Stavsnäs

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°17′16″N 18°41′12″Ö / 59.28778°N 18.68667°Ö / 59.28778; 18.68667
Stavsnäs
Tätort
Stavsnäs vinterhamn
Stavsnäs vinterhamn
Land  Sverige
Landskap Uppland
Län Stockholms län
Kommun Värmdö kommun
Församling Djurö, Möja och Nämdö församling
Koordinater 59°17′16″N 18°41′12″Ö / 59.28778°N 18.68667°Ö / 59.28778; 18.68667
Area 57,00 hektar
Folkmängd 810 (2010)[1]
Befolkningstäthet 14,21 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
Riktnummer 08
Tätortskod 0324
Sweden Stockholm location map.svg
Red pog.svg
Stavsnäs by.
Fartyg i Stavsnäs vinterhamn.
Stavsnäs byvik på norra sidan är en mer skyddad hamn, men den fryser till på vintern vilket vinterhamnen inte gör.

Stavsnäs är en tätort i Djurö socken i Värmdö kommun. Stavsnäs ligger cirka 40 kilometer öster om Stockholm. Hit tar man sig genom att köra länsväg 222 från Nacka eller med SL-buss nummer 433 eller 434 från Slussen i centrala Stockholm. Det finns sedan 1937 ingen reguljär båtförbindelse mellan Stockholm och Stavsnäs.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Stavsnäs ligger längst ut på Fågelbrolandets nordöstra udde i Stockholms mellanskärgård.

Stavsnäs består av tre olika delar med sinsemellan olika karaktär: Stavsnäs by, Stavsnäs vinterhamn och Stavsnäs gärde. Stavsnäs by är den äldsta delen av orten, med anor från medeltiden. Byn består av blandat permanentboende och fritidsbebyggelse i sekelskiftesstil, utefter smala slingrande grusvägar. I byn ligger den så kallade sommarhamnen (Byviken) och badstranden Östersjöviken. Söder om länsväg 222 ligger en nyare del, Stavsnäs gärde, med villor och hyreshus för permanentboende, uppförda från 1960-talet och framåt. Stavsnäs vinterhamn, slutligen, är en året-runt-hamn anlagd på 1930-talet, som tjänar som knutpunkt för kommunikationer och lokal handelssjöfart för mellanskärgården.

Miljö och historik[redigera | redigera wikitext]

Stavsnäs by omnämndes första gången i skrift 1410, och var vid den tiden sannolikt inte mer än ett par närliggande gårdar som dragit nytta av den goda jordmånen och den skyddade hamnen. De få invånarna levde av fiske och jordbruk, och några arbetade även som lotsar. I början av 1600-talet finns byn med på lantmätaren Sven Månssons kartor över området, och hade då expanderat längs den nuvarande Allévägen. På 1844 års laga skifteskarta hade åkerskiften skapats österut bort mot Östersjöviken, på det så kallade Bottkroksgärdet. På åkrarna odlades framför allt potatis, spannmål kunde man byta sig till tack vare den rikliga tillgången på fisk.

Stavsnäs bys historiska utveckling präglas inte minst av närheten till två av stormaktstidens viktigaste seglingsleder in till Stockholm, vilka båda passerade sundet mellan Stavsnäs och Djurö (dåvarande Skepparön) där det fanns en tullbom. I det närbelägna Djurhamn fanns också en livlig örlogshamn. Även om detta läge ibland var negativt, som när den danska flottan 1612 och den ryska 1719 brände ned byn under Rysshärjningarna, så medförde handelssjöfarten i regel goda inkomster.

1865 fick Stavsnäs ångbåtsförbindelser när Ångbåtsbolaget Strömma Kanal startade reguljär trafik från Stockholm via Baggensstäket, Kolström och Strömma Kanal, vissa dagar i veckan med Sandhamn som slutdestination. I och med detta började folk från Stockholm uppföra sommarvillor, som med sina glasverandor och utsirade snickerier blev ett annorlunda inslag bland den äldre allmogebebyggelsen. 1877 tillkom en lanthandel vid sommarhamnen och några år senare varmbadhuset. Den ökande strömmen av sommargäster innebar också att två pensionat och ett hembageri startades. Båda pensionaten är i dag nedlagda även om byggnaderna står kvar, medan hembageriet drivs vidare som konditori och restaurang. I den forna lanthandeln hyser sedan 1973 Skärgårdsmuseet.

