Kristen anarkism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Om den politiska ideologin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkosyndikalism
Anarkokapitalism
Individualanarkism
Social anarkism
Anarkafeminism
Kommunalism
Grön anarkism
Anarkopacifism
Kristen anarkism
Syndikalism
Plattformism
Insurrektionell anarkism
Mutualism
Vänsteranarkism
Anarkister
Buenaventura Durruti
Errico Malatesta
Pjotr Kropotkin
Albert Jensen
Max Stirner
Michail Bakunin
Emma Goldman
Pierre-Joseph Proudhon
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
INFOrm
Storm
Yelah
Grupper
SAC Syndikalisterna
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Metoder
Kontraekonomi
Direkt aktion
Civilt motstånd
Civil olydnad
Husockupation
Anarkistisk ekonomi
Generalstrejk
Arbetarråd

Kristen anarkism är tron på att Gud är den enda auktoritet som människan är underställd och tvungen att lyda. Begreppet som myntades 1894 i en recension av Lev Tolstojs bok Guds rike finns inom dig (1894),[1]Den kristna anarkismen står närmare anarkokommunismen än individualanarkismen[2] och knyts till den pacifistiska traditionen genom tänkare som Henry David Thoreau, Lev Tolstoj, Dorothy Day och Jacques Ellul.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den kristna anarkismen har sin utgångspunkt i Bibelns berättelser. En av nyckeltexterna är berättelsen om när Israels folk ber profeten Samuel om att få en kung, trots Guds ovilja och profetens varningar om kungars maktmissbruk och förtryck.[3] Berättelsen om Jesus och hans undervisning i framförallt Bergspredikan är också centralt för ideologin.[4] I efterbiblisk tid har anarkistiska karaktärsdrag gestaltats hos en rad olika kristna rörelser. Bland dessa utmärker sig särskilt den döparrörelse som växte fram under 1500-talet i det Tysk-romerska riket. Personer i rörelsen kallades av dess antagonister för anabaptister, och i rörelsen fanns flera grupperingar med kommunalistiska tendenser,[5] bl.a. Hutteriterna. Gemensamt för flera anabaptistiska grupperingar var att de vägrade delta i statens våldsutövande och blev för detta ställningstagande ofta förföljda och avrättade.[6] Andra rörelser värda att nämna är den engelska gruppen Diggers och den antiauktoritära och ledarlösa Kväkarrörelsen. I modern tid har Doukhoborerna kanske varit den mest framträdande kristna gruppen med anarkistiska tendenser. Idag finns en rad olika anarkistiska strömningar inom och utanför den etablerade kyrkan, en av dessa är Catholic Worker-rörelsen.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The review of reviews, Volume 9, 1894, s.306.
  2. ^ Skirda, Alexandre. Facing the Enemy: A History of Anarchist Organization from Proudhon to May 1968. AK Press. (2002). s.189.
  3. ^ 1 Samuelsboken 8:1ff.
  4. ^ Matteusevangeliet 5-7.
  5. ^ Estep, William Roscoe. The Anabaptist Story: an introduction to sixteenth-century Anabaptism. Grand Rapids, MI: Eerdmans. (1975, 1996). s.129ff.
  6. ^ Estep, William Roscoe. The Anabaptist Story: an introduction to sixteenth-century Anabaptism. Grand Rapids, MI: Eerdmans. (1975, 1996). s.29.
  7. ^ Se till exempel antologin Att hoppas på ett annat system, webbplatsen Jesus Radicals som undersöker sambanden mellan kristen tro och anarkism, det svenska nätverket Kristen Underjord och den kristna nymonasticismen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]