Katt
| Tamkatt Status i världen: Husdjur |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Kattdjur Felidae |
| Släkte | Felis |
| Art | Tamkatt F. catus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Felis catus | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Synonymer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
- Denna artikel handlar om tamkatten. För familjen kattdjur, se Kattdjur.
Katten (Felis catus), även känd som tamkatt, är ett relativt litet, smygjagande rovdjur. Vildkatten blev tidigt domesticerad av människan för att hålla efter skadedjur eller som sällskapsdjur.
En vanlig missuppfattning är att en huskatt är ett annat ord för tamkatt, men så är inte fallet. Det är istället ett annat ord för blandraskatt, och trots sitt namn så måste den inte nödvändigtvis vara tam och bo i ett hus.
[redigera] Härstamning
Tamkatten skiljer sig från arten vildkatt (Felis silvestris) i temperament, päls, tasstorlek och tandplaceringar och är mindre resistent mot vissa blodcancersjukdomar som sprids via virus. Tamkatten är dock tillräckligt närbesläktad med vissa asiatiska arter av vilda kattdjur för att de vid korsning kan producera åtminstone delvis fertil avkomma. Sådana korsningar sker dock inte i naturen, men vissa kattraser, som exempelvis bengal har avlats fram på sådant sätt.
Katten anses ha uppstått ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt. DNA-analyser från 2007 bekräftar att tamkatterna härstammar från falbkatten, som än i dag finns i vild form i bland annat Israel och Egypten. Hur länge den levt nära människan är ännu oklart, men det rör sig om mellan 9 000 och 15 000 år.[3] En studie utförd av National Cancer Institute pekar mot att alla världens tamkatter härstammar från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan.[4] Egyptierna är bland dem som längst haft katten som tamdjur.
En orsak till begreppsförvirring är att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för "vildkatter". Arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) går inte att tämja. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam.
[redigera] Taxonomi
Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae.[5] Dock har vissa samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten som traditionellt klassificeras som Felis silvestris (Schreber, 1777).[6] Detta har skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför ibland som en underart till vildkatt, då omnämnd som F. s. catus.[7] På motsvarande vis behandlas vildkatt ibland som underart till F. catus. År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.[8] Det allra vanligaste är idag att beskriva tamkatten som F. catus, och därmed behandla den som en egen art och följa konventionen att använda den äldst kända taxonomiska synonymen som föreslagits.[källa behövs]Johann Christian Polycarp Erxleben klassificerade tamkatten som Felis domesticus i hans Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är inte korrekta vetenskapliga namn i och med ICZN:s beslut från 2003.[9]
[redigera] Skillnad mellan mindre och större kattarter
De små katterna är mer opportunistiska jägare i den meningen att de kan döda och äta fler arter – faktiskt flera tusen – medan stora kattdjur endast tar ungefär hundra olika arter bytesdjur. Detta beror på att det finns färre olika arter i de storleksklasser som de stora kattdjuren med fördel kan utnyttja. Rent teoretiskt sett skulle de större kattdjuren också kunna döda flera tusen olika arter, men gör det inte på grund av att själva jakten på till exempel en mus kostar mer energi än vad bytesdjuret innehåller. Undantaget är leoparder, som i regel har en stark böjelse för att även jaga mindre byten.
Andra aspekter är att de mindre kattarterna inte kan ryta, och att de kan spinna både när de andas in och andas ut.
[redigera] Kommunikation
[redigera] Vokalt
Det vanligaste sättet för katten att kommunicera med människor är att jama. ( Lyssna ) Hur mycket eller lite en katt jamar varierar från katt till katt. En katt kan jama på olika sätt och därigenom förmedla olika budskap. En vanlig orsak till att en tamkatt jamar är att den ber om något, till exempel att få mat eller att få gå ut. Den kan också jama när den så att säga vill hälsa på någon. Det är ofta relativt enkelt, åtminstone för en kattägare, att särskilja kattens olika sätt att jama och förstå vilket budskap den vill förmedla.
[redigera] Med feromoner
På sidan av kattens huvud finns körtlar som utsöndrar feromoner när katten stryker körtlarna mot ett objekt, exempelvis en människa eller ett föremål. Detta är för att markera sitt revir.
