Ingeborg Bachmann

Från Wikipedia
Ingeborg Bachmann
PseudonymRuth Keller
Född25 juni 1926
Klagenfurt, Österrike
Död17 oktober 1973 (47 år)
Rom, Italien
YrkeFörfattare, översättare
NationalitetÖsterrikisk
SpråkTyska
DebutverkDie gestundete Zeit (1953)
Noterbara verkMalina (1971)
PriserGruppe 47:s litteraturpris (1953)
Georg Büchnerpriset (1964)
Anton Wildganspriset (1971)
HemortRom
PartnerMax Frisch[1] och Paul Celan[1]
Namnteckning

Ingeborg Bachmann, född 25 juni 1926 i Klagenfurt, död 17 oktober 1973 i Rom, var en österrikisk författare, poet och översättare, även känd under pseudonymen Ruth Keller. Hennes mest spridda verk är romanen Malina från 1971.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bachmann föddes i Klagenfurt i Kärnten. Mellan 1945 och 1950 studerade hon filosofi, psykologi och germanistik vid universiteten i Innsbruck, Graz och Wien. 1950 disputerade hon i filosofi vid universitetet i Wien med en avhandling om Martin Heidegger.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter examen arbetade Bachmann som scripta och redaktör vid den österrikiska radiostationen Rot-Weiss-Rot, vilket gjorde det möjligt för henne att få en översikt över samtida litteratur samtidigt som hon hade en fast inkomst. Dessutom sändes hennes första radioteater på stationen. Hennes litterära karriär tog ytterligare fart genom kontakten med Hans Weigel och den litterära grupperingen Gruppe 47, vars medlemmar bland annat inkluderade Ilse Aichinger, Paul Celan, Heinrich Böll, Marcel Reich-Ranicki och Günter Grass.

1953 beslutade hon sig för att leva på sitt författarskap och flyttade till Rom, där hon under följande år skrev dikter, essäer, operalibretton och noveller vilka snart gav henne berömmelse och flera priser. Hennes relation med den schweiziske författaren Max Frisch (1911–1991) förde henne senare till Schweiz.

Bachmanns verk fokuserar huvudsakligen på teman som jagets möjligheter att existera, göra motstånd mot liknöjdheten och våga bryta upp samt språkfilosofi, det senare i den österrikiska filosofen Ludwig Wittgensteins tradition. Hennes doktorsavhandling visar hennes växande desillusionering avseende Heideggers existentialism, vilken delvis löstes genom hennes växande intresse för Wittgenstein, vars Tractatus logico-philosophicus, 1921 påverkade hennes relation till språket.

Sista tid, pris[redigera | redigera wikitext]

Bachmann dog på ett sjukhus i Rom den 17 oktober 1973, tre veckor efter att en brand utbrutit i hennes sovrum. Vad hon egentligen dog av är omtvistat.

Ingeborg Bachmann-priset, som årligen utdelas i Klagenfurt sedan 1977, är uppkallat efter Bachmann.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Ingeborg Bachmanns dikt Wahrlich som väggdikt på Nieuwe Rijn 94 i Leiden.

I listningen nedan listas översättningar till svenska med indrag.

  • 1952 – Ein Geschäft mit Träumen (hörspel)
  • 1953 – Die gestundete Zeit (diktsamling)
  • 1954 – Die Zikaden (hörspel)
  • 1956 – Das erstgeborene Land (hörspel)
  • 1956 – Anrufung des Großen Bären (diktsamling)
  • 1958 – Der gute Gott von Manhattan (hörspel)
  • 1959 – Die Wahrheit ist dem Menschen zumutbar
  • 1959 – Frankfurter Vorlesungen
  • 1960 – Der Prinz von Homburg (libretto, musik av Hans Werner Henze)
  • 1961 – Das dreißigste Jahr (novellsamling)
  • 1965 – Ein Ort für Zufälle
  • 1965 – Der junge Lord (libretto, musik av Hans Werner Henze)
  • 1971 – Malina (roman, filmatiserad 1991)
    • 2009 – Malina, översättning Linda Östergaard (Salamonski)
    • 2019 – Malina – roman, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 1972 – Simultan (novellsamling)
    • 2018 – Simultan – noveller, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 1978 – Der fall Franza (fragment, utgivet postumt)
  • 1978 – Requiem für Fanny Goldmann (fragment, utgivet postumt)
  • 1978 – Erzählungen (noveller, postumt)
  • 1978 – Essays. Reden. Vermischte Schriften. Anhang
  • 1980 – Frankfurter Vorlesungen. Probleme zeitgenössischer Dichtung
  • 1983 – Wir müssen wahre Sätze finden. Gespräche und Interviews
  • 1985 – Die kritische Aufnahme der Existentialphilosophie Martin Heideggers
  • 1995 – Todesarten (ofullbordad romantrilogi)
  • 2000 – Ich weiß keine bessere Welt (dikter)
  • 2000 – Poetische Korrespondenzen (med Paul Celan)
    • 2012 – "Brevväxling med Paul Celan" i: Brev: samt brevväxlingen mellan Paul Celan och Max Frisch och mellan Ingeborg Bachmann och Gisèle Celan-Lestrange (Herzzeit), översättning Linda Östergaard [Bachman, Frisch, Celan-Lestrange, efterord och tidslinje], Lars-Inge Nilsson [Celan] (Ellerströms)
  • 2004 – Briefe einer Freundschaft (Brev till Hans Werner Henze)
  • 2005 – Kritische Schriften

Övriga böcker på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • 1964 – "Dikter". Ingår i antologin Fyra tyska poeter (Bonniers)
  • 1976 – Bröd och salt [dikturval], översättning Johannes Edfelt (Coeckelberghs)
  • 2014 – Vandra, tanke – samlade dikter, översättning och efterord Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 2016 – Utplåna fraserna – föreläsningar, tal och utvalda texter, översättning och förord Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 2018 – Simultan – noveller, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 2019 – Malina – roman, översättning Linda Östergaard (Ellerströms)[3]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Detta är helt eller delvis en översättning från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] läs online, JSTOR .[källa från Wikidata]
  2. ^ Natur & Kulturs litteraturhistoria, sid. 811
  3. ^ ”Ingeborg Bachmann”. Ellerströms förlag. https://ellerstroms.se/forfattare/ingeborg-bachmann/. Läst 2 februari 2022. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ingeborg_Bachmann&oldid=53341314”