Kira Muratova

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kira Muratova
Kira Muratova.
Kira Muratova.
Född Kira Korotkova
5 november 1934 (79 år)
Soroca, Rumänien
År som aktiv 1962-
Make Alexander Muratov
(1955-1964)
Betydande verk Korta möten (1967),
Ett långt avsked (1971
Asteniskt Syndrom (1990)
Tjechovs motiv (2002)
IMDb SFDb

Kira Muratova (f. Korotkova) född 1934 i Soroca, i Rumänien/Moldavien, filmregissör som räknas till en av de främsta bland ryskspråkiga regissörer. Hon är idag ukrainsk medborgare.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Muratova föddes i norra delen av Rumänien i vad som då kallades Bessarabien och som efter 1941 blev Moldaviska SSR, en rådsrepublik i Sovjetunionen. Hennes rumänska mor och ryska far var båda hängivna kommunister. Fadern arkebuserades av nazisterna under andra världskriget och modern, som var gynekolog, blev efter 1945 hög partifunktionär i Rumänien. Muratova växte upp i Bukarest och Moskva och har levt större delen av sitt vuxna liv i Odessa och är sedan 1991 ukrainsk medborgare.

Muratova började sina studier vid Filmhögskolan i Moskva, VGIK, 1952. Efter examen blev hon och hennes man, även han filmare, inbjudna att arbeta vid Filmstudion i Odessa som genomgick en förnyelse tack vare Chrusjtjovs ”töväder” efter Stalins död.

Hennes två första långfilmer Korta möten (1967) och Ett långt avsked (1971) påminner om den franska nya vågen - känslostarka berättelser ur vardagen inspelade i befintliga miljöer genomförda med improviserat kameraarbete och experimentell klippning. Filmerna ansågs av myndigheterna alltför personliga i stilen och elitistiska. De lades på hyllan och plockades fram först under perestrojkan vid 1980-talets mitt. Filmerna fick då ett mycket positivt mottagande, även utomlands.

Muratova fick dock göra fler filmer och hon utvecklade sin personliga stil i mer grotesk riktning och med ett mer fragmentariskt berättande.

Asteniskt Syndrom från 1990 är en brutal och tvingande film om sovjetmänniskan vid 1980-talets slut. ”I cannot think of another film that so rigorously and truthfully reflected Soviet life during perestroik” skriver den ryske filmkritikern Ruslan Janumyan 2010.[1] Filmen fick Silverbjörnen i Berlin 1990 och det ryska Nikapriset för bästa film 1991.

Tre ryska berättelser (1997) är som titeln antyder tre berättelser, alla om mord. Filmen är på en gång cynisk och empatisk och liksom Muroatova tidigare filmer lämnas ingen oberörd. Den vann priset som årets bästa film i Ukraina.

Tjechovs motiv (2002) baseras på Tjechovs pjäs Tatiana Repina och novellen Besvärliga människor. Muratova fick det Ryska Regissörförbundets utmärkelse för filmen.

Kira Muratovas senaste film, Evig hemkomst, premiärvisades vid Roms filmfestival 2012 och deltog i Göteborg Film Festival 2013.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1967 Korta möten (Короткие встречи)
  • 1971 Ett långt avsked (Долгие проводы)
  • 1979 Att lära känna världen bättre (Познавая белый свет)
  • 1989 Asteniskt Syndrom (Астенический синдром)
  • 1994 Passioner (Увлеченья)
  • 1997 Tre ryska berättelser (Три истории)
  • 2002 Tjechovs motiv (Чеховские мотивы)
  • 2009 Melodi för ett positiv (Мелодия для шарманки)
  • 2012 Evig hemkomst (Вечное возвращение)


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel av Ruslan Janumyan.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]