Gudsbevis

Gudsbevis är logiska resonemang som på filosofisk väg försöker argumentera för existensen av en eller flera gudar. Sådana logiska resonemang var populära under medeltiden, särskilt som en del av skolastiken avseende Gud i kristen tro. Thomas av Aquino kallade dem för vägar till tro på Gud. Läran om rättfärdigandet för den kristna tron kallas apologetik. Idag är det få som använde de medeltida logiska och filosofiska Gudsbevisen som de ursprungligen var formulerade i debatten, men nya varianter av argumenten förekommer. Varken teister eller ateister betraktar idag sina argument för och emot Guds existens som absoluta bevis, utan liksom inom många andra forskningsområden ses bevisandet idag som en fråga om vad som är mest troligt och sannolikt.

Det finns argument av olika slag. Det kosmologiska gudsbeviset utgår från världens existens och tänker sig därför att världen har en skapare. Mirakel, till exempel Jesu uppståndelse, har studerats och argument har framställts för att dessa händelser ägt rum och tyder på Guds existens. Personliga religiösa erfarenheter är ytterligare ett argument. Slutligen finns det ontologiska gudsbeviset som enbart utifrån begreppet Gud söker leda hans existens i bevis. Även kritik mot dessa argument har framförts.

Gudsbevis och argument för eller emot religioners föreställningar om verkligheten studeras och diskuteras inom ämnet religionsfilosofi. I denna artikel finns även utrymme för direkta motargument mot gudsbevisen. För övriga argument mot Guds existens, och motargument mot dessa, se artiklarna Kritik av teism och Religionskritik.

Argument som utgår från observationer av världen

Argument som utgår från det faktum att det existerar någonting, snarare än ingenting, kallas kosmologiska gudsbevis (grekiska kosmos betyder värld), en term myntad av Immanuel Kant. Argumenten kan ha många olika utformningar, men gemensamt är att de utifrån världens existens tänker sig att det måste existera en teistisk eller deistisk Gud som skapat den. Allt som sker har en orsak. Det är därför rimligt att även världens uppkomst har en orsak, hävdas det. Föreställningen att världens existens leder tanken till en Skapare är uråldrig och återfinns till exempel på åtskilliga ställen i Bibeln.

Alternativen till att världen uppkommit genom att den skapats av Gud är:

• Världen är evig. Denna ståndpunkt intar hinduismen, och har även förekommit inom naturvetenskap. Det innebär att det som sker idag sker som en del i en oändlig orsakskedja. Som argument mot denna ståndpunkt har framförts, att matematik med realiserade oändliga serier av finita tal leder till paradoxer, varför en sådan oändlig orsakskedja inte kan tänkas. Modern vetenskap stöder tanken på att vårt universum (vår rum-tid) har en uppkomst genom Big bang-teorin snarare än att alltid ha existerat, men kosmologer spekulerar i tanken på ett multiversum som varat i all oändlighet och där nya universum ständigt uppstår.
• Världen och dess naturlagar har inte någon orsak. Denna hållning företräds av många kosmologer, bland andra den amerikanske teoretiske mainstream-fysikern Lawrence Krauss. Företrädare för det kosmologiska gudsbeviset anser att detta är osannolikt, eftersom alla andra händelser har en orsak i vår vardagliga erfarenhet. Den moderna fysiken har dock visat att tid inte existerade före big-bang och att denna händelse därför inte kan ha en tidigare orsak. Ett teistiskt svar på detta är att orsaken kan finnas utanför vårt universums rumtid, till exempel att naturlagarna är den yttersta orsaken och att dessa kan vara skapade av Gud med ett syfte, nämligen att ge upphov till intelligent liv likt honom själv. Den ateistiske författaren George H. Smith har bemött detta genom att säga att universum är den kontext, inom vilken en förklaring blir förståelig och därför är det omöjligt att förklara något genom att hänvisa till något som ligger utanför universum och därmed är obegripligt. Emellertid diskuterar kosmologer ofta existensen av ett multiuniversum bestående av andra universa utanför vårt universum för att ge en konsistent förklaring på bland annat våg-partikeldualismen. Detta är i sin tur bara en utvidgning av "universum", som definitionsmässigt inbegriper allt, inklusive eventuella multipotenta entiteter.

