Klogalagoer
| Klogalagoer | |
 Nordlig klogalago (Euoticus pallidus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Strepsirrhini |
| Familj | Galagoer Galagonidae |
| Släkte | Klogalagoer Euoticus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Euoticus | |
| Auktor | Gray, 1863 |
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Klogalagoer (Euoticus) är ett släkte i familjen galagoer (Galagonidae) som tillhör ordningen primater. I släktet finns två arter som lever i ett litet område i centrala Afrika.
Arterna är:[1]
- Nordlig klogalago (Euoticus pallidus)
- Västlig klogalago (Euoticus elegantulus)
De skiljer sig i pälsens färg och i byggnaden av hannarnas penis.[2]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Med en kroppslängd mellan 18 och 21 centimeter, en svanslängd från 28 till 31 centimeter och en vikt mellan 270 och 360 gram är de jämförelsevis stora medlemmar i familjen. Den täta och mjuka pälsen har en kanelbrun-grå till kanelbrun-orange färg och buken är något ljusare. Bara första fingret har tillplattade naglar, alla andra naglar är spetsiga och påminner om klor.[3] Dessa naglar, de breda händerna och den speciella tanduppsättningen är anpassningar till födan som består av trädens vätskor.[3] De övre framtänderna är riktade framåt, de nedre framtänderna är förstorade och djurens främre premolarer är spetsiga liksom hörntänder. Ögonen och öronen är liksom hos andra galagoer stora.
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Arternas utbredningsområde sträcker sig från sydöstra Nigeria till Gabon och Kongo-Kinshasa. Floden Sanaga i Kamerun är gränsen mellan bägge arter. Habitatet utgörs av tropisk regnskog.[3]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Dessa primater lever bara på träd. De är aktiva på natten och vilar på dagen ihoprullad och gömd bland större lövansamlingar. Individerna vistas i höder mellan 5 och 50 meter över marken och kommer så gott som aldrig ner till marken. Födan utgörs främst av trädens vätskor och naturgummi.[3] De håller sig fast på den lodrätta trädstammen med sina breda händer och spetsiga naglar samt öppnar barken med tänderna. I mindre mått äter de insekter och i undantagsfall även frukter.[3] Västlig klogalago kan hoppa över en 2,5 meter lång horisontal sträcka och från en gren vid trädets topp till en lägre gren över 8 meter.[3]
På viloplatsen hittas ofta två till sju individer men de letar ensam efter föda. Varje individ har ett revir som markeras med urin.[3] Honan föder en unge per kull och några exemplar levde i fångenskap 15 år.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 3 juni 2009.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Euoticus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Sean Flannery (1 maj 2007). ”Euoticus pallidus” (på engelska). Primate Fact Sheets. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304191308/http://www.theprimata.com/euoticus_pallidus.html. Läst 16 oktober 2013.
- ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) sid.500, Euoticus.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2003, ISBN 3540436456
- Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Mammals of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. Libris 5677490. ISBN 0-8018-5789-9
|