Gabon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 0°N 12°Ö / 0°N 12°Ö / 0; 12

République gabonaise
Flagga Statsvapen
ValspråkUnion, Travail, Justice
Nationalsång: La Concorde
Huvudstad
(och största stad)
Libreville
Officiellt språk Franska
Statsskick Republik
 -  President Ali Bongo Ondimba
 -  Premiärminister Raymond Ndong Sima
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 17 augusti 1960 
Area
 -  Totalt 267 667 km² (74:e)
 -  Vatten (%) 3,7 %
Befolkning
 -   års uppskattning 1 424 906 (147:e)
 -  Befolkningstäthet 5,3/km² (183:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $5 605 milj (113:e)
Valuta CFA-franc (XAF)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Iboundji, 1 575 m ö.h.
 -  Längsta flod Ogooué
Nationaldag 12 mars (grundandet av Gabons demokratiska parti)
Nationalitetsmärke G
Landskod GA, GAB
Landsnummer 241

Gabon, formellt Republiken Gabon, är en republik vid ekvatorn i västra Centralafrika. Landet gränsar till Kamerun, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Atlanten. Från att ha varit en slavstation för portugiser sedan dessa anlände 1483 kom Gabon efter 1842 att administreras av Frankrike. Den franska flottan slog ned den ännu pågående lokala slavhandeln och befriade tillfångatagna personer vid en plats längs kusten vid namn Libreville. Efter självständighetsförklaringen har Frankrike fortsatt att spela en roll i landets politik och i dess relativt framgångsrika ekonomi, som baseras på oljenäringen.

De ursprungliga invånarna i detta regnskogstäta ekvatorialland var troligen pygméer. Idag är fang den största folkgruppen. Men den 30-åriga regeringsmakten för president Omar Bongo (en batekemedlem som 1973 konverterade till islam under inflytande av Libyen) vilade på en koalition som utformades till att utesluta fang från makten. Det utbredda missnöjet med denna politik ledde 1991 till att ett flerpartisystem introducerades. Sedan dess har landet utvecklats till en stabil nation och sedan 1994 råder stabilitet gällande de mänskliga rättigheterna.

Geografiskt sett är landet en kustslätt karakteriserad av sandbankar och laguner som avbryts av Ogooués breda flodmynning. Gabon domineras av det skogbeklädda flodbäckenet till denna stora vattenåder, som med sina bifloder genomlöper 60 % av landets yta. Bifloderna flyter ned från den afrikanska centralplatån norrut mot Ekvatorialguinea och Kamerun och från Kongo-Brazzaville mot öster och söder.

Under början av 1970-talet, innan produktionen av olja och mangan hade kommit igång, var virke av hög kvalitet en av de huvudsakliga exportvarorna. Hit räknas gabon, ebenholts och valnöt. Även idag består så mycket som två tredjedelar av Gabons totala yta av orörd regnskog, men färdigställandet av den transgabonska järnvägen från hamnstaden Owendo vid Libreville till centrala Masuku 1986 leder förmodligen till en exploatering av träråvarorna.

Gabon har rikliga mineraltillgångar. Här finns omkring en fjärdedel av världens kända manganreserv, och landet är världens fjärde största producent av mangan. Frankrike importerar största delen av sitt uranbehov från Gabon. Hälften av dagens bruttonationalprodukt kommer från oljan. Om man ser denna siffra och jämför med Gabons ringa folkmängd får man ett felaktigt intryck av landets BNP (PPP) per capita, som döljer det egentliga faktumet att mer än hälften av landets befolkning fortfarande är självhushållande bönder. En bred social klyfta skiljer landsortsborna från städernas elit, och landet brottas med ekonomiska problem.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen i den afrikanska republiken Gabon, som tidigare ingick i Franska Ekvatorialafrika, tjänar i genomsnitt dubbelt så mycket som invånarna i resten av det tidigare franska Afrika. Denna relativt höga levnadsstandard beror på den rika förekomsten av malm, särskilt mangan, som används vid framställning av kvalitetsstål.