I början av 1930-talet stod landsvägen ut till Stavsnäs klar och därmed fick byn också bussförbindelser. På några få år konkurrerade bussarna ut ångbåtstrafiken, som lades ned. Båttrafiken ut till öarna blev kvar och flyttades till den nyanlagda vinterhamnen. Vinterhamnen ligger i ett blåsigt och utsatt läge vid Nämdöfjärden, vilket har den fördelen att det är lätt att gå in med större fartyg samt att isen sällan lägger sig vintertid. Allt fler sommarhus byggdes under efterkrigstiden i och kring Stavsnäs, samtidigt som traditionella näringar som jordbruk och fiske i princip upphörde. 1967 uppfördes ett köpcentrum invid landsvägen på Stavsnäs gärde, och ett större område med modern bebyggelse för permanentboende utvidgade sig successivt söderut mot Höl. I Stavsnäs by har ett fåtal modernare hus byggts i och med tomtavstyckningar.

Stavsnäs by har länge ansetts som en skyddsvärd skärgårdsmiljö och Värmdö kommun beslutade 2006 på grundval av gjorda kulturhistoriska inventeringar att tillskapa en särskild detaljplan för byn. Förslaget till detaljplan innebär en långtgående reglering av befintlig bebyggelse samt att byn i stort sett betraktas som färdigbyggd. Även för området kring vinterhamnen förbereds en detaljplanereglering, detta i syfte att möjliggöra en expansion med gästhamn m.m. I Värmdö kommuns långtidsplanering utpekas Stavsnäs som ett av kommunens framtida tätortscentra.

Stavsnäs är en del av Djurö socken.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

I Stavsnäs finns Skärgårdsmuseet, kiosk, båtmack, restauranger, konditori, skärgårdsbutik, hembygdsgård samt hållplats för SL-bussar till Slussen i Stockholm. Söder om vinterhamnen, på Hölö, ligger Evert Taubes klassiska sommarställe Sjösala, varav delar fortfarande är i familjen Taubes ägo. Taubes villa vid Orrbergets fot brändes ned av en förvirrad person, Sjösalakvinnan, 1969, men hans lilla ursprungliga "skjul" vid vattnet finns kvar och är restaurerat.

I Stavsnäs by finns flera sevärda byggnader. Den Lundqvistska gården är en av Värmdös bäst bevarade parstugor från 1700-talet. Bland de sommarvillor i så kallad schweizerstil som tillkom under 1800-talets senare del kan nämnas Lundbergska villan, Ahlinska villan och Varmbadhuset. Det tidiga 1900-talets nationalromantiska stil kan exemplifieras med Susegårda, ritat av Ferdinand Boberg, och Ellensvik, ritat och inrett åt mecenaten Hans von Heland av nationalmålarna Carl Larsson, Bruno Liljefors och Anders Zorn.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Aspfors, Johan (2004) Stavsnäs By - en kulturhistoriskt värdefull miljö i Värmdö kommun. Gustavsberg: Värmdö kommun, Kulturnämnden.
  • Jerhammar, Gisela (1999) Stavsnäs by - en rundvandring. Stavsnäs: Föreningen Stavsnäs By.
  • Schoerner, Katarina & Boj, August (2008) Mötesplats Djurhamn. Djurhamn: Projektet Vasakungarnas Djurhamn.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Stavsnäs 1970–2010[2]
År Folkmängd Areal (ha)
1970
  
451
1975
  
538
1980
  
590
1990
  
618 49
1995
  
626 50
2000
  
726 51
2005
  
727 55
2010
  
810 57
Anm.: Ny tätort 1970



Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]