Gunnar Brandell

Från Wikipedia
Gunnar Brandell
Född1 oktober 1916
Södertälje
Död8 mars 1994 (77 år)
Uppsala
YrkeLitteraturhistoriker, författare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska

Gunnar Brandell född 1 oktober 1916 i Södertälje, död 8 mars 1994 i Uppsala, var en svensk litteraturhistoriker och författare.

Brandell var kulturchef på Svenska Dagbladet åren 1950–1962 samt Pariskorrespondent och professor i litteraturvetenskap i Uppsala 1963–1981. Hans författarskap har framför allt ägnats August Strindberg. Intresset för psykologiska och existentiella frågor har avsatt spår i form av essäsamlingar om nihilismen och om Sigmund Freud, liksom översättningar av existentialisten Albert Camus. Gunnar Brandell är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[1]

Bibliografi

  • 1937Bekännare och uppfostrare
  • 1941...och en ny jord
  • 1943Den europeiska nihilismen
  • 1949På Strindbergs vägar genom Frankrike
  • 1950Strindbergs infernokris
  • 1957Åttiotal och nittiotal
  • 1958Svensk litteratur 1900–1950
  • 1961Vid seklets källor
  • 1966Konsten att citera
  • 1969Skolreform och universitetskris
  • 1970Freud och hans tid
  • 1971Drama i tre avsnitt
  • 1974Svensk litteratur 1870–1970, del 1
  • 1975Svensk litteratur 1870–1970, del 2
  • 1977Revolt i dikt
  • 1983Strindberg – ett författarliv, del 3
  • 1985Strindberg – ett författarliv, del 2
  • 1987Strindberg – ett författarliv, del 1
  • 1989Strindberg – ett författarliv, del 4
  • 1989Tal på Övralid 1988
  • 1993Nordiskt drama

Översättningar

  • 1945Johan Huizinga: Den lekande människan (Homo ludens) (Natur & Kultur)
  • 1947Albert Camus: Myten om Sisyfos (Le mythe de Sisyphe) (översatt tillsammans med Bengt John, Bonniers)
  • 1953 – Albert Camus: Människans revolt (L'homme révolté) (Bonniers)

Priser och utmärkelser

Externa länkar

Noter

  1. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget, 1999), s. 29 ISBN 91-89086-02-3