Sven Stolpe
Sven Johan Stolpe, född 24 augusti 1905 i Stockholm, död 26 augusti 1996 i Filipstad,[1] var en svensk författare, översättare, journalist, litteraturforskare och litteraturkritiker.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Han var son till överkontrollanten Johan Stolpe och Maria Schwartz. Giftermål 1931 med fil.kand. Karin von Euler-Chelpin, dotter till professor Hans von Euler-Chelpin och Astrid Cleve. Han var far till Staffan Stolpe, Lisette Schulman (och därmed morfar till mediapersonligheterna Alex Schulman och Carl Schulman), Monica Rennerfelt (död 1996) och Benkt Stolpe, bror till Birger och Herman Stolpe, farbror till Jan Stolpe.
Karriär [redigera]
Stolpe debuterade som författare 1929 med essäsamlingen Två generationer. 1930 kom den uppmärksammade romanen I dödens väntrum, där Stolpe beskrev sina erfarenheter från sanatorium. Efter att ha smittats av tuberkulos vistades Stolpe på sanatorium i Schweiz åren 1927-1928. Detta tillsammans med en allvarlig trafikolycka i vuxen ålder gjorde att Stolpe bara hade en halvt fungerande lunga. I dödens väntrum följdes av ytterligare romaner.
Stolpe blev tidigt intresserad av katolicismen, vilket bland annat tog sig uttryck i hans essäsamling Den kristna falangen (1934-36). Trots detta anslöt han sig under 1930-talet till den så kallade Oxfordgrupprörelsen. 1947 konverterade han till katolicismen[2]. I samband med detta skrev han en bok om Jeanne d'Arc. 1951-1960 var han medredaktör för den katolska tidskriften Credo.
En följd av Stolpes katolska orientering var också de biografier han skrev över drottning Kristina och den heliga Birgitta. Han disputerade 1959 på en avhandling om Kristina, Från stoicism till mystik. I arbetet med avhandlingen fick Stolpe tillträde till kyrkliga arkiv i Rom.
Åren 1964-1972 arbetade han som läroverkslektor i Mjölby. Han framträdde ofta som konservativ kulturkritiker i media; bland annat var han kritiker i Aftonbladet 1945-1961. Han var tidvis bosatt i Malexander, men också i Värmland, ett landskap han beskrev i boken Mitt Värmland.
1970 utkom han med boken Låt mig berätta, en samling humoristiska[3], och enligt egen uppgift självupplevda, minnen och anekdoter som kom att få två uppföljare: Låt mig berätta mer 1971 och Tål ni höra mer? 1976. På 1970-talet utgav Stolpe också memoarverk, och började på egen hand skriva en svensk litteraturhistoria i flera band. Där kunde han skriva om sina litterära hjältar, som Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf. Han ägnade också en volym åt August Strindberg, en författare han var betydligt mer negativ till. År 1980 publicerade han en kontroversiell studie över Olof Lagercrantz, en författarkollega Stolpe tyckte illa om och menade hade haft ett destruktivt inflytande på det svenska kulturlivet. Stolpe utlovade även liknande granskningar av Bertil Malmberg och Eyvind Johnson, som han ansåg hade utövat ett liknande skadligt inflytande, dessa förblev dock outgivna. Eyvind Johnson och Stolpe var sedan gammalt konkurrenter och ideologiska motpoler och hade under 1930-50-talen utväxlat en serie karikatyrer och polemiker; Stolpe uppträder t ex i Johnsons romaner Krilons resa (1942, under täcknamnet Dr Tollius) och Tidens gång (1955). (Även i Folke Fridells roman Greppet hårdnar hittar man ett kritiskt porträtt av Stolpe.)
Stolpe fick professors namn 1993.
Han är begravd på Vadstena kyrkogård.[4][5]
Citat [redigera]
- Intervjuaren:- Nu när du får tala fritt i Magasinet i kväll, vad ska du säga då?
- Sven Stolpe: - Jag vill inte träffa lagstiftarna. Jag vill vara med om att hänga dem på Brunkebergstorg i stiliga galgar.
- (inför TV-programmet "Magasinet", 1981)
- "Sedlig idiot var han för ingen del något dumhuvud." Om sin motståndare Olof Lagercrantz i biografin om honom (citat från Viktor Rydbergs biografi om Caligula).