Det kosmologiska gudsbeviset stipulerar att universums uppkomst har en orsak genom att införa en intelligent skapare, som står utanför vår förståelse och vårt universum, och inte begränsas av dess naturlagar. En liknelse är att en programmerare (motsvarande Gud) skulle kunna programmera (formulera lagar för) en datorsimulering som ger upphov till att en intelligent livsform utvecklas i en simulerad värld. Orsaken till simuleringen uppkomst står då att finna utanför simuleringens rum-tid. Programmerarens agerande följer inte simuleringens lagar, och står därför utanför den simulerade observatörens förståelse. Programmeraren kan stoppa simuleringen, manipulera några tillståndsvariabler, och återstarta simuleringen. En observatör inne i datorsimuleringen skulle då uppfatta att något som bryter mot programmets regler (naturlagarna) har inträffat, men skulle inte kunna påvisa fenomenet med upprepningsbara experiment. Observatören kan ge argument för programmerarens existens men kan inte absolut bevisa existensen om inte programmeraren ger sig till känna.

Frågan som ovillkorligen uppkommer är vad som i sin tur är orsaken till skaparen. Många religiösa anser att man inte behöver förklara hur Gud uppkommit. På medeltiden var argumentet för detta att eftersom Gud per definition finns (enligt exempelvis det ontologiska gudsbeviset) behöver man inte förklara hur Gud har uppkommit, och att med det givet, är det det sannolikaste svaret om skapelsen att det är han som skapat världen, vilket bevisar att han finns. Det är en sammanfattning av det kosmologiska gudsbeviset i en ursprungliga variant. Idag handlar argumenten (från båda sidor) om sannolikheter och troliggöranden istället för absoluta bevis, och om vem som har bevisbördan. Exempel på motargument i modern litteratur skriven av förespråkare för det kosmologiska gudsbeviset är att inom andra debatter krävs inte att den som föreslår en orsak till en händelse i sin tur behöver ge orsaker till denna i en oändlig kedja av orsaksamband.

En annan vanlig kritik av det kosmologiska gudsbeviset är att en intelligent skapare framstår som en komplex jämfört med att universum och naturlagar som uppkommer ur ingenting och utan orsak, och därför enligt kritiker av det kosmologiska gudsbeviset får problem med Occams rakkniv. Ett förekommande motargument är att universums uppkomst ur "ingenting" och utan orsak är en mer irrationell tanke, eftersom händelser utan orsak inte förekommer i vår vardagliga erfarenhet.

Andra kosmologiska argument

• Det teleologiska gudsbeviset (grekiska teleios - ordning), även detta Immanuel Kants beteckning, utgår från tanken att världen är ordnad snarare än kaotisk, och det därför borde finnas en ordnande orsak till denna ordning - Gud. Argumentet förekommer redan hos Anaximander, Diogenes från Apollonia, Platon och Aristoteles. Det mest konkreta exemplet på ordning är nog djur och växter, det biologiska argumentet.
• Det moraliska gudsbeviset utgår från det faktum att de allra flesta kulturer och människor upplever att det finns en objektiv moral, att det finns sådant som verkligen är rätt och fel, och tänker sig därför att det finns en moralisk orsak till denna moral - Gud. Men mot detta resonemang har ställts att existensen av mänsklig moral kan förklaras av evolutionsteorin, så det moraliska gudsbeviset ger alltså inget bevis för Guds existens.
• På samma sätt kan man argumentera utifrån det mänskliga medvetandet, och tänker sig därför att det finns en medveten orsak till detta - Gud. Analogt kan detta argument även utgå ifrån existensen av känslor (en kännande orsak), kärlek (en älskande orsak) eller information (en informationshanterande orsak).

