K2

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se K2 (olika betydelser).
Koordinater: 35°52′57″N 76°30′48″Ö / 35.88250°N 76.51333°Ö / 35.88250; 76.51333
K2 (Chogori)
Mount Godwin-Austen, Qogir Feng
Berg
K2, sommaren 2006
K2, sommaren 2006
Länder  Kina,  Pakistan
Bergskedja Karakorum, Himalaya
Höjdläge 8 611 m ö.h.[1]
Primärfaktor 4 017 m[2]
Koordinater 35°52′57″N 76°30′48″Ö / 35.88250°N 76.51333°Ö / 35.88250; 76.51333
Nås enklast South East Ridge (Abruzzi Spur)
Bestegs först Italien Achille Compagnoni och
Lino Lacedelli
 - datum 31 juli 1954

K2, även känt som Mount Godwin-Austen, Qogir Feng[3] eller Chogori är världens näst högsta berg med en höjd på 8 611 meter över havet. I klättervärlden kallas berget även för klättrarnas berg då det inte hunnit bli aktuellt för rika turister att bestiga det (till skillnad mot Mount Everest). Det är beläget i bergskedjan Karakorum på gränsen mellan Pakistan och Kina.[4] Ingen har någonsin bestigit K2 vintertid.

Leder[redigera | redigera wikitext]

South East Ridge/Abruzzi Spur

Italienarna Achille Compagnonis och Lino Lacedellis väg till toppen 1954. Leden går uppför Abruzzi Spur i mycket lavinfarlig terräng för att senare kliva på South East Ridge. Idag är leden standardleden till toppen. 166 personer har nått toppen via South East Ridge och 45 har omkommit, flertalet vid fall i Bottleneck-passagen nära toppen.

South Pillar Route/Magic line

Efter att italienaren Reinhold Messner nått toppen av Mount Everest 1978 utan syrgas försökte han 1979 nå toppen via den nya leden som han döpte till Magic Line. Messner nådde emellertid aldrig toppen. Istället nådde polackerna Wojtek Wroz och Przemyslaw Piasecki samt slovaken Peter Bozik toppen först 1986. Sommaren 2004 nådde spanjoren Jordi Corominas som fjärde person toppen via Magic Line. 6 personer har omkommit på leden. Det innebär att dödstalet på leden är 60 procent.[källa behövs]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Berget upptäcktes av britten Thomas George Montgomerie 1856 och han gav berg i bergskedjan namn i den ordning han upptäckte dem. K står för Karakoram och 2 för att det var det berg som han vid namngivningen visuellt uppfattade som näst högst i området. Andra toppar namngavs till K1, K3, K4, K5 och så vidare, men döptes senare om till Masherbrum, Broad Peak, Gasherbrum II och Gasherbrum I. De flesta av de namnen är namn använda av lokalbefolkningen, men K2 hade inget sådant namn eftersom det inte var synligt från någon by. Mount Godwin-Austen föreslogs som namn (efter upptäcktsresaren Henry Haversham Godwin-Austen) men antogs aldrig och därför behölls kodnamnet K2 som bergets officilla västerländska namn. Mount Godwin-Austen används emellertid ibland. Andra namn som används är Savage Mountain och Mountaineer's Mountain.

Klätterhistoria[redigera | redigera wikitext]

Den övre delen av K2.

Det första seriösa försöket att nå toppen gjordes 1902 av en expedition ledd av Oscar Eckenstein och Aleister Crowley, men efter fem seriösa och kostsamma försök hade ingen medlem nått toppen, på grund av bristande förberedande träning, personliga konflikter och dåliga väderförhållanden; av 68 dagar på K2 gav enbart 8 klart väder [5]

1938 anlände en amerikansk expedition till berget ledd av Charles Houston. Expeditionen var väl arrangerad och hade bland annat sherpa sidar Pasang Kikuli med i teamet. I fint väder vände de på 7 925 meters höjd. 1939 kom amerikanerna tillbaka, nu med legendaren Fritz Wiessner som ledare. Expeditionen nådde 8 380 meter över havet.

Bergets topp bestegs första gången 31 juli 1954 av Achille Compagnoni och Lino Lacedelli, medlemmar av en italiensk expedition ledd av Ardito Desio. Även en pakistansk medlem ingick i expeditionen, Muhammad Ata-ullah. Han ingick även i en amerikansk expedition som året innan gjorde ett misslyckat försök och tvingades vända på grund av storm och en förolyckad expeditionsmedlem, Art Gilkey. Expeditionen följde sydostkammen, kallad Abruzzi-kammen, som kom att bli standardleden till toppen.

