Kent Andersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med samma namn, se Kent Andersson (olika betydelser).
Kent Andersson
Kent Andersson som sjuksyster i pjäsen Hemmet på Göteborgs stadsteater 1968
Kent Andersson som sjuksyster i pjäsen HemmetGöteborgs stadsteater 1968
Född Kent Yngve Andersson
2 december 1933
Lundby, Göteborg
Död 3 november 2005 (71 år)
Göteborg
Betydande roller
Ville Vingåker i Hedebyborna
IMDb
Gravvård över Kent Andersson på Lundby nya kyrkogård i Göteborg.

Kent Yngve Andersson, född 2 december 1933 i Lundby, Göteborg, död 3 november 2005 i Göteborg,[1] var en svensk skådespelare, manusförfattare och dramatiker.

Mannen och gärningen[redigera | redigera wikitext]

Kent Andersson växte upp i en arbetarfamilj med sex syskon. De bodde i stadsdelen RambergsstadenHisingen. Hans enkla bakgrund har präglat många av hans dikter, sångtexter och teaterpjäser. I tonåren arbetade han på pappersbruk innan han gick till sjöss. Tillbaka i hemstaden kom han i kontakt med Atelierteatern där han gjorde sin skådespelardebut. Han filmdebuterade i Vildfåglar 1955. Han kom in vid Göteborgs stadsteaters elevskola 1958 och i början av 1960-talet gjorde han sina första TV-roller. Han började tidigt skriva pjäser och regissera. Tillsammans med Bengt Bratt skrev han den uppmärksammade göteborgstrilogin: Flotten (1967), Hemmet (1967) och Sandlådan (1968).[2] Dessa tre pjäser har spelats flitigt runt hela Europa och filmatiserades för TV 1972 med Kent Andersson i rollistan. Bengt Bratt och Kent Andersson skrev även manus till TV-serien Blå gatan, som ibland kallats för Sveriges första såpa.

I slutet av 1970-talet var Kent Andersson engagerad vid Folkteatern i Göteborg där han bland annat svarade för de politiska Kvastrevyerna. Urgöteborgaren Kent Andersson lämnade hemstaden för några år vid Dramaten i Stockholm i slutet av 1980-talet. Under stockholmssejouren gjorde han också en egen revy KentGöta Lejon och spelade i farsen Oj då, en till!Folkan.

På TV och film medverkade Andersson flitigt. Många minns honom som den försupne Ville Vingåker i den folkkära TV-serien Hedebyborna 1978–1982. Hans göteborgsfilosof i Göta Kanal från 1981 är en annan minnesvärd roll. Han drog sig inte heller för att spela buskis och samarbetade gärna med Stefan & Krister i några av deras produktioner. Till hans mer seriösa roller hör småföretagaren i Kjell Sundvalls Dom unga örnarna 1982 och som torghandlaren i Storstad 1990–1991. I TV-serien Duo jag (1991, tre delar) spelade han den ene i ett par, med Gösta Ekman som motspelare; regissör var Marie-Louise Ekman[3][4].

Mellan 1996 och 2004 skördade Kent Andersson stora framgångar med egna revyer på teatern Aftonstjärnan i stadsdelen Lindholmen på Hisingen i Göteborg. Han erhöll Svenska Akademiens teaterpris 1970, Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1971 och den kungliga medaljen Litteris et artibus 1980. Han var den första mottagaren av Lasse Dahlquist-stipendiet 1989 och utsågs till filosofie hedersdoktor Göteborgs universitet 2005.

Andersson avled oväntat senare samma år mitt under repetitionsperioden inför en uppsättning av Strindbergs Ett drömspel på Göteborgs stadsteater.[5] Han gravsattes på Lundby nya kyrkogård i Göteborg.[6]

Produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • Flotten 1967
  • Hemmet 1967
  • Sandlådan 1968
  • Tillståndet 1972
  • Agnes 1972
  • Gropen 1975
  • Läget 1978
  • Chocken 1979
  • Vingen 1982
  • Kent 1985
  • Lyckliga gatan 1992
  • Fint folk 1996
  • Under aftonstjärnan 1997
  • Jeppe på berget 2002-2003

Filmer och TV-serier[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, Kunskapsförlaget P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 57
  3. ^ Duo jag (1991). Svensk Filmdatabas. Läst 2012-09-04.
  4. ^ Voss, Jon: "Ivo Cramér talar om kärleken till Kent Andersson". QX.se, 2005-12-11. Läst 2012-09-04.
  5. ^ Andersson, Jan: "Kent Andersson avliden", Göteborgs-Posten, 2005-11-03.
  6. ^ ”Andersson, Kent Yngve”. Hitta graven. Svenska Kyrkan i Göteborg. http://graven.gbg.svenskakyrkan.se/?page=GBG_VisaGrav&media=&ID=10836866&LOPNR=1&hist_PageNo=1&hist_KGARD=71&hist_FOR_NAMN=Kent&hist_EFTER_NAMN=Andersson&hist_FNAMN_SELTYPE=S&hist_ENAMN_SELTYPE=S&hist_ORDER_BY=Namn&hist_ORDER_DIRECTION=ASCENDING. Läst 28 mars 2013. 

Vidare läsning och externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Vikström, Eva (1989). Sverigespel: Kent Anderssons och Bengt Bratts dramatik 1967-71 mot bakgrund av samhälls- och teaterdebatten = "Sweden plays" : plays by Kent Andersson and Bengt Bratt 1967-71 seen against the debate on society and the theatre. Umeå studies in the humanities, 0345-0155 ; 88. Umeå: Univ. Libris 7615646. ISBN 91-7174-398-7 
  • Wällhed, Anders (2014). Jag söker en människa : minnesbok om skådespelaren, dramatikern och poeten Kent Andersson. Göteborg: Lindelöw. Libris 14797250. ISBN 9789185379811 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]