Johan Lefrén

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johan Peter Lefrén)
Hoppa till: navigering, sök
Johan Lefrén, 1861.

Johan Peter Lefrén, född 17 februari 1784 i Åbo, död 9 januari 1862 i Stockholm, var en svensk militär, militärteoretiker och riksdagsman. Hans far var professorn i teologi i Åbo Lars Olofsson Lefrén.

Under nästan hela 1800-talet dominerades svensk krigsvetenskap och officersutbildning av Lefrén och Johan August Hazelius. Lefrén tog officersexamen vid Karlberg 1802 och varvade sedan befattningar vid truppförband med mer administrativa sysslor. Han blev löjtnant vid Fältmätningskåren 1806 och deltog 1807 i kårens första geodetiska arbete, triangelmätningen mellan Uppsala och Stockholm, bevistade finska kriget, var generalkvartermätstare vid västra armén 1811-14, blev major vid Ingenjörkåren 1812, bevistade norska fälttåget 1814 och utförde därunder vikta kartarbeten, väg- och magasinsanläggningar.

År 1814 blev han överstelöjtnant i armén, blev 1821 tillförordnad och från 1824 till 1839 ordinarie guvernör för Krigsakademien vid Karlberg. 1826 blev han generalmajor, chef för Ingenjörkåren 1837, generallöjtnant i armen 1843, tillförordnad president i Krigskollegium 1844. 1847-56 var Lefrén generalbefälhavare i 4:e militärdistrikete, 1852-57 överkommendant för Stockholms garnison och från 1860 general av infanteriet.[1]

Från 1811 undervisade Lefrén i taktik och strategi vid den då upprättade gemensamma undervisningsanstalten för Fortifikations- och Fältmätningskårerna.[2] Han var ledamot av en rad militära utredningar: från kommissionen om rikets undervisningsverk 1825-28 till kommissionen angående försvaret av Stockholm och Mälardalen 1856-57. Han ledde även generalmönstringar vid olika arméförband. Han var ledamot i Götiska förbundet och stod även Manhemsförbundet nära.

Lefrén erhöll 1818 adlig värdighet och deltog vid riksdagarna 1823-1860 som riksdagsman för ridderskapet och adeln. Lefrén var en förespråkare för ståndsriksdagens avskaffande, men motsatte sig allmänna val. Istället lade han vid 1834 års riksdag fram ett förslag om ett tvåkammarsystem, baserat på val inom de fyra stånden, till vilket an ansågs skulle läggas ett femte, bestående av ofrälse, förut orepresenterade ståndspersoner. Realisations- och myntfrågorna intresserade Lefrén, och han var en flitig pådrivare för införandet av decimalsystemet.[2]

Hans inflytande över officersutbildningen under 1800-talets första hälft kan knappast överskattas.[3] I sitt försvarspolitiska tänkande ville han släppa fokus på centralförsvar vid Karlsborgs fästning. Istället ville han ha ångdrivna skärgårdsfartyg. Han lyfte särskilt fram Vauban, Montalembert och Carnot. Hans föreläsningar utgavs i tre band, Föredragningar i krigsvetenskap (1817-18). Lefrén invaldes 1828 som ledamot nummer 418 av Kungliga Vetenskapsakademien och var också ledamot av Krigsvetenskapsakademien samt Örlogsmannasällskapet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1131-32 
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1132 
  3. ^ Ericson Wolke, Lars Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring. Stockholm 2007, s. 241

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]