Jawaharlal Nehru

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jawaharlal Nehru

Jawaharlal Nehru in 1959

Ämbetsperiod
15 Augusti 1947–27 Maj 1964
Monark Georg VI
(Tills den 26 januari 1964)
President Rajendra Prasad
Sarvepalli Radhakrishnan
Guvernör The Earl Mountbatten of Burma
Chakravarti Rajagopalachari
(Tills den 26 Januari 1950)
Ställföreträdare Vallabhbhai Patel
Företrädare Ingen på denna post
Efterträdare Gulzarilal Nanda

Försvarsminister Indien
Ämbetsperiod
31 Oktober 1962–14 November 1962
Företrädare V.K. Krishna Menon
Efterträdare Yashwantrao Chavan
Ämbetsperiod
30 Januari 1957–17 April 1957
Företrädare Kailash Nath Katju
Efterträdare V.K. Krishna Menon
Ämbetsperiod
10 Februari 1953–10 Januari 1955
Företrädare N. Gopalaswami Ayyangar
Efterträdare Kailash Nath Katju

Finansminister Indien
Ämbetsperiod
13 Februari 1958–13 Mars 1958
Företrädare Tiruvellore Thattai Krishnamachariar
Efterträdare Morarji Desai
Ämbetsperiod
24 Juli 1956–30 Augusti 1956
Företrädare Chintaman Dwarakanath Deshmukh
Efterträdare Tiruvellore Thattai Krishnamachariar

Utrikesminister Indien
Ämbetsperiod
15 Augusti 1947–27 Maj 1964
Företrädare Ingen på denna post
Efterträdare Gulzarilal Nanda

Född 14 november 1889
Allahabad, Uttar Pradesh
Död 27 maj 1964 (74 år)
Delhi
Politiskt parti Kongresspartiet
Make Kamala Kaul
Barn Indira Gandhi
Alma mater Trinity College, Cambridge
Harrow School
City Law School
Yrke Rättegångsombud
Religion Agnosticism[1][2][3][4]
Namnteckning Jawaharlal Nehrus namnteckning



Jawaharlal Nehru och Mahatma Gandhi

Jawaharlal Nehru, född 14 november 1889 i Allahabad, Uttar Pradesh, död 27 maj 1964 i Delhi (hjärnblödning följd av en hjärtattack), var en indisk självständighetskämpe och politiker. Han var Indiens förste premiärminister 19471964.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Trots att Nehru var av brahminsk släkt (kasten kashmiri pandit), ansåg sig Nehru inte tillhöra någon religion. I sin ungdom gick han på engelska Harrow School och University of Cambridge, och sågs som höggradigt anglifierad innan han som utbildad advokat återvände och anslöt sig till den indiska frihetsrörelsen. Under åren i England hade Nehru influerats starkt av akademisk radikalism och skepticism och även tagit intryck av fabiansk socialism, irländsk nationalism och brittisk parlamentarism.

Han anslöt sig till Indian National Congress (Kongresspartiets föregångare) och efterträdde sin far som dess ordförande 1929. I frigörelsekampen anslöt sig Nehru 1919 till Gandhis handlingsinriktade icke-våldsprogram, med vissa reservationer. På 1930-talet deltog Nehru i bildandet av vänsterflygeln (Congress Socialist Party), men förblev ändå Gandhi trogen och verkade hela tiden för ett självständigt och enat Indien. Hans engagemang i rörelsen gjorde att han nio gånger fängslades av myndigheterna i Brittiska Indien, perioder under vilka han författade en rad böcker. Då Indien blev självständigt 1947 blev Nehru dess förste premiär- och utrikesminister. I inrikespolititiken verkade Nehru för ett enat, sekulariserat och demokratiskt Indien med planhushållning och satsningar på industrialisering och sociala framsteg.

Hans höga ambitioner infriades inte, men han lyckades hålla samman det olikartade Indien, genomförde en del sociala reformer samt slog vakt om demokratiska fri- och rättigheter. Utrikespolitiskt försökte han balansera mellan stormakterna och samtidigt företräda u-ländernas intressen. Han tvingades dock avsätta allt för stora summor till försvaret på grund av konflikterna med grannlandet Pakistan, och 1962 led han ett svårt utrikespolitiskt bakslag, då Kina invaderade norra Indien. [5]

Nehru förärades hederstiteln pandit.

Nehru var son till politikern Motilal Nehru samt far till Indira Gandhi och morfar till Rajiv Gandhi, båda premiärministrar.

Han kremerades vid stranden av floden Yamuna.

Citat om Nehru[redigera | redigera wikitext]

  • "I mod kommer han inte att överträffas. Vem kan överglänsa honom i hans kärlek för sitt land? Han är ren som kristall och ärlig bortom varje misstanke. Han är en riddare sans peur, sans reproach."

- Mahatma Gandhi, 1929.

  • "Denne man har övervunnit två av de största svagheterna i den mänskliga karaktären - han känner inte vare sig fruktan eller hat".

- Sir Winston Churchill, 1949.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Spirit of the School – Julian Stern – Google Boeken. Books.google.com. 25 April 2009. http://books.google.com/books?id=zoQUqJZgjgYC&pg=PA54. Läst 10 July 2013 
  2. ^ Mob Scenes Mar Last Nehru Rites”. The Gazette (Montreal: Google News Archive): s. 4. 9 June 1964. http://news.google.co.in/newspapers?id=LZotAAAAIBAJ&sjid=jp4FAAAAIBAJ&pg=7168,1579610. 
  3. ^ Ramachandra Guha (23 September 2003). ”Inter-faith Harmony: Where Nehru and Gandhi Meet Times of India”. The Times of India. http://timesofindia.indiatimes.com/home/opinion/edit-page/LEADER-ARTICLEBRInter-faith-Harmony-Where-Nehru-and-Gandhi-Meet/articleshow/196028.cms. 
  4. ^ In Jawaharlal Nehru's autobiography, An Autobiography (1936), and in the Last Will & Testament of Jawaharlal Nehru, in Selected Works of Jawaharlal Nehru, 2nd series, vol. 26, p. 612,
  5. ^ Bra Böcker lexikon, 1978.