- Hagge Geigert: "Vad vill du bli ihågkommen för? Vi har talat om dig i så många definitioner här."
- Sven Stolpe: "Nej, jag vill inte bli ihågkommen alls. Det tror jag inte är någon risk, förstår du, i det svenska Sovjetväldet att man blir ihågkommen. Det kommer inte att finnas kvar några av oss, inte. Det kommer bara att fladdra stora rödskägg vart man går."
- ("Gäst hos Hagge" i SVT 1977 - se extern länk nedan.)
Bibliografi (urval) [redigera]
- Två generationer, Stockholm, 1929
- I dödens väntrum, 1930
- Livsdyrkare: studier i modern primitivism, Stockholm, 1931
- "Järnbröderna"
- Tillsammans med Ernst Robert Curtius: Den franska kulturen : en orientering, Stockholm, 1932
- Sigfrid Siwertz, Stockholm, 1933
- Hjalmar Söderberg, Stockholm, 1934
- Kristna falangen, 1934
- Diktens frihet, Stockholm, 1935
- Det svenska geniet och andra studier, Stockholm, 1935
- Kristna falangen: franska essäer. Ny samling, 1936
- Oxfordprofiler, Stockholm, 1938
- I smältdegeln: Inlägg och skisser, 1941
- Fem norrmän: Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm, Stockholm, 1942
- General von Döbeln 1942 (filmmanus)
- Kvinnor i fångenskap 1943 (filmmanus)
- En dag skall gry 1944 (filmmanus)
- Excellensen 1944 (filmmanus)
- Vi behöver varann 1944 (filmmanus)
- Brott och straff 1945 (Filmmanus)
- Francois Mauriac och andra essayer, 1947
- Lätt, snabb och öm, 1947
- Änglar och demoner: karikatyrer och skisser, Stockholm, 1948
- Den glömda vägen, Stockholm, 1949
- Stefan George och andra studier, Stockholm, 1956
- Ungdom, Uppsala, 1957
- Student -23, Uppsala, 1958
- Från stoicism till mystik: studier i drottning Kristinas maximer, Stockholm, 1959
- Drottning Kristina, Stockholm, 1960-1961
- Klara: komedi i fem akter, 1962
- I dödens skugga 1962
- Tre franska författare: essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos, Stockholm, 1963
- Dag Hammarskjölds andliga väg, Stockholm, 1964
- Låt mig berätta , Stockholm, 1970
- Låt mig berätta mer, minnen och anekdoter, Stockholm, 1971
- Svenska folkets litteraturhistoria, Stockholm, 1972
- Memoarer, Stockholm, 1974-1976
- Geijer: en essay, Stockholm, 1976
- Birgitta i Sverige och i Rom, Stockholm
- Tål ni höra mer?: minnen och anekdoter, Stockholm, 1976
- Olof Lagercrantz, Stockholm, 1980
- 40 svenska författare, Höganäs, 1980
- Livets löjen: glada minnen och bagateller, Stockholm, 1983
- Nikolaj Berdjajev, Borås, 1983
- Äventyr i Paris - och annorstädes: essayer av Sven Stolpe 1934-1974, Höganäs, 1984
- Mitt Värmland, Solna, 1985
- Jeanne d'Arc: en biografi, Höganäs, 1988
- Franciskus: lärjunge och diktare, Borås, 1988
- Tal till vänner, Borås, 1990
Priser och utmärkelser [redigera]
- Contras frihetspris 1982
- Lotten von Kraemers pris 1989
I populärkultur [redigera]
Sven Stolpe omnämns i Ola Magnells låt Nya perspektiv:
"När Sven Stolpe får Das Kapital i läxa
(...)
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som de kan börja skönja nya perspektiv"
Referenser [redigera]
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Varför jag blev katolik: en samling inlägg, Stockholm, 1955
- ^ Bonniers
- ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. Sid. 120. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3
- ^ Katrineholms kuriren 1996-okt-10 sida 9: Stolpe vilar i Vadstena
Externa länkar [redigera]
- Sven Stolpe intervjuas i "Gäst hos Hagge" i SVT 1977 (ca 1h) - "Möt den katolske författaren, litteraturkritikern och debattören Sven Stolpe som inte tror att han kommer att bli ihågkommen i 'det svenska Sovjetväldet där det fladdrar rödskägg vart man går'."
- Sven Stolpe i Libris