[redigera] Med svansen
Katten använder sin svans till att hålla balansen. Svansen kan också förmedla kattens sinnesstämning; en svans som pekar rakt upp innebär i allmänhet att katten känner sig tillfreds eller glad, medan en svans som häftigt piskar fram och tillbaka indikerar att katten är arg eller spänd inför ett förestående anfall mot något byte. Om svansen pendlar långsammare betyder det att katten är ambivalent, det vill säga pendlar mellan två olika starka känslor – till exempel kelsjuka och önskan att vara ifred.
[redigera] Med öronen
Kattens öron sänder också ut signaler till andra djur och till oss människor. Tätt bakåtstrukna öron tyder på stark aggression, särskilt om katten fräser. Uppåtriktade tyder på uppmärksamhet åt det håll de är riktade.
[redigera] Med spinnandet
Beträffande kattens spinnande ( Lyssna ) råder tveksamhet, hittills har man inte lyckats beskriva hur det fungerar. En teori är att katten signalerar att den är ofarlig. Katten kan nämligen spinna även när den mår riktigt dåligt, till exempel hos veterinären när den har riktigt ont, inte bara när den är lycklig. Katter kan använda spinnandet för att lugna sig själva eller varandra.
En annan teori fokuserar på den läkande effekten i vävnad och ökningen i bentäthet av vibrationerna som uppkommer vid kattens spinnande.[10]
[redigera] Andra förmågor
Katten ser sex gånger bättre än en människa i mörker, men är liksom vi blinda i totalmörker. En huskatt sover ca 16 timmar per dygn. Den kan springa upp till 50 kilometer i timmen, men bara under korta spurter. En katt kan ofta göra vertikala hopp, från stillasittande, på upp till 2 meter.
[redigera] Fallande katt-fenomenet
En katt som släpps upp-och-ner-vänd i vila kan snabbt vrida sig i luften för att säkert landa på tassarna. Eftersom katten då inte har något rörelsemängdsmoment i början av fallet, och den enda yttre kraften på katten är tyngdkraften, så gäller att rörelsemängdsmomentet är konstant 0 under hela fallet. Förenklat kan förloppet beskrivas som så att katten börjar med att dra in framtassarna intill kroppen medan bakbenen spretar ut så mycket som möjligt, vilket medför att masströghetsmomentet blir högre för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida den främre delen av kroppen 180 grader, medan bakkroppen bara vrids cirka 5 grader i motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt köl, och till slut finjusteras landningen med hjälp av svansen. Hela denna manöver sker på omkring 0,15 sekunder.[11]
[redigera] Anatomi
Katten har 32 muskler i vardera öra, som hjälper katterna att vinkla och vrida dem, till exempel för att lokalisera byte eller rovdjur.
[redigera] Dräktighet
Katter blir könsmogna vid omkring 9–10 månaders ålder. Detta varierar dock kraftigt, bland annat beroende på ras och kön. Honorna blir normalt könsmogna tidigare än hanarna, och till exempel en siameshona kan bli könsmogen redan vid 6 månaders ålder. Honorna löper normalt under tidig vår och sensommar, men särskilt innekatter kan löpa när som helst på året. Ägglossning sker först under parningen. Dräktigheten varar 63 till 68 dygn, med 65 dygn som medelvärde.[12][13] Det vanligaste man kan se om en katt är dräktig är att den blir tjockare (magen växer) och att spenarna blir större. Dräktiga katthonor behöver mer mat eftersom näringsintaget också ska täcka ungarnas behov.
[redigera] Genetik
Vita katter har en högre genetisk risk att födas döva, i synnerhet om ögonfärgen är blå. Man räknar med att ungefär 80 % av alla vita blåögda katter är döva, och ungefär 20 % av alla vita gulögda. Vita raser som exempelvis Foreign white omfattas inte av denna defekt. Detta har att göra med den dominanta W-genen som ger den vita pälsfärgen.[14]
[redigera] Sjukdomar
- Bornasjuka ("vingelsjuka") orsakas av ett virus som drabbar kattens nervsystem. Framträdande symptom är kraftlöshet och dålig muskelkoordination. Inget botemedel finns, utan man brukar avliva drabbade djur av barmhärtighetsskäl.[källa behövs]
- Felin infektiös peritonit, FIP orsakas av ett coronavirus, som förökar sig i tunntarmens slemhinna och orsakar en temporär destruktion av celler i tarmluddet.[15] FIP är en vanlig infektiös orsak till död, då det inte finns någon effektiv motbehandling.