Gabon före självständigheten[redigera | redigera wikitext]

Det bälte av frodig gräsmark som går genom Gabon har under århundraden varit ett genomgångsstråk för stammar från Västafrika till områden söder om ekvatorn. Några bantutalande folkslag slog sig ner där för gott. Från Kameruns inre kom senare fangfolket, ett krigiskt folk som hade rykte om sig att vara kannibaler. De sålde elfenben till europeiska köpmän, som hade upprättat handelsplatser utmed kusten, och fick i utbyte skjutvapen och andra varor. Portugiserna var de första som, omkring 1470, slog sig ner vid kusten. Engelsmän, holländare, fransmän, spanjorer följde efter, många av dem för att köpa slavar.

År 1849 upprättade emellertid fransmännen Libreville som en koloni för frigivna slavar efter samma mönster som engelsmännens Freetown i Sierra Leone. Frankrike annekterade formellt Gabon 1885, och tillsammans med tre andra kolonier blev det 1910 medlem av federationen Ekvatorialafrika. Vid sekelskiftet led landet svårt under franska handelskompaniers exploatering, men efter 1910 avskaffades de värsta missförhållandena. Fransmännen började utnyttja kolonins rika råvarutillgångar, särskilt ökade man mahognyexporten.

Det självständiga Gabon[redigera | redigera wikitext]

I kolonialtidens slutskede upplöstes Franska Ekvatorialafrika, och Gabon blev självständigt 1960. Presidenterna Léon M'ba och Omar Bongo (1967-2009) behöll en liten fransk truppstyrka i landet, vilket bl.a. bidrog till att en statskupp kunde avvärjas 1964.

Regeringens konservativa, profranska hållning har främjat betydande utländska investeringar, dels från privata företag dels från den franska regeringen och från Världsbanken. Gabons näringsliv har utvecklats snabbt i samband med exploateringen av landets mangan-, järnmalms-, olje- och urantillgångar. Gabon är en enpartistat där den förre presidenten Omar Bongo, fram till sin död år 2009, hade en mycket stark ställning. Fram till 1990-talet styrdes Gabon av enväldiga presidenter. 1991 antogs en ny konstitution, där olika partier tilläts och mer demokratiska val kunde hållas. Numera är Gabon ett av de mer utvecklade länderna i Afrika, tack vare en liten folkmängd, rika naturtillgångar och stöd från utlandet.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Topografisk karta över Gabon.

Landets östliga delar domineras av en bred inlandsplatå på 500–1 000 meter över havet, där floden Ogooué och dess bifloder har gröpt ut bassänger och dalar. Platån är uppbyggd av prekambriska bergarter som granit, gnejs, sandsten och skiffer. Det högsta berget på platån är Mont Iboundji (972 m ö.h.) i mellersta Gabon.[1]

I väster ligger en kustslätt som i söder är 20–40 kilometer bred. Mot norr utvidgar sig kustslätten till 120–140 kilometer, och vid Ogooués utlopp vid Kap Lopez är den uppemot 200 kilometer bred. Cirka 80 kilometer söder om landets norra gräns skär Gabonviken djupt in i landet, nästan till bergens fot. Längs kustlinjen finns flera laguner.[1]

Naturtillgångar i landet är petroleum, mangan, diamant, uran, guld, timmer, järnmalm, och vattenkraft.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Gabon ligger i den tropiska klimatzonen och har ett utpräglat ekvatorialklimat. Temperaturerna är höga hela året med små årstidsvariationer. Libreville har en genomsnittstemperatur på 24 °C i den kallaste månaden (juli) och 27 °C i den varmaste (mars–april). Årsnederbörden varierar mellan 1 500 och 4 000 mm, med störst nederbörd längs nordvästkusten. Nederbörden avtar relativt snabbt mot öst och söderöver längs kusten. Det finns två regntider, från mitten av januari till maj och från oktober till mitten av december.[1] I landet finns ursprunglig regnskog och en rik flora och fauna.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Några av Gabons största miljöproblem är alltför stor skogsavverkning och tjuvjakt.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Gabon är indelat i nio provinser: Estuaire, Haut-Ogooué, Moyen-Ogooué, Ngounié, Nyanga, Ogooué-Ivindo, Ogooué-Lolo, Ogooué-Maritime och Woleu-Ntem.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Jordbruket sysselsätter halva befolkningen, men det är lågavkastande och kan inte föda folket, utan livsmedel måste importeras. Exportgrödor är kaffe, kakao och palmolja. Skogsbruket, som spelat en stor roll, ger tropiska träslag (bl.a. gabon). Gabons kraftiga ekonomiska expansion under 1960- och 70-talen grundade sig främst på en snabb utveckling av den utlandsdominerade gruv- och oljeindustrin. Olja utvinns vid kusten. Mangan- och järnmalmstillgångarna är bland världens rikaste och Gabon har stora reserver av uran. Industrin är, liksom infrastrukturen (vägar, järnvägar), dåligt utvecklad, men exportinkomsterna har skapat ett relativt välstånd i landet. De ekonomiska förbindelserna med Frankrike är viktiga.[2]