Det kom att ta hela 23 år innan toppen bestegs igen. Den gången gjordes bestigningen av en japansk expedition ledd av Ichiro Yoshizawa, vilket blev den andra lyckade bestigningen av K2. I expeditionen fanns en pakistansk klättrare, Asraf Amman.

1978 genomfördes den tredje lyckade bestigningen av K2 via en ny längre led uppför den östra kammen. Den här gången var det en amerikansk expedition ledd av klättraren James Whittaker. I expeditionen ingick Louis Reichardt, James Wickwire, John Roskelley, och Rick Ridgeway. Wickwire genomförde en övernattning 150 m nedanför toppen, något ingen människa tidigare gjort på den höjden [6].

1979 kom den välkände italienaren Reinhold Messner till berget och hade för avsikt att bestiga berget via Sydpelaren (The Magic Line) men avbröt försöket på grund av lavinrisken och bytte istället led till standardleden och nådde toppen 12 juli utan syrgas, tillsammans med Michael Dacher.

En japansk bestigning via den kinesiska sidan av toppen genomfördes 1982. Expeditionen leddes av Isao Shinkai och Masatsugo Konishi och i gruppen ingick Naoe Sakashita, Hiroshi Yoshino och Yukihiro Yanagisawa. Den 14 augusti på väg ner från toppen förolyckades Yanagisawa. Fyra andra medlemmar av teamet nådde toppen dagen efter [7].

1986 når 27 klättrare toppen, och 13 dör. Den 4 augusti på vägen ner från toppen överraskas ett flertal klättrare av ett oväder och är fast i det högsta lägret på 8 000 meter över havet och kan bara försöka vänta ut stormen. Endast Kurt Diemberger och Wilhelm Bauer överlevde den stormen. Wanda Rutkiewicz från Polen blir den första kvinna att nå toppen 1986.

1992 Försöker ett internationellt team bestiga K2 via Abruzzi-kammen. I gruppen ingår bland andra Mikael Reuterswärd, Carl-Johan Lagne och Oscar Kihlborg. Förstnämnda två når 8 000 meter innan de tvingas vända på grund av dåligt väder. Nedstigningen kompliceras av att en mexikansk expeditionsdeltagare omkommer och ledaren för det internationella teamet Gary Ball, drabbas av lungödem.

23 juni 1993 når Göran Kropp som förste skandinav toppen utan syrgas tillsammans med en brittisk klättrare som dock vänder i den så kallade Bottleneck-passagen ett par hundra meter under toppen. Göran ingick i likhet med engelsmannen formellt i en slovensk expedition.

Strax efter Kropps bestigning anlände den svenska expeditionen ledd av Magnus Nilsson och Rafael Jensen. Kropp hade ursprungligen varit medlem av denna expedition, men bl a på grund av tidsfaktorn, istället valt att köpa plats i det slovenska teamet. Övriga medlemmar i det svenska teamet var: Sten-Göran Lindbladh, Jerker Fredholm, Ola Hillberg, Håkan Bjerneld (exp.läkare) och Clas Elofsson (filmare). Den 30 juli besteg dansken Rafael Jensen och svensken Daniel Bidner berget och deras expedition blev därmed den första skandinaviska som nått toppen. De båda klättrade som brukligt på K2 utan syrgas. På vägen ner från toppen drabbades Bidner under natten av höghöjdsjuka - så kallad HACE (High Altitude Cerebral Edema)- varvid nedstigningen försvårades och Bidner föll till sin död. Jensen klarade sig dock och fick längre ned assistans av bland andra ryssen Anatolij Boukreev / Anatolij Bukrejev.

År 2005 når inte någon klättrare toppen av K2. Bland annat en norsk expedition ledd av Rolf Bae försöker sig på berget men tvingas avbryta sina försök på grund av fruktansvärt dåligt väder.

Det kom att dröja ända till 26 juli 2006 innan någon nådde toppen av berget sedan sommaren 2004. Detta gjordes av det italienska paret Nives Meroi och Romano Bene som nådde toppen 10.30 (lokal tid).

Sommaren 2006 nådde totalt endast fyra klättrare toppen. Fyra ryssar försvann spårlöst efter en lavin på hög höjd den 14 augusti och får antas vara döda.

