
15 451 1 093
2000
  
14 410 1 093
2005
  
14 018 1 093
2010
  
14 498 1 100

Ludvika Gammelgård[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ludvika Gammelgård

Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Ludvika. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång. Det stora vattenhjulet (Östanberghjulet) har blivit Gammelgårdens monument och “varumärke”. Gammelgården och dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

VB Kraft och Ludvika kraftstation.

Järnproduktionen vid Ludvika bruk och skogsnäringen kom att dominera näringslivet i trakten till 1900 då Elektriska Aktiebolaget Magnet bildades. Verksamheten drogs dock med lönsamhetsproblem och trots omstruktureringar så var lönsamheten blygsam. Bolaget såldes 1916 till ASEA i Västerås. Därmed började också den verkliga expansionen inom elektroindustrin. 1988 blev ASEA till ABB och är idag den största arbetsgivaren med 2 600 anställda. ABB i Ludvika är ett världscentrum för kraftöverföringsteknik och arbetar främst med tillverkning av anläggningar för kraftöverföring som högspänningsapparatur och transformatorer.

Vid Ludvika ström ligger Ludvika kraftstation som ägs och drivs av VB Energi. Stationen byggdes av Ludvika bruk och invigdes år 1902. Elkraft levererades till Blötbergets och Saxbergets gruva, till Nya Förenade Elektriska AB samt till vägbelysning. Anläggningen har moderniserats sedan dess. Vattenkraften kommer från sjön Väsman, som har här (i Ludvika ström) en fallhöjd på 17,5 meter. Normal årsproduktion är på 10 800 MWh.[18] VB Energi bildades 1983 med huvudkontor i Ludvika och samägs av Vattenfall (50,6%), Ludvika kommun (28,6%) och Fagersta kommun (20,8%).

STRI ligger på en halvö i Väsman i sydvästra Ludvika, strax intill ABB. Företager bildades ursprungligen som ett forskningsinstitut för överföring av elkraft. Idag är STRI är en teknikkonsult och ett ackrediterat högspänningslaboratorium. Huvudkontoret etablerades i Ludvika och lokala kontor finns i Västerås och Göteborg.[19]

Sport[redigera | redigera wikitext]

I Ludvika finns flera föreningar som bedriver idrottsverksamhet. [20] Exempelvis IFK Ludvika som sysslar med fotboll men även har en curlingsektion.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 727-28 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 727 
  4. ^ Wahlberg, Mats, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet. sid. 198. ISBN 91-7229-020-X 
  5. ^ [a b] Harry Ståhl (1946). Helge Lindberg. red. ”Bärke, Gränge och Ludvika. Några ortnamn från Västerbergslagen”. Ortnamnsällskapets i Uppsala årsskrift (Uppsala): sid. 11-14. 
  6. ^ Sege, Carl A:son (1952). Ludvika Kyrka. Falun: Ludvika kyrkoråd. sid. 14 
  7. ^ Järnvägsdata. Malung: Svenska Järnvägsklubben. 1992. ISBN 91-85098-71-X 
  8. ^ Cyrillus Johansson, stadsarkitekt i Ludvika 1931-1941, Ann Marie Gunnarsson (2010), Ludvika kommun, s. 2.
  9. ^ RAÄ: Ludvika kn, ODEN 4 LUDVIKA TINGSRÄTT.
  10. ^ Cyrillus Johansson, stadsarkitekt i Ludvika 1931-1941, Ann Marie Gunnarsson (2010), Ludvika kommun, s. 13.
  11. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  12. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  13. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Ludvika tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  14. ^ Cyrillus Johansson, stadsarkitekt i Ludvika 1931-1941, Ann Marie Gunnarsson (2010), Ludvika kommun, s. 4-5
  15. ^ May Lindholm, offentlig konst.
  16. ^ [ http://www.dt.se/nyheter/1.3381947--blixten-ska-lysa-upp-ludvika?articleRenderMode=default Dalarnas tidningar: "Blixten" ska lysa upp Ludvika, publicerad 2002-08-10.]
  17. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  18. ^ VB Energi: Ludvika stationsinformation.
  19. ^ STRI, webbplats.
  20. ^ Ludvika.se - Sport

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]