Johannes Edfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johannes Edfelt i början av 1940-talet.

Bo Johannes Edfelt, född 21 december 1904 i Kyrkefalla socken i Västergötland, död 27 augusti 1997 i Raus, var en svensk författare, översättare och litteraturkritiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Edfelt blev filosofie magister vid Uppsala universitet 1930 samt filosofie licentiat i litteraturhistoria vid Stockholms högskola 1952 och kreerades 1960 till filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet. Han var gift första gången från 1934 med konstnärinnan Hélène Apéria (1903–86) och tredje gången från 1938 med översättaren Brita Edfelt, född Silfversparre (1908-2006).

Edfelts lyrik sträcker sig från debuten med Gryningsröster 1923 till den sista diktsamlingen Brännpunkter 1996. Som översättare har Edfelt tolkat bland andra Georg Trakl, Novalis, Andreas Gryphius, Nelly Sachs, T. S. Eliot och Ezra Pound.

Edfelt var redaktör för utgivningen av Hjalmar Bergmans samlade skrifter i 30 volymer under åren 1949-1958. Han var också ordförande i Svenska PEN-klubben 1957–67 och Hjalmar Bergmansamfundet 1958-1970. Han invaldes i Svenska akademien 1969, där han efterträdde Erik Lindegren på stol nr 17. Han efterträddes där av Horace Engdahl.

Edfelt mottog De Nios pris 1949, Bellmanpriset (två gånger) 1954 och 1971 samt Litteraturfrämjandets stora pris 1962.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Edfelt var son till löjtnanten August Edfelt (1871–1955) och Ellen Hellner (1878-1943). Han föddes i Spännefalla i Kyrkefalla församling men växte upp i Edåsa och Skövde i Västergötland, där han vårterminen 1920 började läsa latin och grekiska på gymnasiet i Skara. 1923 tog han studentexamen vid Skara högre allmänna läroverk.[1] Hösten samma år studerade han nordiska språk vid Lunds universitet.[2] Han gick även på offentliga föreläsningar i filosofi och litteraturhistoria.

Från 1924 till 1930 studerade Edfelt, med uppehåll för militärtjänsten 1925–26, nordiska språk, engelska, tyska, litteraturhistoria och pedagogik, inklusive en kurs i filosofins historia, vid Uppsala universitet.[3] Under denna period umgicks han i studentkretsar som diskuterade Sigmund Freud och Carl Gustav Jung.[4] Edfelt blev fil. kand. 1929 och fil. mag. 1930.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att Edfelt hade avlagt filosofisk ämbetsexamen i Uppsala våren 1930 flyttade han till Stockholm.[5] Den ekonomiska krisen till följd av börskraschen i New York 1929 började nu märkas på arbetsmarknaden i Sverige, och Edfelt försörjde sig i början av 30-talet främst som litteraturrecensent. Hösten 1931 fick han en tjänst som extralärare vid kommunala mellanskolan i Storvik i Gästrikland.[6] Efter liknande anställningar vid Lidingö läroverk 1932 och vid Falu läroverk 1934 ägnade han sig åt litterär verksamhet.

Under vintern 1930–31 hade Edfelt i Stockholm blivit bekant med konstnärinnan Hélène Apéria,[6] till vilken han dedicerade diktsamlingen Aftonunderhållning. Den 2 mars 1932 gifte sig paret på Nyloftet på Skansen i Stockholm.[6]

År 1933 bosatte sig Edfelt i Mariefred, där han färdigställde diktsamlingen Högmässa under insyn av den äldre författarkollegan Bertil Malmberg, som efter åren i München slagit sig ned i den sörmländska småstadsidyllen.[7]

Efter skilsmässan från Hélène 1936 och ett skenäktenskap med tyska flyktingen Gerda Wolff-Baum gifte Edfelt om sig med Brita Silfversparre den 18 februari 1938.[8] De fick barnen Per Anders (f 29 juli 1940) och Lisa Ulrika (f 9 juli 1943).[9]