Alla dessa saker är svårare att förklara uppkomsten av utifrån en materialistisk världsuppfattning, det vill säga uppfattningen att världen endast består av materia, menar de som förespråkar argumenten. Vissa menar att Evolutionsteorin erbjuder en sådan heltäckande förklaringsmodell för hur alla dessa företeelser uppkommit.

• Den exakta kalibreringen av naturkonstanterna är ett av de teleologiska argumenten för att universum designats och inte uppkommit av en slump. En etablerad uppfattning inom kosmologin är att om naturkonstanternas värden, till exempel elementarpartiklarnas massa och laddning, hade avviktit bara några procent, skulle liv ha varit omöjligt i universum, därför att materia skulle vara omöjligt, eller universum skulle ha kollapsat innan liv hade hunnit utvecklas. En vanlig materialistisk förklaring är den antropiska principen, som innebär att i en värld där det finns observatörer måste naturkonstanterna ha de värden som krävs för observatörens (till exempel människans) existens. Detta kombineras ofta med en multiuniversateori, som innebär att en stor mängd universa med olika slumpmässiga värden på naturkonstanterna kan ha uppkomit. En sådan teori gör att det inte är osannolikt, givet många skapade universa, att det uppstår ett universum som har exakt de naturkonstanter som möjliggör liv. Ytterligare en förklaring som brukar ges är att naturkonstanterna kanske måste ha de värden de har av en för oss okänd anledning. Diskussionen brukar landa i occams rakkniv, det vill säga vilken av dessa förklaringar som anses enklast.

En annan förklaring av fenomenet (som inte brukar nämnas i litteraturen) tar sitt ursprung i sannolikslära. A posteriori-sannolikheter (det vill säga sannolikheten efter att slumphändelsen inträffat) är 100% att universum har de de egenskaper det har, men man kan även uppskatta a priori-sannolikheten (det vill säga sannolikheten innan den förmodade slumphändelsen inträffade) att universums naturkonstanter skulle bli gynnsamma för intelligent liv. Även om det vore extremt låg apriori-sannolikhet för detta (och vi vet inte om så är fallet, därför att vi inte kan beräkna denna sannolikhet exakt) så är det inte omöjligt att det skulle inträffa, och det vore därför fel^{[källa behövs]} att använda detta som argument mot att det kunde ha uppstått slumpmässigt. Det finns nämligen inget som säger att universum inte kunnat vara annorlunda och ändå existera. Ett argument som bygger på en mycket osannolik händelse har dock lågt vetenskapsteoretiskt förklaringsvärde enligt occams rakkniv.

De kosmologiska argumenten är giltiga för alla teistiska religioner, det vill säga religioner som tror på en Gud som skapat världen och är verksam idag, samt de deistiska trosuppfattningarna, de som tror på en skapande gud men som ej är verksam idag.

