Jacques Lacan
| Jacques Lacan | |
Jacques Lacan på teckning
|
|
| Född | 13 april 1901 Paris |
|---|---|
| Död | 9 september 1981 |
| Yrke | psykoanalytiker, psykiatriker |
| Nationalitet | Fransk |
| Genrer | psykoanalys, filosofi, kontinental filosofi, postmodernism |
| Ämnen | Mirror Stage, The Real, The Symbolic, The Imaginary |
| Influenser | Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Ferdinand de Saussure, Martin Heidegger, Sigmund Freud, Claude Lévi-Strauss, Alexandre Kojève |
| Influerade | Felix Guattari, Jacques-Alain Miller, Louis Althusser Slavoj Žižek, Hélène Cixous, Julia Kristeva, Ernesto Laclau, Luce Irigaray, Heidegger, Alain Badiou, Judith Butler |
Jacques-Marie Émile Lacan, född 13 april 1901 i Paris, död 9 september 1981 i Paris, var en fransk psykoanalytiker. Han betraktas av många[vem?] som den teoretiker förutom Freud som betytt mest för psykoanalysen.
Lacan har haft stort inflytande på psykoanalysen och psykologin i de romanska länderna, alltså Sydeuropa och Latinamerika. I den anglo-amerikanskt dominerade sfären har hans teorier anammats främst inom konst-, film- och litteraturvetenskap.
Han satte psykoanalysen i samband med andra discipliner, företrädesvis antropologi, filosofi och strukturalistisk lingvistik. Lacans främsta bidrag består i en nydanande och radikal läsning av Freud, hans slagord under 50- och 60-talet var "retour à Freud", åter till Freud. Han är även känd för sin devis "det omedvetna är strukturerat som ett språk".
Tillsammans med bland andra Michel de Certeau bildade han École freudienne i Paris för studier av Sigmund Freud.
Innehåll |
[redigera] Kritik
Lacan har kritiserats för att i sina verk inkorporera matematiska begrepp, lösryckta ur sitt sammanhang.[1] Till exempel använder han begrepp från topologin när han slår fast:
| ” | "What is implied, in any case, by the demonstrable finity of the open spaces that can cover the space that is bounded and closed in the case of sexual jouissance. [...] That is the case in the space of sexual jouissance, which thereby proves to be compact." | „ |
| — Le Séminaire de Jacques Lacan[2] | ||
I en artikel i Nature skriver Richard Dawkins:
| ” |
In a further piece of reasoning which is entirely typical of the genre, Lacan goes on to conclude that the erectile organ
We do not need the mathematical expertise of Sokal and Bricmont to assure us that the author of this stuff is a fake. Perhaps he is genuine when he speaks of non-scientific subjects? But a philosopher who is caught equating the erectile organ to the square root of minus one has, for my money, blown his credentials when it comes to things that I don't know anything about.[3] |
„ |
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Fink, B. (1999) A Clinical Introduction to Lacanian Psychoanalysis. Harvard: Harvard University Press. ISBN 0-674-13536-9
- Reeder, J. Tala/lyssna. En essä om den specifika skillnaden i Jacques Lacans psykoanalys.
[redigera] Noter
- ^ Sokal och Bricmont, Fashonable Nonsense, 1998
- ^ Lacan, J. Le Séminaire de Jacques Lacan. Livre XX: Encore, 1972--1973. Translation: The seminar of Jacques Lacan. Book XX, Encore transl. by Bruce Fink 1998
- ^ Dawkins, Richard. 1998. Postmodernism disrobed. Nature, 9 July 1998, vol. 394, pp. 141-143; URL accessed 01 October 2009.
[redigera] Externa länkar