Efter en lång kamp och en rekognosceringsexpedition 2006 lyckas en rysk expedition bestiga K2 via den västra väggen via en ny direkt led den 21 augusti 2007. Först på toppen var Andrew Mariev och Vadim Popovich. Den västra väggen ses som en oerhört svår led med sin svåra klättring på hög höjd. Sommaren 2007 omkom ytterligare två klättrare efter fall i Bottleneck-passagen nära toppen.

I början av augusti 2008, då vädret förbättrades efter lång väntan, försökte ett 25-tal olika klättrare nå toppen. Minst 11 av dem rapporteras ha omkommit, då en del av isväggen ovanför Bottleneck Couloir rasade. Svensken Fredrik Sträng avbröt sin toppattack tidigt efter läger C4 när han insåg att tempot hos de framförvarande klättrarna var alldeles för lågt. Han kom därefter att delta i räddningsarbetet.[8]

Den 6 augusti 2010, under ett försök att bestiga berget, omkom den svenske extremskidåkaren Fredrik Ericsson efter ett fall på närmare 1 000 m. Ericsson hade haft för avsikt att åka skidor ner från toppen.[9]

281 klättrare [10] har nått toppen av K2 (oktober 2007) och 66 har dött på berget.

Trots att Mount Everest är högre, anses K2 svårare att bestiga, delvis på grund av det mycket oförutsägbara vädret som råder, men framförallt på grund av den höga tekniska svårigheten på bergets alla sidor i kombination med bergets isolerade läge. K2 anses av klättrare som ett av världens svåraste och farligaste berg att bestiga.

Bild på de branta delarna av K2 (Berget i mitten).

Klätterleder och svårigheter[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera vägar upp på K2. De har alla gemensamt att den höga höjden leder till svårigheter på grund av syrebrist. På toppen är syretrycket endast en tredjedel jämfört med havsnivå [11], lufttryck cirka 350 hPa. En annan svårighet med K2 är de oförutsägbara stormar som kan vara i flera dagar och som har orsakat många dödsfall. En tredje svårighet är att alla klätterleder är mycket branta vilket skapar faror i synnerhet under stormar. Man måste vara uppe vid ett visst klockslag på dagen, om inte måste man vända. Annars hinner man inte till sitt läger innan mörkret. Det är allt för farligt att klättra ner i svåra passager i mörker. Att övernatta i det fria är lika farligt på grund av den extrema nattkylan. Åtskilliga har omkommit för att de inte velat vända nära toppen. Den som blir skadad på hög höjd och inte kan gå själv måste lämnas kvar för att dö. Det är omöjligt att bära ner någon utan specialutrustning och det är allt för farligt och svårt med en undsättningsexpedition.

Böcker om K2[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”K2”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/k2. Läst 1 januari 2010. 
  2. ^ ”WORLD TOP 50 - 50 Most Prominent Peaks on Earth”. Peaklist.org. http://www.peaklist.org/WWlists/WorldTop50.html. Läst 1 januari 2010.  (engelska)
  3. ^ http://www.britannica.com/EBchecked/topic/309107/K2 Läst 21 januari 2011
  4. ^ Office of the Geographer (15 november 1968). "International Boundary Study, China - Pakistan Boundary". Department of State, Office of Strategic and Functional Research.
  5. ^ Martin Booth (2001). ”Rhythms of Rapture” (pocket). A Magick Life: A Biography of Aleister Crowley. London: Hodder and Stoughton. sid. 152-157. ISBN 0-340-71806-4 
  6. ^ American Alpine Journal, 1979, pp. 1-18
  7. ^ American Alpine Journal, 1983, p. 295
  8. ^ "K2 - på liv och död", Fredrik Sträng,pp 138-139, ISBN 978-91-7232-196-0
  9. ^ Svensk död i Himalaya, Dagens Nyheter, 6 augusti 2010.
  10. ^ http://www.adventurestats.com/tables/K2.shtml
  11. ^ Altitude oxygen calculator online

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bork, Erik (2009). ”Berget som inte lät sig besegras : [om K2]”. Världens historia (nr. 8): sid. 64-71. 

Musik[redigera | redigera wikitext]

K2 - Tales of Triumph and Tragedy av Don Airey En musikalisk tolkning av de tragiska händelserna kring expeditionen 1986.