Biologiska argument

En rad hypoteser finns för hur livet på jorden uppstod, men ingen är allmänt vedertagen bland forskare och endast glesa och sporadiska framsteg görs inom området. Det anses därför av vissa troende att liv på jorden är för komplext för att ha uppkommit genom en kemisk slumpprocess med rimlig sannolikhet. Många troende anser att människan har mentala förmågor (exempelvis samvete, altruism, ondska, förnuft, tänkande, känsla, medvetande, språk, förmåga att utveckla och sprida kultur och normer) som skiljer sig så mycket från (övriga) djur och därför inte (enbart) kan förklaras genom biologi och evolution utan även med en själ. Förespråkare för kreationism hävdar att det finns en brist på mellanformer mellan vissa huvudgrupper av arter, och förespråkare för intelligent design hävdar att vissa organ, exempelvis människans hjärna, är för komplexa för att kunna ha utvecklats enbart genom evolution, medan förespråkare för teistisk evolution ser livets komplexitet som ett bevis på att naturlagar avsiktligt utformats så att liv skulle uppstå och vidareutvecklas till en intelligent livsform. Gemensamt för dessa troende är att de ser livets och människans existens som tecken på en oerhört överlägsen intelligens, en gud, som antingen har skapat människan och andra huvudarter i detalj, eller som har utformat naturlagar som skulle leda fram till människan, och/eller gjort ingripanden i den evolutionära utvecklingsprocessen vid några tillfällen. Mot detta kan anföras att man i så fall måste visa hur Gud kommit att existera, en minst lika osannolik företeelse som biologin. De troende brukar anse att Gud alltid funnits eller finns per definition, och därför kunnat skapa världen, ett slags cirkelbevis.

Rent filosofiska argument

Det ontologiska gudsbeviset argumenterar för Guds existens enbart utifrån begreppet Gud. Framfört av bland andra Anselm av Canterbury och René Descartes. Det är uppställt som följer:

1. Gud är per definition det största tänkbara.
2. Antag att Gud inte existerar.
3. I så fall kan man tänka sig något som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.
4. Detta något är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.
5. Detta leder dock till en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.
6. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Detta argument är ett av de mest omtvistade Gudsargumenten, även många Gudstroende menar att det är ogiltigt.^{[källa behövs]} Om Gud inte existerar kan Gud ju inte vara störst och då faller nr 1, eller om nr 1 gäller så måste det som är störst och har gudomliga egenskaper vara just Gud, på villkor att nr 3 gäller.^{[källa behövs]} Kort sagt är nr 1 och nr 3 obevisade premisser för beviset; om man antar att nr 1 eller 3 inte gäller så finns inte Gud.^{[källa behövs]}

Argument som utgår från religiösa uppenbarelser eller erfarenheter

Egen erfarenhet

En typ av argument utgår från vad Gud uppenbarar för den enskilde troende och den troendes egna erfarenheter av möten med Gud. Detta är för många troende det starkaste skälet till den personliga tron.^{[källa behövs]} Dock finns det svårigheter att argumentera för Guds existens utifrån denna typ av personlig erfarenhet, då den inte är nåbar för utomstående. Inom religionspsykologin söker man efter inomvärldsliga förklaringar till sådana erfarenheter. Det kan tvärtom vara ett argument mot Guds existens, varför, om Gud finns och vill att vi ska tro på honom, han inte visar sig tydligare och för fler.

Argument som utgår från gudstrons effekter

• Det pragmatiska gudsbeviset är av något annorlunda slag. Det hävdar att tron på Gud medför goda effekter, såsom hopp och kärlek, medan avsaknaden av en Gudstro leder till desillusionering, hopplöshet och existentiell ensamhet. Gudstron är därför pragmatiskt sann.

Religionsspecifika gudsbevis

Kristendomen

Den kristna tron är en uppenbarelsereligion. De kristna tror att Gud talat till vissa människor, som kallas profeter. Dessa har sedan skrivit ner Guds tilltal i Bibeln. Kristna hävdar vidare att Gud handlat i historien samt själv besökt oss som människa genom Jesus Kristus. Berättelserna om dessa Guds handlingar skrevs ner i Bibeln. Detta är Guds särskilda uppenbarelse, det han talar om på ett mer tydligt och specifikt sätt, och till vissa personer, än den allmänna uppenbarelsen i världen. Detta Guds föregivna handlande är alltså åtkomligt för studium och prövning. Bibeln som historisk källa är omdebatterad.

