Amalia Lindegren
Amalia Lindegren, född 22 maj 1814 i Stockholm, död 27 december 1891 i Stockholm, var en svensk konstnär. Hon blev 1856 ledamot av Konstakademien.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Amalia Lindegren blev moderlös vid tre års ålder och adopterades av änkan till sin påstådde far, Benjamin Sandel. Utan undervisning i konst tecknade hon i blyerts, svartkrita och olja. Hennes begåvning för teckning gjorde att Carl Gustaf Qvarnström såg till att hon blev en av de fyra kvinnor som år 1849 accepterades som elever vid Konstakademien. Hon intogs som elev med särskild dispens, eftersom kvinnor under denna tid inte togs emot som ordinarie elever av akademien. Hon ansågs vara lovande nog att 1850 bli den första kvinna som fick ett stipendium att studera konst i Paris, där hon kvarblev till 1854. Hon blev där elev hos Léon Cogniet och Ange Tissier. 1854-55 besökte hon Rom, och återvände sedan till Paris, där hon blev kvar till 1856. Hon besökte även Düsseldorf och München. År 1856 återvände till Sverige.
[redigera] Konst
Lindegren målade porträtt, genre och folkliv. Hon inspirerades främst av Adolph Tidemand, Hans Gude och Per Nordenberg och den "moderna tyska stilen". Den tavla hon skickade hem från Paris till akademien föreställde en dryckesscen, som enligt akademien var "ett för en kvinna överraskande motivval" och "denna dryckesscen bär icke ringaste spår av att vara gjord av en mamsell". Som porträttör berömdes hon för sin observationsförmåga. Hennes tavlor från Dalarna, ofta djupt sentimentala bilder av söta men sorgsna flickor, var mycket populära; Lillans sista bädd ställdes ut i Paris 1867, Philadelphia 1876 och Chicago 1893.
[redigera] Utmärkelser
Amalia Lindegren var agrée 1853 och från 1856 ledamot i Konstakademien. På ett fotografi av akademins ledamöter är hon tillsammans med statliga ingravören Lea Ahlborn den enda kvinnan i församlingen, och står ut på ett märkbart sätt i sin krinolin på första raden längst fram. Lindegren var även hedersledamot i »Female artists Society» i London, och mottog medaljen »Litteris et artibus».
»Hemlifvet blef L:s område. Barnafröjd och barnsligt behag, lugnt välbefinnande, sinnesfrid och näpen småkvickhet, leende föräldralycka, undergifven sorg målade hon – med godt hjärta, med mildt älskvärd sympati och gladt lynne.»
Denna biografiska artikel om en svensk konstnär är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.[redigera] Målningar (urval)
- Lillans sista bädd (1858)
- Söndagsafton i en dalstuga (1860; se nedan)
- Frukosten (1866; se nedan)
- Arvid Posse (1891)
- Pilgrimen
- Trubaduren
- Mattheus
- Flickan med apelsinen
- Italiensk bondkvinna
- Pifferari
- Frieriet
- Änkan
- Munken
[redigera] Galleri
-
Porträtt av drottning Lovisa av Danmark
-
Söndagsafton i en dalastuga (1860)
-
Frukosten (1866)
-
Porträtt av statsminister Arvid Posse
-
Porträtt av Jacob Nils Tersmeden (här som litografi efter originalmålningen)
[redigera] Källor
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
- http://runeberg.org/sbh/b0071.html
- Wikimedia Commons har media som rör Amalia Lindegren