Gabons inkomst per capita är fyra gånger större än genomsnittet för afrikanska länder söder om Sahara, men eftersom inkomstskillnaden mellan fattiga och besuttna är stor, är fattigdomen fortfarande utbredd.

Olja upptäcktes i havsbotten under 1970-talet, och nu svarar oljebranschen för hälften av landets BNP. Man exporterar även mangan och timmer. Trots sina naturtillgångar har Gabon haft problem med ekonomin, främst beroende på en dålig finansekonomi. En stor devalvering i mitten av 1990-talet ledde till en inflation på 35 %, men finansiell hjälp från Världsbanken och Frankrike hejdade den negativa utvecklingen.

65% av landets elektricitet produceras av vattenkraft och resterande med fossila bränslen, såsom olja.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen uppskattades är 2004 till cirka 1,4 miljoner invånare, och den årliga befolkningstillväxten till 2,7 % (1991-2001). Medellivslängden uppskattas till 58,1 år för kvinnor och 54,9 år för män. Trots att Gabon har höga inkomster och hög genomsnittlig BNP per invånare befinner sig cirka en fjärdedel av befolkningen under fattigdomsgränsen. Dock har Gabon ett bättre utvecklat socialt trygghetssystem än de flesta afrikanska länder, med ålderspension, sjukpension och arbetsskadeförsäkringar samt förmåner till familjer med barn. Trots att sjukvården är bättre än i de flesta andra länder i regionen, är barnadödligheten ännu relativt hög.[3]

Gabon är ett av Afrikas mest glesbefolkade länder med cirka 5 invånare per km2. Den högsta befolkningstätheten återfinns längs kusten och längs de stora floderna. Landets största städer är huvudstaden Libreville och hamnstaden i Port-Gentil. Tillsammans utgör befolkningen i dessa cirka 35% av befolkningen. [3]

Det största hälsoproblemet är hiv och aids. 2001 var 9 % av den vuxna befolkningen smittad eller sjuk i hiv/aids.[3]

Etniska grupper[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen är indelad i cirka 40 etniska grupper. Den största gruppen är fang som bor norr om floden Ogooué i landets norra och nordvästra delar, i södra och mellersta delarna av landet lever den andra bantutalande folk, inklusive eshira, okandé, adoum och bakota. I skogarna lever också ett par tusen babinga (pygméer) som nomadiserande jägare och samlare. [3]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Cirka 87% av befolkningen i Gabon är kristna (2002), och av dem är cirka 55 % katoliker och cirka 18% protestanter. Omkring 14 % tillhör inhemska kristna kyrkor. Det finns också muslimer och anhängare av traditionella lokala religioner. [3]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Språk i Gabon

Det officiella språket i Gabon är franska. De cirka 40 olika etniska grupperna talar alla sitt eget språk, inklusive ett antal bantuspråk såsom fang.[3]

I siffror[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 118 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 110 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 96 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 107 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Gabon – natur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Gabon/natur. Läst 6 september 2011. 
  2. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  3. ^ [a b c d e f] ”Gabon – befolkning” (på norska). Store norske leksikon. http://www.snl.no/Gabon/befolkning. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]