- Kattpest (Parvovirus).
- Kattsnuva (orsakas mest av kattens herpesvirus, rhinotracheitvirus, och/eller kattens calicivirus).
- Öronskabb (Även kallat öronkvalster.) Det är mycket vanligt att utekatter drabbas av öronskabb.
[redigera] Kattsport och raser
Sedan katten blev domesticerad har en mängd kattraser uppstått. De kan delas in i tre kategorier: naturliga, korsade och muterade.
De naturliga kattraserna är sådana som utvecklats naturligt i olika delar av världen, genom urval beroende på till exempel under vilka klimatförhållanden katterna levde, eller via naturligt förekommande mutationer. Några exempel är turkisk angora, europé och maine coon. Korsade kattraser är sådana som är resultaten av människans medvetna avel för att bevara, förstärka eller utveckla vissa särdrag eller egenskaper. Exempel: ocicat och bengal. Muterade kattraser är sådana kattraser som uppstått genom att en mutation har tillvaratagits av människor och avlats vidare på. Exempel på sådana kattraser är manx, de olika typerna av rex-katter, munchkin och american curl.
Av dagens kattraser är de flesta ganska nya. Tills för bara ungefär hundra år sedan fanns endast de olika typer av katter som ingår i den naturliga kategorin ovan (inklusive ett fåtal som uppstått via naturliga mutationer).
Rasrena katter kallas raskatter. Vilka raser som skall godkännas och vilken standard som skall gälla för dessa bestäms av kattförbunden, vars riktlinjer kan skilja sig ganska kraftigt åt. Samma katt kan därför anses tillhöra olika raser beroende på kattförbund. Den organisation som erkänner flest raser är The International Cat Association, TICA. Ett förbund som är ganska sparsamma med att godkänna raser är The Cat Fanciers' Association, CFA. De godkänner idag (enligt förbundets webbplats) 37 olika kattraser, medan TICA på sin sajt listar 62 olika raser och varianter. Andra betydelsefulla förbund är Storbritanniens Governing Council of the Cat Fancy, och det internationella förbundet Fédération Internationale Féline, FIFe. I Sverige organiseras de av bland annat Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK, som är kopplat till FIFe. Det finns även ett flertal fristående independentklubbar; se Nordiska IDP.
Några populära raser är:
- Brittiskt korthår
- Burma
- Huskatt (bondkatt)
- Maine coon
- Norsk skogkatt
- Perserkatt
- Siames
- Ragdoll
- Ocicat
- Helig birma
- Abessinier
För en mer komplett lista, se lista över kattraser.
[redigera] Tamkatten i Sverige
Mellan åren 1998 till 2006 ökade antal katter i svenska hushåll från 1,2 miljoner till 1,6 miljoner.[16]
[redigera] Sommarkatter
En sommarkatt är en vanlig benämning på en katt som en familj skaffar sig inför en semestervistelse på landsbygden om sommaren, ofta för att glädja barnen i familjen, men som man överger då hösten kommer och man skall åka hem. Den övergivna katten klarar sig ofta dåligt, dör eller blir hemlös. Djurvänner har kritiserat förfarandet, och det är sannolikt att det under senare år blivit mindre vanligt i takt med större insikt om djurs behov bland både barn och vuxna, bland annat genom information.
[redigera] Tamkatten som jägare
I en brittisk undersökning från 1998 utförd av The Mammal Society studerade man under fem månader 964 katter som levde i 600 olika hushåll. De siffror man fick fram extrapolerade man på antalet katter i Storbritannien vilket är cirka 9 miljoner katter och kom då fram till följande siffror: Tillsammans dödar de brittiska katterna 200 miljoner däggdjur, 55 miljoner fåglar och 10 miljoner ödlor och ormar varje år.[17]
En svensk omräkning av dessa siffror ger i runda tal 22 miljoner däggdjur, 6 miljoner fåglar och 1 miljon ödlor och ormar varje år.
Katten jagar gärna också när den får gott om foder hemma. Detta innebär att den gamla sedvänjan att undanhålla gårdskatterna tillräckligt med mat, i avsikt att de istället skall jaga skadedjur är missriktad.
