Jättehjort

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jättehjort
Status i världen: Förhistorisk
Stratigrafisk utbredning: Sen pleistocen till sen holocen
Skelett av jättehjort
Skelett av jättehjort
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Familj Hjortdjur
Cervidae
Släkte Megaloceros
Art Jättehjort
M. giganteus
Vetenskapligt namn
§ † Megaloceros giganteus
Auktor Blumenbach, 1799
Hitta fler artiklar om djur med

Jättehjort eller irländsk älg (Megaloceros giganteus) är ett stort hjortdjur som levde under den senaste nedisningen Weichsel. Djuret levde förmodligen mest i öppen mark då dess stora krona (kunde bli upp till 3,65 meter) antagligen försvårade framkomligheten i någon form av skog. Även själva djuret var ganska stort, förmodligen lite större än en nutida älg och hornen hade också liknande konstruktion som hos den nutida älgen, även om kroppen påminde mer om en kronhjorts.

Den yngsta fyndet av ett skelett från en jättehjort är från 5 700 år f.Kr. och har gjorts på Irland där de flesta lämningarna har hittats i torvmossar, något föranleder det något missvisande namnet Irländsk älg (namnet är missvisande eftersom djuret inte är nära släkt med älgen och ej heller exklusivt irländskt då man funnit ben efter jättehjorten i Asien, Europa och Nordamerika). Närmast nu levande släkting är dovhjorten (Dama dama).

I Skandinavien har man påträffat flera fynd av jättehjorten i Danmark och Skåne.[1]

Djurets horn var dess mest imponerande drag och det har även framlagts teorier om att dessa var en av orsakerna till att djuret dog ut. Tanken är då att djuret under konstant sexuellt inriktad evolution skulle ha utvecklat större och större horn för att locka fler och fler honor, vilket slutligen skulle ha resulterat i dess utdöende. Denna slutsats har dock ifrågasatts i diverse akademiska uppsatser, bland annat av Stephen Jay Gould. Gould menar att djurets hornstorlek var fullt normal i förhållande till dess kroppsstorlek och därför inte har något med utdöendet att göra.

Istället antas förändrade klimatförhållanden i samband med istidens slut i kombination med intensiv jakt av människan vara orsak till jättehjortens utrotande.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Stuart, A. J., P. A. Kosintsev, T. F. G. Higham, och A. M. Lister. Pleistocene to holocene extinction dynamics in giant deer and woolly mammoth. Nature 431: 684-689 (October 07, 2004)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. Bilder från datorrekonstruktion av Jättehjorten [1]
  2. BBC factfile från "Odjurens tid"[2]
  3. Universitet i Berkleys sida "The Case of the Irish Elk"[3]
  4. Bild på ett skelett av djuret [4]
  5. Bild på djurets imponerande horn [5]