• Jesu uppståndelse är den enskilt viktigaste händelsen i den kristna tron. Om man kan visa att Jesu uppståndelse faktiskt ägt rum, är det också sannolikt att Jesus var den han sade sig vara - Guds son. Kristna söker därför argumentera för att så är fallet. Framförallt söker man framställa vittnena till Jesu uppståndelse som trovärdiga. Över 500 personer, många av dessa i texten namngivna, sägs i Bibeln ha sett Jesus uppstånden. En del av dessa återfinns bland den tidiga kyrkans ledare. Berättelserna har den förvirrade stämning över sig, som kan förväntas vid en plötslig, oväntad och helt revolutionerande händelse. Berättelserna skiljer sig något åt, vilket tyder på att författarna inte talat sig samman om en lögn. Många av vittnena var beredda att ge sina liv för sitt vittnesbörd. Kyrkans uppkomst och snabba spridning är ett vittnesbörd om att lärjungarnas uppgivenhet och sorg av någon anledning plötsligt förbyttes i glädje, mod och missionsiver.

Mot dessa argument kan invändas, att det krävs mycket för att tro en så osannolik händelse. Händelsen ägde rum för mycket länge sedan. De enda namngivna vittnena var med i samma religiösa rörelse och de enda dokumenten är de kristna skrifterna. Alternativa redogörelser kan ha röjts ur vägen av Kyrkan.

• Profetiorna om Jesus i Gamla Testamentet är ett annat argument som har framförts genom hela Kyrkans historia. Jesu liv och verksamhet är förutsagt hundratals år tidigare, sägs det. Några av de tydligaste profetiorna är Mika 5:2, Psaltaren 22 och Jesaja 53. Om detta är sant, är det naturligtvis ett kraftfullt argument för att Gud ligger bakom Bibeln. Dock var profetiorna i Gamla Testamentet allmänt kända vid Nya Testamentets nedtecknande och många av dem är också svårtolkade och otydliga. Det framgår i evangelierna att Jesus kände till dessa profetior, och han kanske aktivt sökte uppfylla dem. En alternativ tolkning är att Bibelns författare beskriver Jesus på ett sätt så att han uppfyllde profetiorna.

• Den Helige Andes vittnesbörd. Bibeln talar om att den Helige Ande kan ge människor en tro på Gud (Romarbrevet 8:16, Första Korinthierbrevet 2:4-5, Första Thessalonikerbrevet 1:5). Han sägs också kunna ge erfarenheter av Gud närhet och kärlek (Romarbrevet 5:5, Andra Korinthierbrevet 3:18). Detta är en form av gudsbevis från egen erfarenhet.

Se även

• Anselm av Canterbury
• Antony Flew, brittisk filosof, f.d. ateistisk tänkare
• Tomas av Aquino
• Urmakaranalogin, som ligger till grund för Intelligent design och kreationism
• Pascals trossats
• Ateism
• Vetenskapliga studier av förbönens effekt
• Allsmäktighet
• Fri vilja

Källor

• Daniel Dennett, (1995), Darwin's Dangerous Idea: Evolution and the Meanings of Life, ISBN 0-684-82471-X
• Craig, William Lane, (1994), Reasonable Faith: Christian Truth and Apologetics, Wheaton, Illinois: Crossway Books
• Filosofilexikonet, (1988), red: Poul Lübcke, Stockholm: Forum. Artikeln: "Gudsbevis".
  • Martin, Michael, (1996), [1]
• Nordin, Svante, (1995), Filosofins historia: Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, Lund: Studentlitteratur.
• Pollock, J. L., (1966), Inquiry.
• Dawkins R, (2006), The God Delusion, ISBN 0-593-05548-9
• Richman, Robert J. (1983). God, free will, and morality. Dordrecht: D. Reidel Pub. Co.
• Stenger V.J., (2007), God the Failed Hypothesis, How Science Shows That God Does Not Exist, ISBN 978-1-59102-481-1
• Stenger V.J., (2007b),[2]

Krauss, Lawrence M., (2012), "Ett universum ur ingenting", Fri Tanke Förlag, ISBN 978-91-86061-54-8