Människans införande av katter till olika världsdelar, öar och biotoper har medfört en stor förändring i djurlivet på många platser. Speciellt djurlivet på mindre öar där det tidigare inte funnits rovdjur har skadan varit stor inte minst på fågelpopulationer. Ett fall där katten visserligen bara var med i slutfasen av utrotningen skedde när en fyrvaktare 1894 tog med sig sin katt till en obebodd ö i sundet mellan Nya Zeelands huvudöar. Under loppet av några månader lyckades katten Tibblet utrota den sista spillran av en tidigare okänd, flygoförmögen, klippsmyg som döptes till Stephen Islands klippsmyg (Traversia lyalli).[18] På Marion Island skapade katter liknande problem. Där planterade man in katter i ett försök att utrota de möss som oavsiktligt förts in till ön. Men katterna nöjde sig inte med att jaga möss utan gav sig även på andra djur.
[redigera] Katter i konst och mytologi
[redigera] Egypten
I det gamla Egypten var katten ett heligt djur. En av deras gudinnor var Bastet, kärleksgudinnan, som avbildades antingen som en katt eller som en kvinna med katthuvud. Om en katt dog visade ägarna sorg genom att raka av sig ögonbrynen och likt de egyptiska faraonerna mumifierade man även katter.
[redigera] Fysik
[redigera] Litteratur
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05) |
[redigera] Se även
[redigera] Litteratur
- Broberg, Gunnar: Kattens historia, 2004
[redigera] Noter
- ^ Standard Report Page: ”Felis catus domestica” (på engelska). ITIS. 2005. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=727487. Läst 12 oktober 2011.
- ^ Driscoll, C.A., Macdonald, D.W., O'Brien, S.J., CA (2009). ”In the Light of Evolution III: Two Centuries of Darwin Sackler Colloquium: From wild animals to domestic pets, an evolutionary view of domestication”. Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A. 106 (S1): sid. 9971–9978. doi:. PMID 19528637.
- ^ DN (2007-06-29), Karin Bojs om DNA-analyser
- ^ The Near Eastern Origin of Cat Domestication, läst 30 juni 2007
- ^ Linné, Carl (1766) [1758]. Systema naturae per regna tria naturae: secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. 1 (utgåva 12th edition). Holmiae (Laurentii Salvii). sid. 62. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k99004c/f62.chemindefer. Läst 2 april 2008
- ^ Wozencraft, W. C. (16 november 2005). Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds). red.. Mammal Species of the World (utgåva 3rd edition). Johns Hopkins University Press. sid. 536–537. ISBN 0-8018-8221-4. http://www.bucknell.edu/msw3
- ^ Driscoll, Carlos A. et al. ”The Near Eastern Origin of Cat Domestication” (PDF). 'Science' 1: sid. 3. doi:. 17600185. http://www.mobot.org/plantscience/resbot/repr/add/domesticcat_driscoll2007.pdf. Läst 2 april 2008.
- ^ ICZN. ”Opinions”. Bulletin of Zoological Nomenclature (International Commission on Zoological Nomenclature) 60. http://www.iczn.org/BZNMar2003opinions.htm#opinion2027. Läst 2 april 2008.
- ^ ICZN:s utlåtande
- ^ Kjell Lindqvist. Därför spinner katterna. Ny medicin 24 januari 2006. Hämtad 2 augusti 2008.
- ^ Peter Christensen. Kompendium i stelkroppsmekanik
- ^ Marjatta Knutson 1981 Katthandboken ISBN 91-36-01211-4
- ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Katt
- ^ http://www.katt.nu/kattgenetik6.htm
- ^ FIP av Eva Axnér, leg veterinär
- ^ Agria Djurförsäkring – Antalet sällskapsdjur ökar i Sverige
- ^ SOF – Huskatten, en jägare att räkna med!
- ^ BibDiverse, från centrum för Biologisk mångfald, nr 1, 2006 – Finns det onödiga djur?
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Katt.
- http://kattstatus.se/index.html
- Kattgenetik
- Skandinavisk kattportal
- Kattägarregister
- Kattens sjukdomar Statens Veterinärmedicinska Anstalt
- Sveriges Kattcommunity
- Lingvisten Robert Eklund driver webbsidan http://purring.org där det finns information, filmklipp, ljudfiler med mera från olika katter och genetter.