Edfelt var medarbetare i Göteborgs Handelstidning 1931–1932, litteraturrecensent i Bonniers Litterära Magasin från 1932 och i Dagens Nyheter från 1940. Han satt även i redaktionen för kalendern Horisont 1941–1944. Han blev medlem i Publicistklubben 1944.[10]

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsdiktning[redigera | redigera wikitext]

Edfelt debuterade som 19-åring med diktsamlingen Gryningsröster 1923. Därefter följde Unga Dagar 1925 och Ansikten 1929. Diktare som tidigt gjorde intryck på honom var förutom klassikerna främst Franz Werfel, Bertolt Brecht, Erich Kästner, Vilhelm Ekelund, Harriet Löwenhielm och Birger Sjöberg.[11]

Genombrott[redigera | redigera wikitext]

Edfelts mogna lyrik kan man beskriva som traditionell vad beträffar formen men modernistisk vad beträffar bildspråket.[12] Dikterna är i huvudsak rimmade och skrivna på vers, som ofta består av trokéer eller jamber.

Genombrottet kom 1934 med diktsamlingen Högmässa, som ett stort antal svenska dagstidningar recenserade.[13] Edfelt var vid denna tidpunkt påverkad av svenska lyriker som Bertil Malmberg, Birger Sjöberg, Bo Bergman och Erik Axel Karlfeldt men också av internationella storheter som Charles Baudelaire, Bertolt Brecht och T. S. Eliot.[14]

Till 1930-talsskedet räknar man även Aftonunderhållning 1932, I denna natt 1936, Vintern är lång 1939 och Sång för reskamrater 1941.[15] Utmärkande för dessa diktsamlingar är diskrepansen mellan mänskligt lidande i länder med förtryckarregimer och den sinnliga kärleken som en frälsande kraft.[16] Ett annat markant stildrag hos Edfelt är otaliga allusioner på äldre litteratur, som sträcker sig från Bibeln och de antika tragöderna till psykoanalys och modernism.[14]

Ett nytt tonfall[redigera | redigera wikitext]

Med böckerna Elden och klyftan 1943 samt Bråddjupt eko 1947 blir Edfelts lyrik mer introspektiv.[14] Från och med Hemliga slagfält 1952 förekommer inslag av prosalyrik i hans diktsamlingar.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Gryningsröster 1923
  • Unga dagar 1925
  • Ansikten 1929
  • Aftonunderhållning 1932
  • Högmässa 1934
  • I denna natt 1936
  • Järnålder 1937
  • Vintern är lång 1939
  • Sång för reskamrater 1941
  • Elden och klyftan 1943
  • Bråddjupt eko 1947
  • Hemliga slagfält 1952
  • Under Saturnus 1956
  • Insyn 1962
  • Ådernät 1968
  • Dagar och nätter 1983
  • Spelrum 1990
  • Brännpunkter 1996
  • Dikter 2004

Lyriska tolkningar[redigera | redigera wikitext]

  • Från George till Kästner: modern tysk lyrik (tillsammans med Bertil Malmberg och Irma Nordvang) 1934
  • Tolkningar av tysk, engelsk och amerikansk lyrik 1940
  • Hymner och visor 1942
  • Nya tolkningar 1945
  • Bomben och lyran 1946
  • Marmor och törne 1949
  • Purpurmolnet 1955
  • Georg Trakl: Helian och andra dikter 1956
  • Modern tysk lyrik 1961
  • Franz Kafka: Dikter och dokument 1964
  • Nelly Sachs: Eli, Ett mysteriespel om Israels lidande 1965
  • Gottfried Benn: Dikter 1966
  • Votivtavlor 1967
  • Rosenträdet 1982
  • Följeslagare 1989
  • Mötesplatser 1992

Prosa[redigera | redigera wikitext]

  • Dostojevski: En kommentar till hans diktning 1936
  • Rysk realism 1938
  • Strövtåg 1941
  • Heinrich Heine 1955
  • Utblick 1958
  • Årens spegel 1963
  • Birger Sjöberg 1971
  • Profiler och episoder 1973

