Moldaviska SSR

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Република Советикэ Сочиалистэ Молдовеняскэ
Republica Sovietică Socialistă Moldovenească
Молдавская Советская Социалистическая Республика
Sovjetrepublik
Flag of Moldavian SSR.svg
Flagga
Emblem of the Moldavian SSR.svg
Symbol
Nationellt valspråk: Moldaviska: Пролетарь дин тоате цэриле, униць-вэ!
Översatt: Proletärer i alla länder, förenen eder!
Huvudstad Kisjinov
Area 33 843 km²
Folkmängd 4 335 400 (1989)
Befolkningstäthet 128 invånare/km²
Grundad 1940
I Sovjetunionen:  
 - från 1991
Soviet Union - Moldova.svg

Moldaviska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat Moldaviska SSR var 1940 till 1991 en av 15 rådsrepubliker i Sovjetunionen. Rådsrepubliken hette på inhemska språk: moldaviska: Република Советикэ Сочиалистэ Молдовеняскэ, förkortat РСС Молдовеняскэ eller РССМ; rumänska: Republica Sovietică Socialistă Moldovenească, förkortat RSS Moldovenească eller RSSM; ryska: Молдавская Советская Социалистическая Республика, förkortat Молдавская ССР eller МССР, Moldavskaja Sovetskaja Sotsialistitjeskaja Respublika, förkortat Moldavskaja SSR eller MSSR.

Moldaviska SSR låg mellan Rumänien och Ukraina och omfattade ett område som bestod av delar av Bessarabien och Moldavien. I enlighet med Molotov-Ribbentroppaktens hemliga tilläggsprotokoll (1939) tillföll Bessarabien Sovjet och den 2 augusti 1940 ockuperades Moldavien av sovjetiska styrkor, Av dessa områden skapades den socialistiska sovjetrepubliken Moldavien. Efter Sovjetunionens fall blev Moldaviska SSR 1991 den självständiga Republiken Moldavien.

Befolkningen bestod 1989 av cirka 64,5 procent moldaver, 13,8 ukrainare, 13 procent ryssar, 3,5 gagauzer, 2 procent bulgarer och 1,5 judar. Större delen av stadsbefolkningen utgjordes av ryssar, som utgjorde 72 procent av befolkningen i de tio största städerna, medan den moldaviska befolkningen utgjorde 80 procent av befolkningen på landsbygden.[1]

Moldaviska SSR var ett utpräglat jordbruksland med vin-, majs-, vete-, solros-, tobaks-, sockerbets- och fruktträdsodling samt livsmedelsindustri.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brezianu (2007), s. 76.