Karl Brandt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Brandt
Karl Brandt i amerikansk fångenskap.
Född 8 januari 1904
Mühlhausen, Elsass, Kejsardömet Tyskland
Död 2 juni 1948 (44 år)
Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland
Nationalitet Tysk
Utbildning Läkare
Yrke/uppdrag Generalkommissarie för hälsa och sanitet
Maka Anni Rehborn (född 1904)
Barn Karl Adolf Brandt (född 1935)

Karl Brandt, född 8 januari 1904 i Mühlhausen, Elsass, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland, var Adolf Hitlers personlige eskortläkare och chef för Nazitysklands eutanasiprogram, bland annat Aktion T4. Brandt uppnådde tjänstegraden SS-Gruppenführer 1944.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brandt, som avlade läkarexamen 1928, inträdde i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1932 och kort därefter i SS med tjänstegraden SS-Untersturmführer, den lägsta officersgraden. Under andra världskriget utfärdade Brandt order om olika medicinska experiment på koncentrationslägerfångar och utförde ofta dessa egenhändigt. Dessa experiment, som ägde rum på olika så kallade eutanasiinstitut och i bland annat Dachau, Buchenwald och Auschwitz, innebar att offren bland annat utsattes för höghöjdsexperiment, nedfrysning, ben-, muskel- och nervtransplantationer, sterilisering, olika tyfusexperiment samt experiment med sulfanilamid.

Avsked[redigera | redigera wikitext]

Efter 20 juli-attentatet 1944 kritiserade Brandt Theodor Morells metoder att vårda Hitler och blev i september samma år avskedad som eskortläkare.[1] I april 1945 lät Brandt evakuera sin hustru och alla kvinnor i sin stab för att de inte skulle hamna i allierad fångenskap. Hitler anklagade då Brandt för defaitism; Brandt ställdes inför krigsrätt och dömdes till döden. Han frisläpptes dock ur häktet kort efter Hitlers död.[2]

Rättegång[redigera | redigera wikitext]

I slutet av maj 1945 greps Brandt av allierade soldater. Han ställdes inför rätta i Nürnberg vid en rättegång med det formella namnet United States of America vs. Karl Brandt et al., mera känd som läkarrättegången. Processen mot Brandt och 22 andra nazistiska läkare inleddes den 9 december 1946 och domslutet meddelades den 19 augusti 1947. Brandt jämte sex andra anklagade dömdes till döden och avrättades genom hängning i fängelset i Landsberg am Lech i Bayern.

Citat[redigera | redigera wikitext]

De etiska förpliktelserna måste underordna sig krigets totalitära natur.
— Karl Brandt, 1947.

Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schroeder, Christa (2009). Hitler var min chef: Hitlers sekreterare 1933–1945. Stockholm: Fischer & Co. sid. 275. ISBN 978-91-85183-71-5 
  2. ^ Schroeder, sid. 275f.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 72. ISBN 978-91-88858-32-0 
  • Burleigh, Michael (1994) (på engelska). Death and Deliverance: ’Euthanasia’ in Germany c. 1900-1945. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-41613-2 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 70–71. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Schroeder, Christa (2009). Hitler var min chef: Hitlers sekreterare 1933–1945. Stockholm: Fischer & Co. sid. 274–276. ISBN 978-91-85183-71-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]