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se Paul Åström, Johannes Edfelt och antiken, Med kommentarer av Paul Åström, Kungälv 1989, s 64.
  2. ^ Ulla-Britta Lagerroth, Johannes Edfelt, Stockholm 1993, s 49, 78.
  3. ^ Lagerroth, 1993, s 98 f, 105 ff.
  4. ^ Brev från Edfelt (privat ägo).
  5. ^ Lagerroth, 1993, s 133.
  6. ^ [a b c] Lagerroth, 1993, s 134.
  7. ^ Lagerroth, 1993, s 164.
  8. ^ Lagerroth, 1993, s 267.
  9. ^ Publicistklubbens porträttmatrikel 1952, Biografiska uppgifter om publicistklubbens medlemmar, Stockholm 1951, s 83.
  10. ^ Publicistklubbens porträttmatrikel 1952, 1951, s 83.
  11. ^ Brev från Edfelt.
  12. ^ Bengt Landgren, De fyra elementen, Studier i Johannes Edfelts diktning från Högmässa till Bråddjupt eko, Uppsala 1979, passim.
  13. ^ Torgny Lilja, Formspråket och "själens palimpsest" (diss in progress).
  14. ^ [a b c] Lilja, a a.
  15. ^ Margit Pohl, "Johannes Edfelt som tidsdiktare" (i: Perspektiv på Johannes Edfelt, Studier samlade av Ulla Britta Lagerroth & Gösta Löwendahl, s 208–245), Stockholm 1969, s 210.
  16. ^ Jfr Landgren, a a.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • En bok om Johannes Edfelt. FIB:s lyrikklubbs årsbok, 0348-0534 ; 1961FIB:s lyrikklubbs bibliotek, 0425-5232 ; 64. Stockholm: FIB:s lyrikklubb. 1960. Libris 8205460 
  • En bok till Johannes Edfelt. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris 1493667 
  • Engdahl, Horace (1997). Johannes Edfelt: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedt. Libris 7150985. ISBN 91-1-300431-X 
  • Eriksson, Erik (1975). Johannes Edfelt: en bibliografi. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 22. Stockholm. Libris 7588867. ISBN 91-7000-051-4 
  • Everling, Bo (1993). ”Fiolen mördas utav banjobetten: Erik Lindgren och Johannes Edfelt”. Blå toner och svarta motiv (Stockholm : B. Östlings bokförl. Symposion, 1993) 6),: sid. [101]-118.  Libris 2069472
  • Lagerroth, Ulla-Britta (1993). Johannes Edfelt: en författarskapsbiografi. Stockholm: Bonnier. Libris 7149063. ISBN 91-0-055679-3 
  • Landgren, Bengt (1999). Dödsteman: läsningar av Rilke, Edfelt, Lindegren. Historia litterarum, 0440-9078 ; 21. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Libris 8359659. ISBN 91-554-4523-3 
  • Malmberg, Bertil (1937). Johannes Edfelt. [Stockholm]. Libris 2894559 
  • Nordgren, Sune (1994). ”Ur en skuggfiskares minnen: Sune Nordgren samtalar med Johannes Edfelt”. Lyrikvännen (Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 1954-) 1994 (41:1/2),: sid. 85-98. ISSN 0460-0762. ISSN 0460-0762 ISSN 0460-0762.  Libris 2183508
  • Perspektiv på Johannes Edfelt. Tema, 99-0110911-6. Stockholm: Raben & Sjögren. 1969. Libris 8077677 
  • Åström, Paul (1989). Johannes Edfelt och antiken. Studies in Mediterranean archaeology and literature. Pocket-book, 0283-8494 ; 89. Partille: Åström. Libris 7599238. ISBN 91-7081-002-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Erik Lindegren
Svenska Akademien,
Stol nr 17

1969-1997
Efterträdare:
Horace Engdahl