Paul Celan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Celan
Passfoto 1938
Passfoto 1938
Född 1920
Cernăuți, Rumänien
Död 1970
Paris, Frankrike
Yrke poet, översättare, lektor
Nationalitet Rumänien
Österrike
Västtyskland
Frankrike
Verksam 1947-1970
Genrer poesi, brev
Make/maka Gisèle Lestrange
Barn François Celan (1953-1953)
Eric Celan (*1955)

Paul Celan, ursprungligen Paul Anczel, född 23 november 1920 i Cernăuți, då i Rumänien, död troligen 20 april 1970 i Paris, var en tyskspråkig poet och översättare.

Liv och verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Paul Anczel, som var av judisk börd, föddes i den rumänska staden Cernăuți (tyska: Czernowitz; ukrainska: Tjernivtsi i nuvarande Ukraina) som ende son till byggnadsteknikern Leo och Friederike Anczel.

År 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper. Året därpå deporterades den unge Pauls föräldrar till ett koncentrationsläger vid floden Bug, där modern avrättades (som "arbetsoförmögen") och fadern dog i tyfus. Paul hamnade i ett rumänskt arbetsläger, men lyckades fly därifrån till sovjetarmén. I den tjänstgjorde han som sjukvårdare när hemstaden Cernăuți erövrades av sovjetiska Röda armén 1944.

Vid krigsslutet 1945 bosatte sig Paul i huvudstaden Bukarest, där han försörjde sig som förlagslektör och översättare och publicerade sig för första gången i tidskriften Agora 1947. Inför denna publicering tog han efternamnet Celan (med betoning på första stavelsen), vilket var ett förenklat anagram av Anczel.

Under en kortvarig vistelse i Wien (1947–1948) utkom Paul Celans debutdiktsamling Der Sand aus den Urnen[1] med ett par grafiska illustrationer av den tyske surrealisten och vännen Edgar Jené. I Wien läste han också för första gången sin mäktiga sorgedikt Dödsfuga vid en vernissage för surrealistisk bildkonst. Han inledde även ett förhållande med den något yngre doktoranden i filosofi Ingeborg Bachmann.

Celan flyttade därefter till Paris, där han sedan bodde fram till sin död. Han livnärde sig till en början bland annat som fabriksarbetare och översättare, samtidigt som han studerade tyska och språkvetenskap vid École Normale Supérieure. Vid samma lärosäte fick han så småningom också anställning som lektor i litteratur och tyska.

Paul Celan var för övrigt medlem av den västtyska, litterära efterkrigsgrupperingen Gruppe 47, men deltog bara vid ett första och enda tillfälle, då han läste Dödsfuga för en närmast oförstående grupp neorealistiska prosaister.[2]

1952 gifte sig Celan med den franska grafikern Gisèle Lestrange med vilken han fick sönerna François och Eric. Paret separerade under 1960-talets andra hälft.

Närmare 50 år gammal begick Paul Celan självmord genom att dränka sig i Seine i april 1970.

Aspträd, ditt löv är vitt i mörkret.
Min moders hår blev aldrig vitt.

Maskros, Ukraina är så grönt.
Min blonda mor kom inte hem.

Regnmoln, dröjer du vid brunnar?
Min tysta moder gråter nu för alla.

Runda stjärna, du virar gyllne slingan.
Min moders hjärta sårades av bly.

Ekdörr, vem lyfte dig ur järnen?
Min blida mor kan inte komma.
— Paul Celan, 1952[3]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Paul Celans Nachmittag mit Zirkus und Zitadelle (Eftermiddag med cirkus och citadell) som väggdikt på Middelweg 19 i den holländska staden Leiden.[4]

Diktsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Der Sand aus den Urnen (A. Sexl, Wien, 1948)
  • Mohn und Gedächtnis (1952)
  • Von Schwelle zu Schwelle (1955)
  • Sprachgitter (1959)
  • Die Niemandsrose (1963)
  • Atemkristall (1965)
  • Atemwende (1967)
  • Fadensonnen (1968)
  • Lichtzwang (1970)
  • Schneepart (1971, postumt)
  • Zeitgehöft (1976, kvarlåtenskap)
  • Eingedunkelt und Gedichte aus dem Umkreis von Eingedunkelt (1991, kvarlåtenskap)
  • Die Gedichte En kommenterad samlingsutgåva i ett band (2003) ISBN 3-518-41390-2; (2005) ISBN 3-518-45665-2

Tal[redigera | redigera wikitext]

  • Der Meridian: Rede anlässlich der Verleihung des Georg-Büchner-Preises, Darmstadt, am 22. Oktober 1960 (23 s., Frankfurt am Main, 1961)

På svenska[redigera | redigera wikitext]

Dikturval[redigera | redigera wikitext]

Brev[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jean Daive: Under kupolen: vandringar med Paul Celan (översättning och efterord Daniel Pedersen) (Ellerström, 2012)
  • Lars Elleström: "Paul Celans 'Todesfuge': en dikt och en titel". Ingår i I musernas tjänst (Symposion, 1993), s. 291-312
  • John Felstiner: Paul Celan: poet, survivor, jew (New Haven 1995)
  • Aris Fioretos: Det kritiska ögonblicket: Hölderlin, Benjamin, Celan [avhandling] (Norstedt, 1991) ISBN 91-1-912672-7
  • Anders Olsson: "Paul Celan i Sverige". Ingår i Arbeiten zur Skandinavistik (Frankfurt am Main: Peter Lang, 1993), s. [175]-182
  • Mikael van Reis: Celans aska: en studie i Paul Celans Engführung (Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1987) ISBN 91-86270-16-8

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Betyder Sanden från urnorna
  2. ^ Läs mer om Celans uppläsning inför Gruppe 47.
  3. ^ Aspträd är tolkad till svenska av Carl-Henrik Wittrock, i Fibs Lyrikklubbs utgåva av Dikter (1972); ursprungligen ur Mohn und Gedächtnis (1952).
  4. ^ Uppgifter kring Paul Celans väggdikt i Leiden. muurgedichten.nl

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]