Paul Celan
| Paul Celan | |
Passfoto 1938
|
|
| Född | 1920 Cernăuţi, Rumänien |
|---|---|
| Död | 1970 Paris, Frankrike |
| Yrke | poet, översättare, lektor |
| Nationalitet |     |
| Verksam | 1947-1970 |
| Genrer | poesi, brev |
| Make/maka | Gisèle Lestrange |
| Barn | François Celan (1953-1953) Eric Celan (*1955) |
Paul Celan, (egentligen Paul Anczel), född 23 november 1920 i Cernăuţi, då i Rumänien, död troligen 20 april 1970 i Paris, var en tyskspråkig poet och översättare av judisk börd.
Innehåll |
Liv och verksamhet[redigera]
Paul Anczel föddes i den rumänska staden Cernăuţi (tyska: Czernowitz; ryska: Tjernivtsi i nuvarande Ukraina) som ende son till byggnadsteknikern Leo och Friederike Anczel. 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper. Året därpå deporterades hans föräldrar till ett koncentrationsläger vid floden Bug, där modern avrättades (som "arbetsoförmögen") och fadern dog i tyfus. Sonen Paul hamnade i ett rumänskt arbetsläger, men lyckades fly därifrån till sovjetarmén. I den tjänstgjorde han som sjukvårdare när hemstaden Cernăuţi erövrades av den ryska röda armén 1944. Vid krigsslutet 1945 bosatte sig Paul Anczel i huvudstaden Bukarest, där han försörjde sig som förlagslektör och översättare och publicerade sig för första gången i tidskriften Agora 1947. Inför denna publicering tog han namnet Celan (med betoning på första stavelsen), vilket var ett förenklat anagram av Anczel. Under en kortvarig vistelse i Wien (1947-48) utkom hans debutdiktsamling Der Sand aus den Urnen [1] med ett par grafiska illustrationer av den tyske surrealisten och vännen Edgar Jené. I Wien läste han också för första gången sin mäktiga sorgedikt Dödsfuga (Todesfuge) vid en vernissage för surrealistisk bildkonst. Han inledde även ett förhållande med den något yngre doktoranden i filosofi Ingeborg Bachmann. Därefter slog sig Celan ner i Paris, där han sedan bodde fram till sin död. Han livnärde sig bl a som fabriksarbetare och översättare, samtidigt som han studerade tyska och språkvetenskap vid Ecole Normale Superieure. Vid samma lärosäte fick han så småningom också anställning som lektor i litteratur och tyska. Han deltog för övrigt i den västtyska, litterära efterkrigsgrupperingen Gruppe 47, men bara vid ett första och enda tillfälle, då han läste Dödsfuga för en närmast oförstående grupp neorealistiska prosaister.[2] 1952 gifte han sig med den franska grafikern Gisèle Lestrange med vilken han fick sönerna François och Eric. Närmare 50 år gammal begick Paul Celan självmord genom att dränka sig i Seine i april 1970.
| ” | Aspträd, ditt löv är vitt i mörkret. Min moders hår blev aldrig vitt. Maskros, Ukraina är så grönt. Min blonda mor kom inte hem. Regnmoln, dröjer du vid brunnar? Min tysta moder gråter nu för alla. Runda stjärna, du virar gyllne slingan. Min moders hjärta sårades av bly. Ekdörr, vem lyfte dig ur järnen? Min blida mor kan inte komma. |
„ |
| — Paul Celan, 1952 [3] | ||
Verk[redigera]
Diktsamlingar[redigera]
- Der Sand aus den Urnen (A. Sexl, Wien, 1948)
- Mohn und Gedächtnis (1952)
- Von Schwelle zu Schwelle (1955)
- Sprachgitter (1959)
- Die Niemandsrose (1963)
- Atemkristall (1965)
- Atemwende (1967)
- Fadensonnen (1968)
- Lichtzwang (1970)
- Schneepart (1971, postumt)
- Zeitgehöft 1976 (kvarlåtenskap)
- Eingedunkelt und Gedichte aus dem Umkreis von Eingedunkelt (1991, kvarlåtenskap)
- Die Gedichte En kommenterad samlingsutgåva i ett band (2003) ISBN 3-518-41390-2; (2005) ISBN 3-518-45665-2
Tal[redigera]
- Der Meridian : Rede anlässlich der Verleihung des Georg-Büchner-Preises, Darmstadt, am 22. Oktober 1960 (23 s., Frankfurt am Main, 1961)
Svenska[redigera]
Dikturval[redigera]
- Dikter, i urval och tolkning av Carl-Henrik Wittrock (Fibs Lyrikklubb, 1972) ISBN 91-550-1604-9
- Dikter, urval, övers., inl. och komment. av Lars-Inge Nilsson (ellerströms förlag, 1985) ISBN 91-86488-06-6
- Lila luft, översättning och efterskrift av Anders Olsson och Håkan Rehnberg (Norstedts, 1989) ISBN 91-1-891672-4 (inb)
- Dikter II, urval, översättning, efterskrift och kommentar av Lars-Inge Nilsson (ellerströms förlag, 1999) ISBN 91-86488-67-8
- De rumänska dikterna med förord av Anders Olsson och i tolkning och med efterord av Inger Johansson (Modernista, 2004) ISBN 91-88748-59-6
- Den stora tidlösan, dikter i urval (ellerströms, 2011) ISBN 91-7247-272-3
Brev[redigera]
- Bachmann–Celan Brev (ellerströms, 2011) ISBN 91-7247-276-6
- Sachs-Celan Brev (ellerströms, 2011) ISBN 91-7247-273-1
Priser och utmärkelser[redigera]
- 1958 - Staden Bremens litteraturpris
- 1960 - Georg Büchners pris
- 1964 - Nordrhein-Westfalens litteraturpris
Referenser[redigera]
Litteratur[redigera]
- John Felstiner: Paul Celan: Poet, Survivor, Jew (New Haven 1995)
- Aris Fioretos: Det kritiska ögonblicket: Hölderlin, Benjamin, Celan, avhandling (Norstedts förlag, 1991) ISBN 91-1-912672-7
- Mikael van Reis: Celans aska : en studie i Paul Celans Engführung (Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1987) ISBN 91-86270-16-8
Fotnoter[redigera]
- ^ Betyder Sanden från urnorna
- ^ Läs mer om Celans uppläsning inför Gruppe 47.
- ^ Aspträd är tolkad till svenska av Carl-Henrik Wittrock, i Fibs Lyrikklubbs utgåva av Dikter (1972); ursprungligen ur Mohn und Gedächtnis (1952).
- ^ Uppgifter kring Paul Celans väggdikt i Leiden. muurgedichten.nl
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Paul Celan
- Paul Celan i Libris
